Herregud, att det skulle ta hela denna långa tid för mig att fatta hur älskad jag är…. Nu är det över en vecka sedan min Dag och vaknat ur i magiska Näshulta efter en ljuvlig trerätters igår,  målat galet fin tavla med söstra mi & de andra, badat i timmar i jaccuzin, pratat deep stuff lika länge. . Snart åker jag hem för ännu en överraskning – väldigt hemlighetsfullt har det varit!

Och hela tiden denna klump i halsen av all omtanke… pirriga ungar som trixat o fixat i det oändliga för att glädja och överraska mig. Syskon som ordnat så fint att jag inte missar hur mycket tid o planering sim gått åt.

Tagit mig 60 år att på djupet fatta… och så innerligt lycklig jag är!!!

Och nej till kommentarer jag fått – jag lever inte i en förljugen fb- värld där jag beskriver en inbillad, överkäck tillvaro som får andra att känna sig otillräckliga i sina bittra liv. Det här har jag jobbat för. Igenom hopplöshet och urusel hälsa. Och jag är en sällsamt magisk, urlycklig trollpacka, som njuter passionerat av Mitt Liv…