Läst om ännu en bok som avhandlar hur vi blir av med energitjuvar, idioter och andra mindre utvecklade individer i våra liv. Fascineras av att det är så otroligt många som responderar på ex vis Facebook eller på bloggar och dylikt och alla förstår precis hur det är och håller såå med om hur jobbigt det är med alla dessa fruktansvärda människor. Aldrig har jag hört en enda en som säger – men åååh, nu förstår jag äntligen! Vilken idiot jag är! Och som jag suger!!!
Heller har jag inte sett så mycket litteratur om hur vi ignorerar mindre vetande personer, om vi nu är så utvecklade, och istället fokuserar och lär oss exakt hur vi håller vår energi, oavsett. Hur vi smittar världen med ovanstående fantastiska energi – This is a dramafree zone.
Lägg sedan till alla dessa quick-fix-böcker och sajter. Fem sätt att bli en perfekt person, att äga allt inom tre månader, uppnå allt bara genom att magneta fast en affirmation på kylskåpet! Fatta det där med attraktionskraften och allt är ditt. Mjaa, jag vet inte jag… I min värld tycker jag sannerligen det är dags att ta alla dessa metoder och tankesätt till nästa nivå. Det är jag och ingen annan som bestämmer om jag ska leva dramafritt eller inte. Om någon vill suga min energi, så är det ju för att jag tillåter det. Det handlar ju om att kika på mig själv och hur jag förhåller mig och hanterar mig själv i olika situationer. Och sedan fattar beslut. Och verkställer dem. Utan offerkofta och martyrskap så gör jag det jag behöver göra. Amen.
När jag ändå är igång och tycker en massa, så är det ju detta med positivt tänkande… I filmen “What the bleep do we know?” säger de så mycket bra saker! Sett den 10-12 ggr och får nya insikter varje gång. Kanske är jag trög, eller så är det en ovanligt bra film. Well, positivt tänkande.. Det är INTE, och som jag önskar alla kvasiandliga människor läste och trodde på detta!, att förneka, förtränga, låtsas som om det inte finns det som är faktiskt sorgligt och hemskt som händer i vår värld. Det handlar om att vara äkta och sann. Leva ut den sorg som vi kanske bär på, reagera och låta oss vara känslosamma så länge vi behöver när något drabbar oss. Låta sorgen ha sina faser i naturlig takt. När vi sedan levt ut det vi behöver, ersätts ju sorgen, ilskan, frustrationen med andra känslor. Som vad vi vill göra nu. Vilka steg? Hur vill jag ha det nu? Vilka människor vill jag umgås med? Vad har jag lärt mig av det som hänt mig?
Jag fortsätter att sätta mig in i tekniken lite till idag. Min förkylning vägrar ge med sig, så jag tar chansen när jag ändå inte kan göra något annat att äntligen fatta lite mer av hur man gör med denna blogg till exempel. Vill ha bilden jag har här ovan som bild när jag delar på Facebook. Vill kunna ha en ikon som jag klickar på på skrivbordet så jag direkt hamnar på “Nytt inlägg”. Osv. Låter säkert hemskt, om någon skulle läsa detta som är teknisk, insatt och kunnig på allt dylikt. Men jag har inte tiden alla gånger. Mitt liv är fyllt av händelser, typ hela tiden och när jag väl sätter mig för att blogga en stund, svara på mejl, då gör jag bara det jag brukar så fort som möjligt så jag ska hinna skriva lite, som jag älskar så mycket. Nu får jag leta reda på mejlet från Vivi, kopiera lösenordet, klicka på logga in osv, osv.
Haha, vilken dinosaurie jag är. Hopplös på nutiden. Men jag lever i alla fall. Om dock med väldigt röd näsa och kippande lungor just nu. Tycker mycket gör jag. Och inser att mina inlägg är åt helvete för långa för att någon överhuvudtaget ska orka läsa. Har ju läst alla tips hur man blir en bra bloggare. Och följer inga av dem. Får ta mig en funderare på det här. Om jag nu ska blogga, så är det väl bäst att jag gör det så populistiskt som möjligt? Varför annars blogga? Om ingen läser det jag skriver… Oj, många funderingar är det. Tar lite bikarbonat så länge och sedan ska jag kolla lite mer på bloggtekniken…
2 kommentarer
Du är rolig. Jag läser alla dina inlägg, långa som korta. 🙂 Fortsätt med det, skriv som du känner att du vill inte som man bör. 😉
Ha en underbar helg. Kram Kerstin
Tack finaste Kerstin för dina ord! Blir så glad, det är inte alltid lätt att vara kärringa mot strömmen, har svårt att inordna mig och göra det som andra tycker är bäst, som genererar mest och ger som framgång. Kanske därför jag är där jag är… Och jag gillar ju det. Men så roligt med någon som inte stör sig. Ha en underbar helg du med – och tänd en massa härliga värmande ljus i advent!