Jodå, kommentarerna kommer – lika säkert som regn i november. När jag har mina skov när sköldkörteln blir slö och likgiltig och orsakar ett liv i slowmotion i slowmotion, så tråkigt att jag dör lite inombords. När jag blossat mig till en KOL, för att jag har så dålig karaktär. När jag blir riktigt j-la upprörd över något som händer i Livet, med mig eller någon annan. Och så vidare… Då kommer kommentarerna: Jag trodde du stod över sådant! Jag trodde inte en ren kanal kunde röka! Hur andlig är du om du blir arg?? Jag trodde ni vände andra kinden till! Jag trodde ni bara var Ljus&Kärlek! Och så vidare….

Men så här är det i mitt Magiska Liv: Jag blir förbannad så det slår blixtar i huvudet på mig när jag läser att ett pedofiläckel får 2 års fängelse för att ha förstört ett eller ibland flera barns liv. När ett ekonomiskt brott t ex kan ger många gånger fler år… Jag tar ett glas vin ibland, faktiskt flera gånger i veckan och jag har en underbar kanal med andevärlden och andra dimensioner ändå. Mm, liksom min andliga moder Iris Hall, så har jag svårt för det där med ciggen… min avkoppling i Livet. (Har tagit bort dom ändå nu). Jag har varit sjuk i min sköldkörtel i många herrans år nu, det verkar inte som jag blir frisk från detta, trots all healing och andlighet, positivt tänkande och affirmationer. Gör det mig till en sämre kanal för det? Borde jag skämmas för att jag är med och anordnar kurs i healing där man till och med kan få gå till sjukhus och behandla? (Vilken dröm detta är, som jag drömt om detta!!)

Nej, för tänk jag tycker inte så. Jag är en människa, med allt det innebär. Precis som för alla andra, så inträffar Livet hela tiden, med allt det innebär. Sjukdomar, död, dramatiska konflikter med människor, lite “dåliga” sidor som cigg då t ex och så mycket annat som sker. Det jag gör hela tiden med mitt underbara bergodalbaneliv, det är att jag tar mina stunder och resumerar… Varför blev det så här? Hur kan jag hantera situationen här? Vad kan jag göra för att göra det allra bästa av detta? Hur kan jag hitta tillbaka till Livsglädjen igen?

Och sen gör jag allt jag kan för att finna livsinspirationen igen. Ibland innebär det att jag får lov att kompromissa vad min hjärna tycker och vill och vad kroppen tillåter. Fine. Bara jag har glädjen där igen. Innebär att jag ibland har långa, väldigt intressanta diskussioner med Iris, pappa, mitt andliga team och andra som har lite “högre” syn på saker och ting än vad vi på Jorden har och det hjälper mig sannerligen att komma back-on-track.

Att jag valt att gå Min Magiska Väg och utforska medialiteten, healing, självutvecklingen, shamanismens väg, Ljushäxans magiska livsinställning – det beror på att min Själ aldrig tystnar. Hon fick liv igen efter mitt “andliga intensiva uppvaknande” för snart 30 år sedan. Hon är fortfarande hungrig på Visdom och Kunskap och slutar aldrig söka. Ska jag då inte dela med mig av mig själv förrän jag är en fläckfri varelse utan fel och brister? Högadlig och full av Ljus? Jo, tänk jag tycker det. Och tänker fortsätta göra det. Att vara andlig i ordets rätta bemärkelse (Min åsikt, ingen annans! Säger inte att jag har rätt! För medium och healers KAN faktiskt ha fel!! Obs på detta.) det är att vara just det – en Människa här på Jorden. Som försöker begripa saker och ting, som försöker utvecklas av misstag, smärtor, svek och annat som händer. Som fortsätter att vandra Själens stig, även om det blir lite vilset ibland.

Som min älskade Iris Hall sa många gånger när elever ifrågasatte att hon rökte, tog en yttepytteliten whisky med cola, åt en bit kött – Jesus åt både kött och drack vin, Hitler var vegetarian och nykterist. Du är inte olika små “fel”. Du är den du är tillsammans med andra och vad du gör med din egen energi. Är du varm, kärleksfull, hela tiden öppen inför dig själv och andra om dina tillkortakommanden och så villig att Växa, Utvecklas och bli en aning lyckligare och sann mot dig själv hela tiden, då är du en Medmänniska. Tar vi då dessutom varandras händer och hjälps åt på denna mödosamma utvecklingsväg, där mycket smärtsamt pågår på vår Moder Jord- då kan sanna mirakel hända. Det är jag säker på.

Jag längtar efter den tid då vi ser på varandra med Kärlek på djupet…Varför blev det så här? Hur blev du pedofil? Hur har du stått ut med dig själv? Hur kan du förlåta dig själv, nu då du sett och förstått vad du gjort? Hur kan jag hjälpa dig? Hur kan jag stötta en som dricker, röker, drogar, är för jävlig mot andra, snackar skit i kubik och är allmänt vilsen i sig själv? Se saker och ting precis som dom är just nu. Acceptera. Öppna sedan upp för möjligheterna, inspirationen till att förändra det man vill förändra, som man vet inom sig inte är bra alls för ens kropp och själ, vadhelst det nu är. Att vara kärleksfull mot sig själv och andra öppnar upp för miraklen att kunna förändra det som ses som fel, ondskefullt, galet. En djup förståelse varför man är den man än. Sedan förstås Modet att kunna ta sig an sig själv – att inte blunda för något skit som dyker upp, hur svårt den än är att erkänna för sig själv. Jihaaa – nu pratar vi Liv!! För jodå – det blir livliga diskussioner – både med dig själv och med andra. Allt kommer upp till ytan förr eller senare, när man väl bestämt sig för sin väg. Och då får man deala med det. Lika bra att ta skiten nu – varför vänta tills man kommer över till andra sidan och inte kan blunda längre??

Vi är Medmänniskor allihop härnere. Vi sitter i den här båten ihop, oavsett vilka vi är. Tillsammans. Och båtfan ska styras vidare. Går inget vidare om vi börjar slåss inbördes, snacka skit om varandra, diskutera vem som är störst bäst och vackrast. Det enda som hjälper är att vi inser att vi är i det här tillsammans. Det här är jag bra på, värdelös på det här. Vad kan jag göra så det går så bra som möjligt det här? Vad måste/vill jag göra åt detta så det blir så starkt som det bara går? Jag kanske inte är stormförtjust i dig som sitter bredvid mig i den här båten, då ser jag till att ta ett snack med dig (hur jobbigt det än är och ser, förstår och inser vem du är och varför. Så går vi därifrån. Så att vi kan fortsätta ro och se till att vi kommer i hamn….

Jag har titulerat mig medium, healer och lite andra epitet. Idag vet jag inte, har varit för dålig för att göra just någonting. Men det jag HAR gjort – det är att jag älskat massor, brytt mig tusenfalt, gjort det jag kunnat för de mina – nära, kära, vänner och andra. Är jag perfekt för det? Haha, nej långt ifrån. Har jag rätt att kalla mig medium då? Ja, tänk det tycker jag. För jag pratar ju med de döda och tar deras ibland rätt jobbiga, ärliga råd och agerar på dom. För det är ju så rätt… Snubblar jag ibland? Haha, jaa. Fråga min pappa och Iris! Dom är andarna som dyker upp när jag ligger med nästippen i lervällingen och tycker synd om mig själv, flämtande efter luft. Då skrattar dom kärleksfullt åt mig och jag hittar Kraften igen. Att vara Medmänniska. Att hela tiden se möjligheterna. Utveckling. Sanning. Ärlighet i kommunikation med andra. För Sanningen – det är ju den som befriar oss. Och den här lilla medmänniskan ror som fan i båten. Är du på??