Vilket kalas det blev! Från faktiskt lite ångestliknande känslor, jag är vanligtvis tack och lov fri från sådant, så blev jag så omsluten av kärlek att jag bara kapitulerade – det här kan ju faktiskt bli kul!

Morgon med alla barnbarnen i sängen, sen fortsatte dagen så – ända till klockan tre på morgonen. Omgiven av alla mina nära och kära blev det så mycket skratt och glädje att jag bara kände mig sååå lycklig, fanns helt enkelt inget utrymme för åldersnoja, haha.

Någonstans mitt i allt stoj och alla människor, så kände jag djupt inom mig att nu blir det nästa steg, en ny fas i mitt liv. Så mycket har hänt, så mycket händer precis hela tiden och en del de sista åren har inte varit helt angenämt med allt från svåra sjukdomar till upplevelser med andra människor som gjort riktigt otäckt ont…. Och det är ju så Livet ser ut, mitt Magiska Liv. Alltid fullt av berg och dalar, som det är för varenda kotte på Moder Jord. Bara en känsla att nu räcker det med att sitta i logen och bara vänta, lida, vara asocial för jag inte orkar på grund av min hälsa… osv, osv. Jag vill ut på scenen igen och nu tar jag stegen, fulla med kraft.

Älskar mitt mediala jobb, älskar min kunskap och långa erfarenhet med resor, kurser och annat jag gjort. Trollpackan ser sig i spegeln med ett leende… lite rynkig, jaha, lite omöjligare att göra allt jag vill då kroppen strejkar en del, visst, absolut. Men så full av galet härlig kraft att göra så mycket annat än det som är borta! Mmm, jag har en sköldkörtel som inte funkar och en del annat… Men jag lever. Jag bubblar av idéer och kreativitet. Hon är väldigt vacker och utmanande, min inre trollpacka. Nu går jag ut på scenen. Välkommen till Mitt Magiska Liv, säger jag till mig själv…. Mmmmmmmmmmmm.