Skrev på min lilla Magi i Livet-sida på facebook och kände att jag ville kopiera det för mig så viktiga i mitt Liv – text om mitt Andliga Team, mina coacher de lux som hjälper mig så mycket. Kickar där bak när det behövs, örfilar mig med så mycket kärlek när jag går vilse i självömkan eller andra dramor, får mig att modigt tacka ja till att köra en storseans för första gången på åratal. Och så vidare… I denna tid av så mycket turbulens och så mycket dramor att jag får ha storpälsen på mig till skydd när jag ska träffa människor, då är det så vilsamt underbart att ha ett team, ständigt tillgängliga för mig, som helt enkelt inte gör dramor. Alls. Love them. Så här skrev jag om dagen idag. Emellan att jag skrev där och nu hä, å fick jag ett telefonsamtal från en av de gyllene, fullkomligt äkta, dramafria vänner jag har. Efter några tester i Livet vad gäller kärleken, så har Han nu kommit. Bakvägen i form av  en snickare som skulle göra ett jobb åt henne. Hon hade inga försvar i beredskap. Så där slog den till. Kärleken… Vilken magisk morgon i mitt Liv. Orkar inte bry mig om att kroppen är lite ledsen idag..

Har mycket snack med mitt andliga team. Förstås. Jag är ju ett medium, haha… Men allvarligt, nuförtiden pratar vi mycket, dom & jag. För med min bråkiga hälsa, så har jag ofta en stressad känsla inombords – jag borde ju göra mera!! Borde ta hit flyktingbarn som inte har någonstans att ta vägen, borde sköta hus och trädgård bättre, borde jobba mycket mer än jag gör. Osv. Osv. Osv.

Mitt underbara team, mina bästa coacher ever!! säger dock om och om igen; Det handlar om att hålla energin. Inget annat. När du är stressad och ständigt felgör, då sänder du ut en ganska eländig och hopplös energi. Och hopplöst är just vad som hänger över planeten Jorden just nu. En tung energi som dränerar, förstör och förlamar. Så snälla, snälla du, säger mina fina vänner – Håll din energi. Gör det du kan. Inspirera, hur du än mår. Sänd ut en energi som glädjer och kraftfyller, inte som deprimerar. Gör det du kan. Du kan alltid, alltid göra något.
Är så tacksam över mina Sanna vänner utan kroppar. Dom är ju bortom alla dramer och låter mig heller inte falla ner i något svart hål för att tycka synd om mig själv. Nähärå! Då blir det en spark där bak.
Så nu idag när jag mår som en kattskit (om den nu kan må nåt alls..) så tänker jag göra det jag kan för att vara en glad liten medmänniska och sända ut bra energier. Och ringa till min vän Barbro, hon som i alla tider engagerat sig med räddningsaktioner av olika slag för lidande medmänniskor, och inspireras av henne. Jag kanske inte kan ta några ensamkommande barn, men jag kanske kan öppna famnen ibland för en familj som försöker finna rötterna här i ett helt nytt land…
Vi får se. I alla fall kan jag alltid, alltid göra något. Som sagt. Tål att upprepas, igen och igen.