
Varvade mitt pysslande och skrivande igår med att måla lite ramar som sedan fick massa glitter på sig innan färgen torkat. För som vanligt var silverfärgen mer grå än silverblingig. Min andlige, moraliske, kärleksfulle förebild – Pappa Martin – ska upp på väggen igen och nu fick han lite välförtjänt bling runt sig. Inte för att han var någon blingig person, tvärtom. Han tyckte många, många gånger att jag nog kunde lugna ned mig lite…. Allt från allt kramande, jag älskar dig till mitt ständiga mmmmmmmm-ande när nåegot var gott.
Ändock… Min far är jag så stolt över att hjärtat svämmar över varje gång jag tänker på honom, vilket är ofta, ofta. Särskilt när jag är i skogen nästan varje dag, för han och mor tog mig ut i de norrländska skogarna innan jag ens kunde gå, så naturen är lika viktig som att andas för mig. Precis som det var för honom. Polis. Moralisk in i djupaste cellrötterna, på ett vackert och för honom så hedervärt sätt. Aldrig dömande. Förebild helt enkelt. Sa typ aldrig “Jag älskar dig”, vare sig till oss fem barn eller till mor. Men att missa hans kärlek var omöjligt i allt det han gjorde och visade, rent praktiskt och närvarande. Sättet han såg på vår mor, ända till sitt sista andetag då han vilade sina ögon i hennes.
Jag har aldrig träffat en sådan person som min far. Varje gång livet känns tungt eller jag går lost i ett av mina känslosvallsutbrott och blir ledsen eller förbannat på något, då är han där. Efter bara en stund får hans andliga energi mig att bli lugn, se saker från ett högre perspektiv och handla därefter. Fortfarande min förebild, som förut fast i ande. Han och Iris, min andra kvinnliga mediala förebild, är inte med mig i tid och otid. Men när det behövs, då är dom där… Iris ska också få en blingig tavelram, Yohanna ska få fixa bild. Dom förtjänar det. För allt det dom gjorde, inte det dom sa.
Och spegeln!! Den blev verkligen “Mirror, mirror of them all…” Älskar den!! Min ljuvliga sandfärg på väggarna är så vacker tillsammans med vitt, kristall och silver!!
Nu fylla på lite pellets innan det blir lite mer skrivande innan skog&stubbe….
