Fick ett erbjudande om Eskilstuna-Kuriren i några månader som jag inte kunde motstå,.Trots att många i min omgivning, betydligt yngre än jag, dissar papperskartor och tidningar man måste gå ut till brevlådan på morgonen för att få läsa till kaffet, så bara älskar jag min morgonstund med Kurren. Accepterar faktum – jag är en övervintrad dinosaurie, stolt och glad över detta.

Idag är det som fastnar mest en bokrecension om fattigdom, fasan som kan drabba precis vem som helst. Men när det drabbar en själv, då känns det verkligen som man är den mest ensamma i världen och att alla vänner och bekanta runt omkring en är sorgligt ovetande om vad som kan slå till…. Man skäms, drar sig undan världen och lever i en mardröm.

Själv blev jag väldigt sjuk för ett antal år sedan i en hypothyreos, den tror jag vanligaste sjukdomen här i Sverige – vi är över 500 000 som äter Levaxin idag. Jag blev så dålig att jag inte orkade någonting. Lätt att räkna ut att mitt lilla företag och min ekonomiska situation blev katastrofal. Bodde ett halvår hos en kär, kär vän där jag bara fick finnas till och ta hand om mig själv utan några som helst krav på någonting. En gåva som jag fortfarande funderar på hur jag någonsin ska kunna återbetala energimässigt…. Tack, tack Barbro – du har varit och är en ängel för så många med ditt gigantiska hjärta.

Efter dessa sex månader behövde dom sitt hus på tomten och jag visste inte var jag skulle ta vägen, hade inte direkt något kapital att fresta med för eventuella uthyrare och allt blinkade alarmrött om jag försökte mig på att fixa någon form av kontrakt eller abonnemang, så det var en rätt låst position. Men då kom nästa vän och räddade mig och se där – jag bor kvar här än idag. Vi har roddat oss igenom en total översvämning i hela huset, med uppgrävda golv och byggfläktar i månader i de flesta av rummen. Vi har tagit emot min son och hans lilla familj i den nyinredda studiovinden efter att han nästan brann inne och deras hem blev totalförstört. Vi har tagit emot min dotter och hennes familj och dom gör nu iordning Stallet på gården, ett slit utan dess like men attans vad fint det blir! Vi fixade ett så uppskattat Cafe här på gården, både bikers och pensionärer blev sittande i timmar och bara njöt av atmosfären och det hembakade. Det har hänt och händer mycket här, hela tiden.

Av och till strejkar min lilla sköldkörtel igen och jag kan inte göra ett skvatt. Och jag blir uppmuntrad att ta hand om mig själv tills jag mår bättre igen. Glädjen från min vän när jag har riktigt bra perioder, som i våras och somras, och far runt och klipper gräs, gör uteplatser, fixar och är kreativ som fan – ja, den går inte att ta miste på.

Kan skriva mycket om vad dessa år inneburit för mig. Men jag nöjer mig med att, efter att ha läst bokrecensionen, konstatera att där skulle jag lätt ha kunnat vara utan min väns hjälp. Vissa får nog lite extra stjärnor i Himlen, tror jag. Inte för alla pengar dom tjänat, alla framgångar dom uppnått, all makt dom skaffat sig. Nej, för det dom gör för andra människor. Det förändrar precis allt. Vill inte ens tänka mig hur livet som helt utan hem och mat skulle ha sett ut. För det finns faktiskt situationer då varken positivt tänkande eller affirmationer hjälper, man kan inta bara “skärpa till sig”. Man ligger på rygg och kan inte annat för stunden. Att då få uppleva denna sanslösa vänskap, som verkligen finns där när det blåser en jävla massa sekundmeter, det är lycka.

Så tacksam för min dag idag. Jag ser ut genom mitt sovrumsfönster där vildvinet börjar vara djuprött där det slingrat sig uppför tujorna som vuxit sig högre än huset (minst 10 m) och där pelargonerna i mina balkonglådor lyser röda mot den soliga morgonhimlen och känner mig så lycklig. Ska gå en prommis nu, en lång en, första efter en rejäl dagisförkylning. Kostar på när lilla barnbarnet börjar på förskolan… Men nu flödar energierna igen och jag blir ju så där extra euforisk efter att ha varit liggande platt igen, denna gång lite mer tillfälligt, och jag blir frisk igen! Vi får se vad jag förnöjer mig med sen, lite mer trädgård kanske, klippte alla massa kvadratmeter gräsmatta igår, idag blir det nog äpplena som får fokus. Många hundra är dom som i sin röda glans där bland bladen ropar på min uppmärksamhet.

Tack, min vän för alla år här på Gården. Finns inte ord för min tacksamhet och glädje.