Hängt med den här lilla damen i helgen, 1,5 år gammal och som jag skrattat, kramats och älskat! Och älskats…

Ibland hamnar jag tillbaka i en massa funderingar om framtid, hur saker och ting ska gå, hur jag ska gå vidare och så vidare i all oändlighet. Sen får jag en massa tid med liten tjej och simsalabim är mina tankar i ro och hjärtat bara slår för lyckan att finnas till, att vara så välsignad som jag. Så många att älska och älskas av.

Så idag när det är mycket jobb igen är jag bara så lugn och lycklig. För i eftermiddag blir det utflykt med liten, vi drar till skogs och finns till där med småfolk, vättar och lurviga troll. För magin lever i mig, kan inte annat med mina små… Tack Livet.