Händelserika dagar har det varit nu ett tag.. Förmedlat oerhört starka möten från Andra sidan till först livrädda, sedan så lyckliga klienter – tänk vilken skillnad det gör när man lyckas beskriva utifrån sina egna djupa rötter i Moder Jords mylla så att ett starkt möte med en avliden blir en fantastisk och så vacker upplevelse… Den ena klienten var en ung kvinna som mist sin mor på så tragiskt vis. Skräcken för att få kontakt med andevärlden, vilket hon ju redan hade visade det sig, hade varit så stor att hon helt enkelt inte vågat gå till ett medium. Såklart hade andevärlden berättat för mig innan hon kom om hennes djupa rädsla, som kom utifrån allt hon sett och hört om hur hemsk andevärlden kan vara, så vi gick försiktigt fram, andarna o jag…

Tänk att då sedan gå ut i skogen och bara vara… Svårt att beskriva den närvaro och lycka jag känner. Varenda cell i hela mig är närvarande och i sådan frid att det nästan känns overkligt..

Efter en händelsrik vecka, drog jag så upp till Stockholm & Vivi Linde för en intervju, eller snacksession mer, för hennes pod. Det är bara så magiskt när man träffar någon ur sin egen yrkeskår, där allt bara klickar. I en kontroversiell och stundom cirkusartad bransch, är det en sådan gåva när allt bara stämmer. Timmarna flög iväg och det ena gav det andra i vårt prat, kändes som vi bara börjat samtala när frågorna Vivi skrivit ned, både sina egna och frågor hon fått från medialt nyfikna på Facebook.

Astrid Lindgren skrev i Emil en gång; “När två pojkar av samma sort möts för första gången, då händer något alldeles särskilt..” Något sånt.. Och sannerligen – när två Ljushäxor möts, då händer något alldeles särskilt. Magisk, Vivi -magiskt. Det var vad det var. Inspirerad känner jag Iris Hall så nära mig… Hon vet att jag är redo nu. Efter många år av…låt oss säga funderande på hur och när jag vill igen, det mediala, mitt älskade andliga jobb här nere på Jorden, så har Hjärtat äntligen bestämt sig och fått råda. Igen. Den här världen med alla dimensioner, där kunskapandes aldrig tar slut – den är min. För gott denna gång. Som en unge på Disneyland för första gången känner jag mig. Det tar ju aldrig slut, nyfikenheten, oändligheten av visdom.  Hela tiden nya lärdomar, mer att upptäcka, förstå.

Tack, allra käraste syster Vivi för din självklarhet som just det. Syster. Andlig syster. I see you. And you see me. Yeyyyyy!