Morgonkaffet intages tillsammans med morgontidningen, en sådan där lyx som dinosaurien tillåter sig ännu – papperstidning.

Idag blir jag sådär alldeles speciellt glad att läsa om J A Selander, en särdeles modig man som vågade skriva det nästan ingen annan vågade. Det är som värsta thrillern och jag hoppas någon gör film om det här. Tänk om fler vågade vara som honom, tänker jag… Och nästa tanke är förstås – hur mycket vågar jag själv? Jag som nästan vågat sluta tycka något till någon? Bara för att det fanns dom som inte gillade mig. Tough luck. Förlorat mig själv några år, bara för vad Folke tyckte. Folke är namnet på dom där “Alla tycker” som jag och andra använde som argument när jag var tonåring. Och attans vad Folke tyckte om mig då.

Men seriöst. Hur fint somnar inte jag om natten när jag varit sann och ärlig, vågat kommunicera det jag velat, vågat tycka, vågat vara precis det som känns helt rätt för mig. Och ja, jag tycker mycket. Och är rätt mycket, har jag fått höra. MEN – det jag också fått höra av en väldigt speciell Body Harmony-person, är att när jag försöker verka någon som jag inte är då märks jag ännu mer och det blir stickigt och jobbigt att vara i närheten av mig…. Det var tuff feedback man fick på den tiden i Body Harmony-världen. Men shit, vad jag växte. Och lärde mig om mig själv och vad som egentligen styrde mig.

Don McFarland bara älskade se människor vara sina autentiska själv och han var inte ett ögonblick rädd för att adressera det som han såg stod i vägen för det äkta, sanna. Så jag provar lite till i livet. Känner efter hur det egentligen känns idag, vad vill jag? Vad tycker jag? Vad känner jag? Hur uttrycker jag allt detta utan att vara en naturkatastrof som drar fram, driven av en massa sparat outtryckt..?

Perfekt läge, för idag har jag middag för/med några av dem jag älskar absolut mest i mitt liv. Och de små? Haha, dem kan man aldrig någonsin lura. De små rackarna läser av mig direkt. Älskar mig när jag är på, dissar mig totalt när jag är av och kör något race i offpisten…

Tack Livet för all inspiration du ger mig. E-Kuriren, Idol igår när alla tre!!! får gå vidare, shit vad jag, sonen o sonfiancen tjoade! Att jag är så mycket friskare idag efter en veckas virusskit som tog musten ur mig ett tag. För Första Advent, där jag tar fram lite röda gardiner, stjärnor och ljusstakar, gör trerätters i sån glädje över att vi blir ett helg gäng runt bordet i eftermiddag. Kärlek. Massa sånt har jag.