Jag älskar mitt Liv så in i vassen. Har så mycket kärlek omkring mig att det helt enkelt inte finns ord för hur priviligierad jag är. Bara det att ibland får all den här kärleken och gemenskapen mig att tappa mig själv en aning… Upptäcker att jag är trött och energilös, tar några dagar med skog och stubbe, tv-seriemaraton med Reign och känner efter vad det är som behöver till. Morgonkaffet tillsammans med ovanstående underbara, inspirerande tidning får det att flamma till i mig. Såklart jag behöver skriva… Haha – hur kunde jag glömma det..? Så tack och farväl, kanske om jag har tur för alltid, till att gå utanför mig själv, hamna längst ner på priolistan. För visst kan jag fixa morgonkaffe till alla, frukost, lunch och middag. Visst kan jag se till att allt praktiskt funkar och låta det ta hela min tid i anspråk. Plus allt socialt leverne med ständiga konversationer och händelser. Helt underbart, fantastiskt Liv i mitt Liv, men inte för mycket.

Jag behöver mina perioder av total avskildhet. Vill då inte ha NÅGON runt mig. För jag mår så bra när jag bara får vara. Jag gör fint runt omkring mig, gläds åt det vackra i mitt hem, jag tillbringar timmar i skogen, dagar åt att inte prata med någon. Och rätt som det är är Magin tillbaka, fingrarna flyger över tangentbordet och det är pirr i varenda cell i hela min kropp och själ. Och jag älskar det.

Jag är en nykter duktig flicka. Hon har inte vare sig dött eller försvunnit, som jag så många gånger trott. Oändliga ceremonier och djupa beslut inom mig. Räcker med en jul eller en hektisk jobbhöst, så är hon tillbaka, min Drottning av Drama. Som hamnar utanför sig själv i ett ögonblink, som glömmer allt som är viktigt för henne. Som verkligen har alla, precis alla, argument för varför det är så viktigt att göra allt det hon gör. Hela tiden.

Nu har hon fått semester, min vackra, karismatiska Drottning. Vi överlade ett tag, och insåg båda att det var för allas bästa. Önskar henne en lång och underbar semestervistelse, hoppas innerligt att den varar länge…

I mitt utmattade, energilösa tillstånd så har jag njutit oerhört av stubbar och tv-serie. Den här gången Reign, om Maria Stuart & Co och jag har bara älskat det! Nästan, men bara nästan, lika bra som perioden med The Tudors. Och jag inser hur oerhört tacksam jag är för alla dessa som skapar magiska tv-serier och böcker jag kan drunkna i. När de är slut, vill jag bara ha mer!!

Och jag vill ge mig chansen vara en som levererar Magi. Så nu fortsätter jag mitt skrivande; först ska Kung Valdemar&Häxan bli klar, sen En man utan huvud, sen… En tv-serie! Läser i “Att skriva filmmanus” så det blir rättformulerat, för det här blir bra…