På sommaren finns det ingen bättre meditationsteknik för mig, bortsett från alla vandringar i skogen förstås, än att fara runt på min åkgräsklippare. Jag får vara ifred för precis allt, till och med mina egna tankar.

Nu går det inte så bra att hoppa upp på den av förklarliga skäl och vi har inte ännu utrustat den med snöplog, så den får vacker stå i Boden tills i vår. Men tack vare Selmas Julsaga så har jag återupptagit något som jag inte gjort på åratal – jag stickar. Och det blir tyst. Det är bara jag och stickorna och garnet och det är så lugnt att Själen bara lutar sig tillbaka med en glögg i fåtöljen bredvid och fröjdar sig.

Det är så galna energier nu. Och till och med jag ger mig av lite då och då, oftare än vanligt, för att inhandla, socialisera mig och det blir ju att träffa ganska mycket människor. Och det är allt annat än julefriden som har de flesta i sitt grepp… Ingen gör något fel, alla gör sitt bästa. Men det är för galet, i min värld tycker jag så. Går inte in på just några sidor alls och läser – för överallt bråkas det. Till och med på en sida där man säljer saker, prylar lokalt där jag bor, där tjafsas det och bråkas hela tiden. Läste om Musikhjälpen och hur en av deltagarna gått ur alla sociala media för hon orkar inte med alla hatangrepp. Och så vidare. Kan lugnt säga att jag helt nyligen fått några rejäla skopor av den arga, bittra sleven. Flämtade lite där ett tag….fan vad folk kan vara jävliga när dom är borta från sig själva. Hu. Men har ju så sanslöst vackra själar omkring mig så jag reste mig snart. Min Yo – ok, mami jag tycker liiiite synd om dig nu, det är ju så tråkigt att du är ledsen. Men jag kommer väldigt snart att tröttna på det,, så imorgon senast får du vara klar. Haha, det gick över där och då kan jag säga, självömkandet. Men jag är en person som tror innerligt och övertygat på att vara sann i sina reaktioner. Att bli ledsen när någon helt enkelt bara är elak som fan, det är sunt och naturligt. Eller när något händer som gör dig arg, förtvivlad, bitter och ilsk – låt dig reagera fullt ut (utan att låta det gå ut över någon annan, Obs, Obs, Obs!) men bara en stund. Tänk sedan att dom gör så gott dom bara kan, varenda en. Och gå sedan vidare.

Stanna ofta i ditt liv, kolla in var du befinner dig. Snälla, snälla du var Tomten i ditt liv och låt dig inte bara snurra på i stress, undanstoppade känslor, ickenärvaro som gör att du springer fortare och fortare på trasiga ben…. Ge dig själv Dig själv i julpaketet. Slå in dig i det vackraste du kan hitta, gärna på secondhand. Fyll dig med alla godsaker som får dig att må bra – glutenfritt, massor av kramar och kärlek och en helsikes massa utlevelse. Var intensiv i allt. Passionerad. Lev ut som fan! Var snabb med argt, bittert och ledset, använd gärna blyinfattat rum så din arga energi inte ges vidare på fel sätt. Sunt arg är skitbra – det kan ta knäcken på alla pedofilj-vlar och andra som gör riktigt dumma saker, särskilt om du använder ilskan på ett väldigt konstruktivt sätt. Men det ska vara argt som gör att den Stora Väven rör på sig i ett växande, härligt, böljande flöde – påverkar alla att agera i sina egna liv. Och kom alltid ihåg att när du blir arg, ledsen, upprörd på något vis, då är det något inom dig som behöver helas. Och det gör det inte när du slår till någon, vräker ur dig något väldigt dräpande som nästan knäcker din motståndare eller om du kommer på en glödande hämnd på idioten som snackade skit om dig. Du helas när du reagerar, agerar och ständigt frågar dig – Vad skulle Kärlek ta sig till i den här situationen?

Var manusförfattaren i din egen livssåpa. Skriv ett så häftigt manus som får dig själv att vilja titta vidare hela tiden. Blir du förvirrad, så tänk – vad skulle min hjältinna göra nu? Vad skulle min inre Gud ta sig till i den här knipan? Och följ inte den uttjatade kärlek–svek–hämnd—våld–biljaktsvarianten. Gör nytt. Gör rätt. Gör frid. Gör passion så att den Stora Väven skakar av utveckling!