Det började med att vi var på Retuna, favvisstället för oss – här har vi handlat grejer till Stallet för absolut fantastiska priser! Min dotter Yohanna & hennes man Andreas bygger och sliter och lyckas få ner priset för bygget till helt otrolig nivå . I veckan köpte dom plötsligt ett helt gäng ljudisoleringsskivor för en struntsumma. Yohanna drev med mig igårkväll när hon beskrev min skepsis – va faaan ska ni med dom där till då??? Med den tonen… “Meeeh – det ska ju bli den där ljudstudion vi har pratat om att fixa nere i källaren! Vi kan podda, du kan spela in dina ljudböcker, vi kan göra såå mycket kul där!” Hm, tyckte jag. Onödigt. Jaja, jag kan vara en surpuppa ibland, haha. Det blev en del annat inhandlat också, bl a kakel till så billigt pris att man nästan, men bara nästan, skäms. Och så lunch på det helt otroligt fina cafeet där.

Så igår satte jag mig i skönaste fåtöljen efter vi varit på Arboga medeltidsmarknad, gick in lite på facebook och kollade runt. Kände mig plötsligt så eländig till mods, vart hör jag egentligen hemma nuförtiden i mitt värv..? Älskar mitt mediala jobb och mina kartläsningar och kurser, men vet att min energi för hur den mediala världen ser ut och hur lite jag tycker om det som sker, det påverkar ju vad jag sänder ut till omvärlden. Vad vill jag egentligen? Kan jag verkligen finna inspirationen i “vanliga” mediala kurser längre? Ett rungande nej kom från mitt inre, och jag kände mig om möjligt ännu mer moloken. Är jag helt enkelt en misslyckad figur? Är det bara den lilla detaljen jag ska inse? Hojtade lite på min älskade Iris från andra sidan, och till min förvåning dök hon upp nästan direkt. Hon brukar bara infinna sig när jag jobbar medialt… Vi hade en pratstund och plötsligt kände jag mig väldigt lugn och glad.

Nej, det som verkligen intresserar mig det är dom här djupgående mötena jag har under mina andliga kartläsningar, that´s tha shit. Jag tycker inte det är så kul längre med att bara hålla sig till nivån “hur-blir-jag-ett-coolt-medium-fort”, och då förstås utan att behöva kolla på sig själv. Vill ju inte ens bli förknippad med det mesta som sker nu i min “bransch”. Och då ska man ju göra något annat. Så är det. Så jag kör vidare med mina tarotkort, karttydningarna och kör kurser och resor i den andan. Basta. För det finns ju inget mer intressant än att slänga det som döljer oss, utvecklas tillsammans och fullkomligt ge blanka faaan i att försöka spela roller, vara klämkäckt positiv och affirmerande, utan bara Sanna och äkta; vad är det som är i vägen för mitt helt otroliga, strålande, fantastiska jag? Att sluta ljuga tillsammans. Wow. Så får det bli. Går det så går det, och går det inte så kan det kvitta. Inspirerad….

Efter lilla Iris-pratstunden gick jag och leta reda på min roman här ovan, nedknackad först på en elskrivmaskin (!!!), sen överförd på klumpdatorn för hundra år sedan sisådär, utskriven men verkligen inte på någon disk eller så, så det är utskriften jag har. Inget annat. Och jag började läsa. Och kunde inte sluta. Och bestämde mig – satan i gatan vad kul att vi ska bygga ljudstudio i källaren!! Det här blir den första boken jag läser in. Och människor som tycker om det jag skriver, dom får prenumerera på kapitel efter kapitel för en liten summa. Går det bra så läser jag in nästa bok. Och nästa. Och nästa. Galet lycklig att mina författardrömmar äntligen dammats av igen, blir så lycklig av att skriva! Det blir allt från vuxensagafantasy till intrikant pedofilhämnarroman, och aldrig, aldrig blir jag uttråkad.

Nu drar jag och mina sprittande, lyckliga, inspirerade celler ut till Näshultaskogarna för kantareller! Så glad…..