Så inspirerande att få alla dessa frågor… Efter podden har det satt ny fart och känner i hela mig hur fascinerande jag ännu tycker att den mediala världen är… För varje fråga så spritter det i både hjärna, kropp och själ och funderingarna sätter fart. För en sak är ju den sammanhållande länken i just det faktum att det aldrig slutar fascinera; Vi här nere på Jorden vet inte allt!! Ingen.

Även om många låtsas veta, så är vi fortfarande kanaler med egna minnen, information vi kan tänkas ta in från andra sfärer och en Kunskapshall, som finns tillgänglig för alla med öppna sinnen – allt detta i en salig mix. Och vi har ett filter. Ett tydligt sådan med prägling från barndom, uppväxt, skola, föräldrar, upplevelser, historia och den djupa prägling som finns i oss ursprungen ur en enorm rädsla för det magiska, för det osedda. Och den här rädslan – tro mig, den skapar monster.

Många av de mejl jag får är genomsyrade av denna rädsla. En rädsla som hela tiden späs på av media – film, tv, dokumentärer, människor som mer än gärna sprider sina “upplevelser” och sin s k kunskap om hur hotfull och skadlig den andliga världen kan vara…

Jag har skrivit när jag var moderator på ett forum, jag har bloggat, jag har föreläst, jag har sagt det på mina seanser, kurser, konsultationer och jag säger det igen: Dom skadar oss inte. Efter snart 30 år med en medveten kontakt med andra dimensioner, så tror jag mig åtminstone kunna säga att jag har rätt i det här. Även om jag inte vet allt.

Ja, det kan vara väldigt fysiskt när de kommer nära från andra sidan.

Ja, dom kan åstadkomma fysiska fenomen runt omkring dig. MEN – det är för att komma i kontakt. När ingen svarar, så knackar man ännu  hårdare på dörren när man vet att någon är hemma, men förmodligen inte hört att man söker kontakt, vill komma in. That´s it.

Det som behövs är kunskap. Visdomen som överkommer rädslan. När man tar reda på hur kontakten med andevärlden fungerar, tja – då försvinner den där skräcken. Vad jag önskar att den kunskapen kunde komma fler till del….

Jag brukar likna dem som jag stött på, som varit lite stökiga och inte riktigt varit i balans ännu, från andra sidan vid trotsiga barn, kanske lite rädda och i lite ångest för att dom inte vet vad som händer. Och vad gör vi med ett skräckslaget litet barn? Jo, vi sätter oss på huk, försäkrar dom om att vi ska hjälpa dom hem, att dom inte behöver vara rädda. Och vi gör det som behövs för att lillknatten ska komma dit han ska.

I min värld är andevärlden mina bästa vänner och coacher. I min värld är det ett av de mest fantastiska saker att inse att dom finns där, olika precis som vi, vilsna precis som vi ibland, lyckliga när dom finner tryggheten och kärleken igen. I min värld är vi sammanlänkade med andevärlden som ler och långhalm (gammalt dinosaurieuttryck) och enda skillnaden är att vi har kroppar och det har inte dom.

I min värld är kontakten med de andra dimensionerna det som fick mig att komma hem i mig själv. Där fann jag tryggheten i mig själv, min mörkerrädsla var som bortblåst. Precis som mina jordiska vänner, så fixar dom inte mitt liv åt mig. Utan dom finns där och peppar, coachar, vägrar låta mig gå lost i dramor och offerroller. Ser på mig som den själ jag är och bara älskar när jag minns vem jag är. Och växer in i min kropp, full av den strålglans som det ger att veta att det är så mycket mer. Så oändligt mycket mer…

Dags att kunskapen får regna över oss… För de andra världarna är här och dom knackar på… Så skit i att vara rädd! Möt dom och ta magin tillbaka….