Det där med att vara sig själv, att vara här och nu, leva och låta leva, allt det där som varit så trendigt så länge nu. Vilka klyschor, va..?!!

Men ändå… I mitt liv är det precis just det som blivit så gudomligt viktigt senaste åren. Sedan skilsmässans depression, som jag vältrade mig i ett bra tag, så har min Väg bara handlat om just det. Nuet. Våga vara mig själv totalt och fullt ut. Med mina små (läs stora) egenheter, min egensinniga vilja, som sällan överensstämmer med vad andra tycker är bra, allt det där som är jag med allt fantastiskt och en del små skavanker… Stunder blir fler och fler, börjar kanske med ögonblick när vi (för jag vet att vi är många som letar, söker och finner…) upplever det där pirret inuti… Mjukt och försiktigt första gångerna, sedan allt starkare och mer frekvent. Känslan som är helt oslagbar. Jag befinner mig precis just där jag är, vill ingen annanstans, bara vibrerar i nu-känslan – fylld av lycka. Inget annat. Lycka och närvaro. Behöver inte springa någonstans, inte ringa någon, inte göra något på nätet, inte uträtta något. Jag bara sitter där på stubben, betraktar träden och finns till.

Så mycket på sistone har jag funderat vad det är jag egentligen vill nuförtiden. Hur pirrar jag som bäst i det som jag älskar att jobba med, men som känts… som att jag vill förändra något. Vad älskar jag att göra på min fritid nu, när jag blivit en aktningsvärd dam på 60?? Vilka vill jag hänga med? Vilka böcker vill jag läsa? Och allt sånt där…

Jag ska åka till biblioteket imorgon, tänkte jag. För när jag var i Umeå och vi gick till Sara Lidman-tunneln, full med citat från hennes böcker, så blev jag helt fascinerad. Denna lilla stora Kvinna som lekte med ord så jag bara häpnade, njöt… Hon är en biologisk släkting, likväl som en medsyster i fascinationen inför ordens Kraft.  Jag ska läsa och inspireras mer av denna modiga kvinna. Och sedan fortsätta följa den vägen; fascination, inspiration, passion, mission, vision…

Åh, vad jag inser att jag 2016 kör igen. För jag älskar att inspirera andra, särskilt i grupper när energin blir som en kärlekstornado. Vi rycks upp med våra rötter, kollar in hur fan vi hamnade i den där jordmånen vi satt fast i, vi fortsätter resan med att dyka in i nuet, känna oss, undersöka oss – vad vill vi nu? Vart? Hur? Lyckliga in i cellerna känner vi springet i benen igen, pirret i magen. Livet…!!!

-Så klyscha eller inte – det är just det jag gör nu. Nu. Inte fast i planerna framåt, bara inspirerad av dem. Inte stressad av det jag har att göra just nu – bara lycklig över det jag kan göra. För att det är kul.

Vildvittran i mig är galen av livsglädje som jag bunkrat djupt inom mig ganska länge nu. Visst har hon visat tecken på vem hon är och vad hon vill. Men herreguuuud – hon är så mycket meer! Så nu leker jag vidare. Idag är det här och nu med en grym förkylning. Inget som inte en massa vitaminer, lite härlig glögg på en stubbe i skogen och massa här-och-nu-energi kan bota. Livet är gött.