Hon blev en del av mitt liv ganska snart, väldigt medveten om att det fanns ett säkert sätt att överleva i den här  märkliga världen – att göra duktiga saker! Och jäklars vad hon hjälpt mig åstadkomma! Skulle kunna skriva en lång lista, men avstår – tror att om någon råkar läsa detta, så vet nog personen ifråga hur en Duktig Flicka funkar.

Nåväl, efter diverse sjukdomar, s k utbrändhet och andra dysfunktionella situtioner som hon ställde til med, så bestämd jag mig för att göra mig kvitt henne. Först trodde jag det räckte med några healingbehandlingar och lite insikter för att hon skulle dra, men icke. Hon var kvar. Envisare och  starkare än någonsin. Jag satt i segslitna förhandlingar med henne, för att få henne att inse hur icke önskvärd hon var i mitt liv. Inget hjälpte. Gång efter annan var jag övertygad om att jag lyckats, men då dök hon upp med sitt sluga flin och klappade mig på huvudet, där jag låg som en skalbagge på rygg, än en gång överlistad av henne.

Slutligen insåg jag att här var det Mord och Avrättning som gällde och Camilla Läckberg kan nog känna sig rätt beige vad gäller påhittiga mordförsök. Men den jäveln överlevde. Varenda förbannade gång. Mitt hat var nu utslaget i full blom. Slutade till sist med en ambulansfärd där JAG var patienten…. Nu äntligen förstod jag vad jag måste göra.

Senaste veckorna har vi ägnat massor av tid, hon och jag, åt att lära känna och förstå varandra. Den förhatliga, vidriga besserwissern Britt visar sig till sist vara samarbetsvillig, även hon inser att jag inte kommer att vara kvar här länge till att terrorisera om inget sker.

Och nu då… Aaaaaaaah, bokar in precis så mycket jag har lust med vad gäller klienter och jobb, umgänge, resor och väldigt mycket egen-tid med skog och pyssel. Skrivandet har äntligen blivit den viktiga del som jag, och alla som älskar mig, vetat en lång tid att det borde vara. Och Britt är fab! Hon har, när vi äntligen kom igenom förhandlingarna, varit ytterst behjälplig. Hon är ju sååå jävla duktig ju! Så nu utnyttjar jag henne, vilket hon älskar – hon vill ju vara duktig heeela tiden! Så nu har jag grundmålat en tredjedel av skåpet, kroppen sa stopp. Britt sa – varför sätter vi inte en bulldeg och bloggar lite om mig? Det vore väl mysigt…

Så nu jäser degen och jag har skrivit om Britt. Min forna fiende. Hon FÅR vara duktig. På att hjälpa mig må så bra jag kan. Börjar faktiskt gilla den där nippertippan riktigt bra….    Fortfarande en tragisk besserwisser som jag får påminna lite då och då när piskan åker fram. Men hon är villig nu. Förändringen har tagit oändligt lång tid, men nu jäklar….