Så härlig Valborg här, ceremoniade och eldade upp skit vi inte tyckte vi hade någon nytta av längre… Diskussionerna flödade, om Livet och allt det nu för med sig. Vi hade haft en halvgalen morgon innan kalaset och det blev lite hett ett tag, då kändes det så där alldeles extra bra när vi bara satt runt den stora elden och pratade från hjärtat… Tror bestämt att har har jordens klokaste son. Mums på den!

Vi är nykära allihop, har vi kommit överens om och vi är ju förstås då våra allra bästa jag, i precis alla situationer. För så gör man ju när man är nykär. Det är ju först om ett tag det där mer trista i ens person kommer fram.

Så nu kör vi! Vi ska prova i en månad hur det känns att vara våra allra bästa jag, där vi helt naturligt inte ens en sekund visar det som är på en lägre nivå av oss. För varför ska man någonsin gå tillbaka till att vara en sämre version av sig själv?? Det konstaterade vi att det gör man. I stort sett alltid. Så nu är det en månad av så j-la härlig närvaro i Livet! Som jag är väldigt kär i. Och mig själv. Som jag också är väldigt kär i. Känns ostoppbart på något vis….