Utsikten från min balkong som jag har i mitt sovrum…

Ja, tänk att det är så. Gud hjälper den som hjälper sig själv… gammalt slitet uttryck som stämmer så j-la bra!

Att vara lycklig är helt enkelt ett aktivt val. Hur många spaltmetrar kan ha skrivits om lycka? Hur många åsikter och “sanningar” kan ha publicerats om hur man når lycka? Alternativt att det är en naiv önskan att uppnå detta nirvaratillstånd, som helt enkelt är en illussion?

I min värld så är det bara så att jag väljer. Och jag är oerhört medveten om när jag inte väljer. När sjukdomen slår till. Eller något annat som “stör av” min livslycka, då känner jag det. I hela mig. Trött, håglös, oinspirerad. Ingenting just känns meningsfullt eller värt att kämpa för. Inte ens kaffedoften när bönorna mals till morgonkaffet förmår mig att dra på smilbanden och se mig omkring i Skönheten runt omkring mig. Då vet jag att jag är i trubbel. Mitt i skiten. Efter några timmar, dagar som värst, då tröttnar jag. Det är ju sååååå j——-la tråkigt att vara eländig. Blir skitleds på tv-serier och dokusåpor. Då bestämmer jag mig.

Kränger på mig stövlar och jacka och går ut i skogen. Det är nästan alltid jag hittar på mig själv under nån tall eller sittandes på en stubbe. Vi tar en pratstund, jag och mina alter egon. Och kommer överens.

Lycka är ett val. Och så väljer vi lycka igen. Oavsett. För det är så mycket roligare.

Idag värker min kropp, lite värre än vanligt faktiskt. Till och med lite besvärligt att bre morgonmackan till kaffet. Så jag går nu ut i trädgården med min lilla treåring och plockar äpplen. Vi ska göra äppelkanelkaka så det doftar lycka i hela huset!!

Lycka är ett val. Och jag väljer Lyckan idag igen. Älskar mig själv för det. Lätt alla dagar…? Nej. Men mycket roligare.