Ja, ibland sticker jag ut näsan. Och tycker en massa saker, säger sådant som jag tror på och delar med mig av det. Det innebär inte att jag tycker att alla i världen ska hålla med mig. Det handlar inte om att få bekräftelse på att jag har rätt.  Men det handlar om respekt för varandra och att leva och låta leva.

När jag får mejl, mestadels från religiösa människor, efter att ha varit med i en underbar pod som Vivi Linde står för, då respekterar jag i allra högsta grad de åsikter dessa människor framför. Men inte hotfulla ordalag och så-här-är-det-bara-så-du-vet-mejl. Helt ointressant för min del. Så jag svarar ungefär så. Du får tro precis vad du vill.  Och det får jag också. Men hota mig aldrig, aldrig för att jag står för det jag känner är rätt för mig. För då är du inte en god person. Och tänk – det föreställde jag mig att en religiös människa skulle vara. Fast å andra sidan… Världen ser ju ut som den gör, full av krig i Guds namn, eller Allahs eller någon annans.

Jag blir inte rädd för dessa mejl, heller inte ens upprörd. Men jag vill väldigt gärna stå för den här åsikten också. Låt mig få tycka vad jag vill. Amen.