I natt har jag sovit sisådär 10 timmar. Så j-la tråkigt. Jag funkar annars bäst på 5-6, så det här är bortanför rolighetszonen – så långt jag kan komma. Men när skoven slår till, när lilla sköldisen vägrar gå loss och skapa en massa energi, då har jag inte så mycket att säga till om…

Skriver just inget alls då, tycker inte jag har något att dela med mig av till världen alls. Men idag på morgonen till kaffet, så känns det plötsligt inte alls så. Varför måste jag alltid vara på topp och vara som en duracellkanin för att det ska vara vettigt att dela med sig av tankar om Livet? Njae, jag ändrar mig. För det finns sannerligen godbitar i precis allt, även ett sådant här skov.

När jag går ut i regnet igår med mitt nyinköpta, väldigt bra Hellyhansenregnställ, gummistövlar på och stubben nås med väääldigt maklig takt, tja då känns ju Livet rätt magiskt ändå. För det är något alldeles speciellt att helt enkelt bli tvingad att göra allt i slow motion, säga nej till det mesta och bara vara tills det blir lite mer energi.

Så jag njöt igår. Lunch med käraste vännen Iwonna, j-klars vad jag gillar den Qraftqvinnan. Långsam promenad till dagis och hämta Leo, min fullkomligt förtrollande dotterdotter som kramas som bara en 1,5-åring kan. Min långsamma promenad ut i skogen, stubben som väntade och regnet som droppade ner på mig. Och den skitbra deckaren jag såg.

Så…beslutar mig för att det var ett väldigt bra beslut min kropp sedan tog, slocknade vid 9 och så var det med den kvällen. Behövdes väl.

Idag är det uppehåll och det blir lite lingonplock och annat mys, fortfarande i slow motion – men vad gör väl det. Vad som än sker i våra liv, så kan vi välja att göra det magiskt. Tack alla gudar och gudinnor för min underbara själ, som alltid hjälper till att vi håller oss till Glädjen i Livet.