Vision Quest, det var kortet jag drog i helgen i sambans med en stark fullmåne där jag valde glida ännu längre in i mig själv för att känna, uppleva vad som är mina nästa steg och vad som verkligen är viktigt för mig. För sannerligen – Mitt Magiska Liv har puffat och knuffat rätt rejält i några år nu och som ett litet får har jag följt puffarna och låtit mina steg hamna där dom ska, även om jag inte alltid förstått och ibland rasat mot händelserna. Känts mer som jag okontrollerat halkat omkring utan att ha en susning om vart det bär och många gånger jag har varit förtvivlad för att saker och ting inte alls gått åt det håll som jag tyckt varit bra. Men som vanligt, om man väljer att se det så, så finns det en hel massa fördelar med att vi går igenom det vi gör. För att det ska bli som det blir, för att vi “råkar ut för” händelser där vi har ett val. Tror inte för ett ögonblick på att varenda händelse är ödesmättad och förutbestämd. Dock tror jag, vet jag, att vad som än händer har vi ett val – lyckligare eller bittrare?

Så vad är det för konstiga bilder i dagens lilla blogg? Jo, den sista tiden har min kropp varit i uppror. Julens förkylning har inte gett sig och varenda led är ur led, värken är olidlig och det är massor, massor av saker som jag bara inte kan göra. Fan. Jag som älskar att göra. Hela tiden. Fick sända iväg nära och kära. Var tvungen att göra min Vision Quest. Vart går jag nu?? Hur hanterar jag det här, känslomässigt, logiskt, själsrätt??

Skogen, meditationer, elden…. Pratstunder med Pappa Martin, Iris och mitt andliga team – samma svar hela tiden. Lycka. Frid. Passion. Var lycklig, lilla människa. Var lycklig. Oavsett.

Så igår gjorde vi blöjtårta, jag och en av mina välsignelser i mitt Liv. Har så mycket kärlek omkring mig att det ibland gör ont det med, haha. Vi hade såååå roligt, hon var så glad och vi var så inspirerade tillsammans. Ingen av oss hade gjort någon tidigare och vi pillade några timmar. Hon var så glad hela tiden, för det var en viktig relation som hon kände nu höll på att bli hel igen och som hon gjort så mycket för att hela. Igår kom yxan i hennes rygg. Än en gång. Det är inte första gången från det och andra håll, kan jag säga. Min älskade är en så varm, underbar, omtänksam människa som kommit in i mitt liv att jag förundrar mig över hennes värme. Blev så upprörd när jag satte på mobilen i morse och fick ta del av yxhuggen hon fått. Hjärtklappning, ilska, frustration… Vad är det för fel på människor????

Men förstod ju hela tiden att upprördheten handlar om mig själv lika mycket. Frustrationen är ju nu alla dessa år som jag låtit mig själv gömma undan mig mer och mer för att slippa dessa yxhugg som andra människor är kapabla till. Som jag låtit dem vinna. Om och om igen.

Nu ses vi idag igen, min fina blöjkompis o jag. Ska fixa en supergod middag, hon älskar min mat. Ska smitta henne med känslan – vi har alltid, alltid ett val. Och att låta det positiva, varma, omtänksamma, kärleksfulla vinna – det är mitt val. Och jag vill sååååå gärna att hon också ska klara av att välja det. Hon är så mycket yngre än jag, kanske, kanske hon vill lyssna och inte göra mina misstag och ge bort en massa år, tårar och bitterhet på människor som gör som dom gör. För att dom har gjort SITT val.

Lycka. Frid. Passion. Mm, det är så det känns just nu. Min pelletspannan har stannat inatt, så jag ska få fart på den. Sen duscha, tvätta håret, fixa till mig. För idag är det lunch med en av mina magiska vänner. För jag har några stycken nu. Utan yxor. Och med en massa, massa kärlekspower!

Livet är olika. Vision Quest och blöjtårta.