En av mina närakärapåriktigtvänner gav en liknelse som beskriver så väl vad i alla fall vi upplever energimässigt just nu; Karusellsnurr i 390 km/tim. Det gäller sannerligen att hålla sitt fokus och stanna i sitt centrum, det är jäkligt lätt att inte orka hålla sig kvar i ytterkanten om man tappar sin energi och plötsligt halkar ur…

Ingens fel, men det kan vara väldigt tröttsamt att hänga för mycket med för många och olika personer för lång tid.

För mig är skogen så totalt nödvändig. Särskilt när jag jobbat mycket och hela jag är vidöppen som en energimagnet – tar in ta mig tusan allt. Känner jag hur stressen smyger sig på mig, glömmer lite saker, allmänt ofokuserad, ja då är jag innerligt lycklig att jag är ute i skogen på 2 minuter. Jag vandrar omkring, sitter på en stubbe och glor, pratar för mig själv, rensar ut otrevligheter och annat tjafs jag kan ha tagit på mig när det gått för lång tid utan egenfritid utan någon eller något annat i närheten.

Vi skulle aldrig behöva ens tänka på det där med “energitjuvar” om vi förstod hur vi skulle ta hand om oss själva…

I min värld, enligt min uppfattning, så eskalerar allt nu. Karusellen går fortare och fortare, kraven ökar raketsnabbt på vad vi “borde” åstadkomma, intrycken blir fler och fler för varje dag och vi följer det mediala bruset och nätet som viljelösa slavar… Egentid blir allt mer sällsynt och till och med skrämmer många. “Blir det tyst och jag är ensam för länge, då får jag panik!” Hur många gånger jag hört det, tro..? Om vi ska ha någon chans att förstå det magiska som äger rum nu, en energihöjning som likt karusellen som snurrar fortare och fortare och genererar ännu mer kraft till ännu mer fart, då behöver vi tystnaden, frånvaron av intryck från allt annat. Utom träden och mossan då…

Då kan vi höra att det händer nu, stora saker. För karusellen kan snart inte snurra fortare utan att drastiska saker händer. Brasaker i min värld, men skrämmande för dem som bara hänger sig kvar i panik och inte har någon koll på vad som sker. För nog är det väl ändå så att mycket av vad som pågår i vår värld nu, det bara måste upphöra…

Så jag tar mina turer och är så innerligt lycklig varje gång jag hittar mitt nav, min närvaro, min livsglädje. För dom hör ihop. Jag kan inte vara lycklig utan att vara närvarande i mig själv. Det finns ingen stress, inga krav, ingen irritation, ingen frustration när jag är närvarande. För då vet jag vad jag behöver göra, kommunicera, sköta om med mig själv i allt på alla plan. Önskar så att alla karusellmänniskor jag möter på stan får den tiden för sig själva…