I vår trädgård hittar vi allt möjligt – heter ju Smedby av en anledning och vi vet att sedan länge, länge har det smitts o haft sig på gården. Plus att det varit gästgifveri när det begav sig och Kung Karl den XI har övernattat i ett av de gamla husen och mycket har skett på den här gården under århundradena! När vi hade spökafton för ett företag för några år sedan så luskade vi reda på en hel del – och haha det är verkligen inte konstigt att vi har rätt livligt på vår härliga gård, inte bara av levande om jag säger så…. Och min dotter grävde upp den här häromsistens och vi googlade på det hela, tyckte det såg ut som om den var fixad. Och mycket riktigt – hon hade hittat en muskötkula! Hur gammal vet vi inte, men som sagt – skatterna är många i vår jord…

Häromsistens, innan jag drog till Spanien fick jag ett bakslag i min hälsa och den här gången var det så j-la jobbigt, värre än någonsin. När min sköldkörtel ledsnar på mig och livet, så stannar allt upp i kroppen och det ena ger det andra när det inte funkar någonstans. Jag hamnade i en bottenlös känsla av att vad faaan – ska det då aldrig få vara bra, har ju haft en riktigt härlig vår och sommar och rentav känt igen min egen energi! Och sedan – booom, slår det till igen. Jag var väldigt ledsen och sa vid ett tillfälle till Yohanna att jag inte visste om jag orkade resa mig den här gången – så här illa har det aldrig varit, grät jag. Hon var fin med mig och tröstade så gott hon kunde.

När hon hittat den här kulan och vi googlat lite och förundrat oss, så räckte hon plötsligt kulan till mig. “Här – den är din! Om det känns riktigt för jävligt, så kan du ju kasta den på dig så slipper du eländet!”

Jag har den i min tarotkortspåse nu, den fina från Egypten. Och förstås så ser jag ju den nästan dagligen och varenda gång börjar jag skratta. Kasta den på mig….haha – jag ser ju bara hur länge jag får hålla på innan jag får till det. Och äntligen får ge upp mitt eländiga, sorgliga, sjuka liv…

Det händer ibland att det känns så, och den känslan blir så verklig. Tyvärr är den självgenererande och föder ännu mer hopplösa tankar och det svarta, hopplösa blir ens verklighet… Att då ha en som Yohanna i sitt liv, tja, det hjälper kan jag säga. När det är lite bedrövligt i kroppen nu, så kan det faktiskt räcka att jag tar upp kulan och glor på den en stund…. Shit, vad jag kommer att få kasta….