Har inte haft någon större skrivarlust senaste tiden, men nu fick min energi en riktig boost på morgonen och jag känner mig så j-la lycklig!! Min pappa Martin var en sån galet skicklig kriminalare och historierna fick har fått höra genom åren har varit mer än fascinerande.

Men ett av fallen tog honom hårdare än något annat och det blev också det fall som inte klarades upp. Han visste, men blev ändock inte nog. Ett av två fall som tog åratal innan något hände. En kollega besökte honom en kort tid innan hans död och berättade om det andra fallet och hur det klarats upp helt tack vare pappas otroligt noggranna utredning. Han var lite förvirrad då, men förstod ändock precis. Jag sade till honom då – nu är det bara Hedlandsmorden kvar!

Det stolthet jag känner när jag läser artikeln, dubbelsidig, och ser bilden av min far krypande omkring i gräset letande efter spår, den finns det inte ord för. Så mycket fantastiskt arbete han gjorde genom alla år, den enorma målmedvetenhet som gjorde att vi flyttade omkring en del, den genomhederliga person han var och den far och make som gav oss alla så mycket i alla år….mhm – det blev lite lipa idag på morgonen. Men vemodsglädjetårar. För det är verkligen inget självklart att få ha en sådan förebild, en sådan far i sitt liv som jag haft. Och har…

Idag är han glad i sin himmel. Och Iris också, min mediummorsa. En bild kommer till mig – vi mötte alla hans kollegor efter han gått i pension, vi var på Kinarestaurangen och åt lunch med Iris Hall och hennes man Ernie. Alla kollegorna var på väg ut och varenda en stannade och skakade hand med pappa. Iris var helt tagen av den totala respekt hon såg dem visa min far.

Och det var min ödmjuke far i ett nötskal. Aldrig behov av att hävda sig. Visste sin livsdröm och uppfyllde den. Gifte sig med Kvinnan i sitt liv, vi har läst dagboksanteckningar från honom och jisses vad han älskade från dag 1! Var en person som bara var rakt igenom en bra människa. Vågade ändra sig från sitt norrlandsperspektiv när jag började jobba med det mediala för 30 år sedan – från att tro att det hade med djävulen att göra, till att älska det jag gjorde och möta Iris med ömsesidig respekt.

Så mycket jag kan skriva om min far…Har aldrig träffat en sådan person varken förr eller senare. Så glad och stolt ska jag göra något alldeles magiskt av den här dagen, av resten av mitt liv. Målmedvetet, rakryggad och inspirerad. Nu du farsan…du tyckte jag var lite mycket ibland med din norrländska stillhet, men du älskade min energi samtidigt. Vilken balans du gav… Och de döda du så gärna ville ge upprättelse – nu får de precis detta! Vi får se om det blir fällande dom – men din presentation och din utredning visar ju samma som du sagt hela tiden.. Tack pappa för allt.