Ett inlägg efter så många månader…äntligen för mig. Känns som att komma ut i Livet igen. Nyttigt att leva i en fruktansvärd smärta där Magin bara är borta helt enkelt, fått handla om att överleva dag för dag. Men idag har det vänt. På något märkligt sätt har min själ återvänt och jag vandrade långsamt genom min 33-gradig trädgård, vattnade från de fyllda regntunnorno och tog in Ljuset, Magin och den där vällande, flödande kreativa Kraften igen. Lyckan är total och i vetskap att allt är möjligt. Borta är känslan av meningslöshet, ledsenhet över alla som bara försvann. Istället kom Meningen tillbaka.

Kan inte med ord förklara hur nervsmärtan tar över ens liv. Visst, experterna förklarade att det skulle bli helvete, men att något skulle erövra mitt Liv, ta över allt – det kunde jag inte begripa. Men så blev det. Min självkänsla, min ständigt närvarande Lycka inför Livet försvann i morfin- och Paraflex-dimman. Hade inget val. Men för en tid sedan så lade jag bara av, stod inte ut med dimman längre. Mycket sömnlösa nätter är det, hettan gör värken olidlig. Dimman är borta dock och jag vandrar sakta omkring och KÄNNER igen. Mmmmm.

Är så galet tacksam för dom få som funnits där, utan det vet jag inte…

Idag är det en annan dag och jag vet att jag kommer igen. För när Kraften & Magin flödar in igen, då händer något med Själen.

Nu låter jag detta visa Vägen. För jag är inte färdig än, det är för mycket som vill födas. Just nu ska jag bara vara, njuta av att min vackra, visa Själ kommit ifatt. För då vet jag ju att Magi sker och jag kan äntligen delta, dela min visdom och spraka igen. Bara för att jag valt. Underbara Liv.