Blir ett inlägg utan bild idag… ibland skriver jag inga inlägg, då jag är så långsam på att få det att funka med foto. Men är så sprängfylld av inspiration, skrivlust, pirret i hela mig av vikten att våga ta nya steg i Livet, undersöka nya rum, våga släppa taget om gamla mönster – både sådana jag har i mitt beteende och sättet jag jobbar på. Den här bebisen har växt länge i mitt inre, men envist har jag kört på gamla, säkra kort – trots att det inte funkar längre. Ler åt mig själv och mitt trygghetsbehov, och känner friheten, äventyrslystnaden inom mig när jag inser att jag äntligen bestämt mig. Nu hoppar jag bungyjump utan lina. Har inte en aning om hur det kommer att se ut, vet bara att det är nytt, nytt, nytt! Kreativt, andlöst och fullständigt befriande härligt då jag inte vet en enda kurva på den här nya vägen. Hur underbart är inte det?!!

Det som utlöser all denna härliga känsla, är möten med två av mina sanna vänner – den ena jurist och vän sedan över 20 år tillbaka. Så många turer vi upplevt tillsammans. Pausen som varit några år, då vi båda varit ute på respektive färdvägar, känslan av det inte passerat någon tid alls när vi väl ses. Pratar, pratar, pratar…. Helt underbart.

Nästa dag träffar jag nästa vän, relativt nyfunnen men så innerligt kär och nära redan. Två av samma virke, ett medium som jag älskar att hänga med och uppleva hur vi inspirerar varandra. Så j-la härligt med ett medium som Vivi – hon blingar, tar ett glas champagne när hon har lust, hon skriver som en Gudinna och delar med sig av sin klokskap – hinkvis och generöst. OCH hon vågar hela tiden ta nya steg, antaga nya utmaningar.

This is how you remind me, of who I really am…

Min dotter ska viga ett par idag, jag är stolt så ryggraden blir en halvmeter längre. I hennes tal, som jag nyss gråtit till, skriver hon definitionen av lycka, enligt grekerna;

Lycka är enligt den grekiska filosofin, känslor som följs av ett beteende bestående av det Sanna Jaget.

Helt fantastiska ord från en fantastisk dotter och några gamla kloka greker… Mitt Sanna Jag blomstrar. Jag har fyllt 60 och har idag 43 år kvar att leva – har lovat mina barn att leva till 103 och har ju inspiration från Dagny jag såg på dokumentären på SvTplay i veckan – hon mår bättre nu än när hon var ung. 102 år. Jag drar långa, djupa, härliga andetag idag. Ska hänga med mitt lilla barnbarn Oliver när min dotter viger vackraste paret och sen går på festen med sin fine make. Under tiden jag bara njuter av detta fantastiska barn, låter jag mina fantasier och tankar föra mig vidare i mina kreativa idéer. Det blir inga fler “traditionella” mediumkurser. Det blir kurser och resor, där människor anmäler sig som insett att det handlar om att Leva. Utav bara helvete. Känna Livet i varenda cell…. Bästa mediet, bästa coachen, bästa livspartnern – det är jag det!