Innan värmen blev för påtaglig, tog jag en riktigt lång promenad med lilla voffsingen Yougi, då husse har viktigt jobb för sig och matte är bortrest. Tankarna får fara hit och dit och begrunda sista tiden. Har ju en sjukdom som tycks vara svår att bli av med och ett tag trodde jag att jag inte skulle orka resa hit till Spanien. Tack och lov fick de mina och min vän här nere mig på andra tankar… Så här är jag nu, i värmen, vänskapen och varandet. Jag har sovit mer än 10 timmar per natt första veckan, värken har nästan försvunnit och min naturliga pigghetstips och passion för Livet har återvänt. Har väl aldrig känt så tydligt hur jag har ett val i allt som sker. Det hänger på mig, inte på Livets skeenden hur jag mår och hur jag väljer att se det som händer. Och nej – det har inte varit den enklaste vissa dagar när orken bara inte räcker till och jag är som en heffaklump av deg…

Men det har vänt. Än en gång. Och jag är så tacksam… Fattar beslut hur jag ska hantera mig själv i Livet när jag kommer hem. Det blir lite långsamt, väl avvägt tempo, men med så mycket livsglädje och passion igen. Jag har gjort upp en plan hur mina dagar får se ut och skrivandet är det första fokuset. Sen bokar jag in dom jobb som känns bra och rätt, har lite roliga saker för mig när jag kommer hem och lite ideer om andra saker att sätta in i kalendern och på hemsidan. Och så förstås mina älskade nära, kära som jag börjar sakna riktigt mycket nu.

I den balansen som jag väljer att skapa, där ja är ja och nej är nej, som Uffe Lundell sjöng, där förhåller jag mig till min hälsa och vad jag kan åstadkomma i mitt Magiska Liv. Ibland så blir det någon tv-serie när kroppen säger nej, och då tänker jag njuta av det. Ibland blir det mer action med härligt fixande i huset, en seans då och då, lite lagom med klienter där jag kan ge järnet med mina kartläsningar och prat med andevärlden, lite resor, kurser och annat som känns så där härligt inspirerande. Massor med skog förstås.

Så varm och glad för mina olika systrar här i livet, fick ett pm idag av bästa vännen och systerhäxan – alldeles varm i hela mig av att få dela Magin med kvinnor som ror åt samma håll, som lämnat skitspel därhän och lärt sig vad sant systraskap kan innebära. Bilden här ovan är till henne, hon som inspirerat mig så mycket senaste åren. Både med det hon själv gör och det samarbete vi haft och kommer att ha.

Jag har också två andra “systrar” som går igenom väldigt svåra hälsomässiga problem just nu, får mig ju att glädjas än mer åt att min kropp ändock är på väg åt rätt håll. För när det är som värst, då kan man bara inte tänka klämkäckt positivt, utan man får vackert deala med situationen, även om det är för j-ligt just nu. Jag sänder så mycket kärlekstankar till mina fina…

Så visst…jag är fortfarande inte av med vissa krämpor. Men jag vet mer än någonsin att jag så vackert kommer att leva med det, och allt det andra är så oändligt mycket mer viktigt. Jag har så mycket att göra, att leva ut, att dela med mig av. Så livet är allt annat än över bara för att lite skit händer. Och tänk att jag får bestämma alldeles själv!! Himmel eller helvete..