Har haft ett innerligt prat med Pappa Martin nu på morgonen… Min underbare far, polisen, hederligheten, kärleken på ett så tydligt, handfast vis men helt utan pjosk och larv. Ärligheten själv…. Så han var lämplig samtalspartner när jag vaknade av en väldigt tydlig och samtidigt obehaglig dröm. Var en fröjd att sätta på kaffet och låta alla känslorna komma till ro, ropa på Pappsen och ha det där snacket… För drömmen berättade väldigt tydligt om vad mitt nästa steg handlar om. Att våga stå rakryggad, inte gå i försvar, vara lugn och mig själv, oavsett vad jag hör. Att inte agera alls. Det vad var min älskade Papps rådgav mig. Och vad handlade Drömmen om då..? Rykten. Som jag inte kan göra ett skit åt.

För några veckor sedan deltog jag i ett drömseminarium – så intressant och en riktig Powerlady som bara hon var en kick att möta. Så kunnig i det där med Drömlandet och på bara de få timmarna vi hade, fick hon oss att kunna se drömmarna på så många olika sätt. Var väldigt glad för detta seminarium idag, då jag väldigt snabbt kom över de överväldigande känslorna precis när jag vaknade av den.

Hur kan rykten vara så läskiga då? Tja, jag tänker lyda papprens råd och inte lägga någon som helst energi åt det som varit. Bara konstatera att jag låtit rykten om mig, när de kommit till min kännedom och varit ganska läskiga rykten dessutom, göra mig fullkomligt förlamad och så jävla ledsen att jag bara dragit mig undan som en av alla sniglarna i min trädgård gör när jag lyfter dem från gräsmattan.

Jag hörde ju häromdagen att något skrivits igen någonstans, men jag skiter i vilket. I drömmen reagerade jag på mitt gamla sätt, med panik, förtvivlan, enormt behov av att försvara mig osv, osv. Men medan kaffebönorna maldes i min kaffebryggare, pappa stod bredvid och försökte känna doften – han Äääälskade kaffe! – så bara landade det i mig och jag blev så där härligt lugn och så lycklig!! För äntligen är det över. Det som hållit mig i strama tyglar så oerhört länge, massa år faktiskt. Skräckväldet där andras ord och elaka tungor beslutar huruvida jag ska våga göra det jag gör och stå rakryggad i det och jag låtit det bli snigelvarianten. Jag kan inte med ord förklara den skräck jag känt för rykten som sprids som en galen gräsbrand en torr sommar. Och jag har haft den legat där, pyrande i min ryggrad, hämmande och bara livrädd. Blir ingen riktig take-off i Livet när sådant göms inom en…

Jag älskar mitt jobb, så är det. Det är mitt liv, mitt syre. Jag blandar hejvilt med andligt “arbete” och väldigt vardagliga sysslor och mitt liv är magiskt, underbart och så lyckligt! Efter åratal av en eländig sjukdom där allt gick i putten, har jag även hittat en fantastisk form för att kunna börja på ny kula igen. För med min Papps, så måste allt gå rätt och riktigt till.

Det som hållit mig tillbaka, förstod faktiskt inte att det fanns där så djupt rotat inom mig, var det här skräckväldet med rykten som jag inte kan kontrollera hur gärna jag än vill.

Känner mig så fantastiskt lättad nu att jag nog inte på åratal har njutit så av mitt morgonkaffe. Älskar dig så, min pappa Martin. Din klokhet hjälper mig att agera på ett så klokt och vist sätt. Jag tänker inte ge någon mer näring till denna förlamande rädsla. Jag står upp, nyfiket, pirrande och så j-la underbart fri! Jag skiter i Folke, som vi döpte massan till som ägnar sig åt sådana dramor som skitsnack, och möter Människobarn av samma skrot och korn som jag själv…

Och jag tackar mitt undermedvetna som skickade mig drömmen, Agneta Oreheim som hjälpte mig på vägen med att kunna tolka den rakt av och förstå. Resa mig upp en gång för alla och bli fri. Tänk om jag kunde finna ord att förklara hur mycket detta betyder för mig… Men det behövs ju inte, såklart. Det kommer nog att märkas att jag inte är rädd längre….Hahaha – shit vad underbart det här är!