Alldeles snart ska jag ge mig ut på härlig morgonprommis, jag är så lycklig över omgivningarna som här ovan. Blir ett stopp för lite snack med Pappsen, Iris & dom andra i andevärlden på finaste minneslunden jag vet. Tumbo kyrka med sitt fina, nyputsade koppartorn, vackert så själen bara mmmmmm-ar…
Under senaste veckorna klarades lite icke-kommunikation upp och känslan när hårda knutar löses upp, som skapat sådan turbulens, sådana onödiga konflikter, sådant tjafs. Och alltså känslan… Det är som att kunna andas igen, frisk, härlig, livgivande Luft som fyller hela mig. Katten på råttan och råttan på repet, repet på slaktarn och slaktarn på oxen… Den gamla sagan har dykt upp inom mig och jag har iakttagit skådespelet, i förväntan att alla deltagare skulle göra något åt eländet. Men icke. Och visst – efter ett tag upptäckte jag att jag var med i katten-på-råttan. Ingen trevlig upplevelse – sådant är ju jag färdig med. För länge sedan.
Men si – när det kommer till våra nära relationer, så spelar det ingen roll hur vi jobbar annars; psykologer, medium, coacher, livsvetare – här hugger vi i sten gång på gång. Och plötsligt är spelet igång och den ena tjuriga smittar den andre…
Slängde locket av grytan. Pratade. Fick underbart gensvar. Löste upp knutar. Och började andas igen.
Spelar verkligen ingen roll vad du pysslar med i ditt liv, hur mycket du än “förverkligar dig själv och dina drömmar” – är du inte totalärlig i dig själv, dina relationer närmast omkring dig – då är du inte lycklig. När vi slutar blunda, slutar vara rädda för att bli avstängda och uteslutna från kärleken, då börjar vi äntligen våga prata, verkligen prata, med varandra. Säga det där som ligger och skaver. Utan dimridåer så säger vi bara precis som vi känner. Och antingen får vi svar och andningsproblemet löser sig, eller också inte. Och är det “inte”, tja, då får den relationen vara, för ett tag åtminstone.
För ingenting är viktigare än ärlighet, hela vägen inifrån och ut. Och i denna tid, där allt är genomstrålat av ett så starkt uppklarandeljus, inget får vara ifred, då bara måste vi kommunicera. Ingenting annat räknas. Sluta lura dig själv med att springa, fort och effektivt, gömma dig själv i flyktvägar som jobb, shopping, upplevelser, tv-serier och annat – det är bara droger som du försöker döva sorgen med. För det är en sorg när vi inte vågar se vad det är som stör och skaver inom oss. En sorg du inte kan ersätta med något annat.
Så prata idag. Oavsett om det är en älskad partner eller en vän – säg det som behövs. Ryck upp eländet ur träsket och skapa rent och högt! För ingen annanstans ska vi leva….än där det är härlig, krispig, livgivande luft som uppe på Klippan, där örnen sitter och spejar…
Kommer aldrig vara tyst igen, och säker försvinner några till ur mitt liv. Men så får det vara. Nu är det hela-vägen-in som gäller….
Blir ett så fantastiskt, spännande år för mig!!!
Kurs 13-14 feb, några till i vår… Amorgos i juni! Då j-lar blir det all-in… Älskart.
