Så mycket känslor det varit de senaste veckorna, känner mig alldeles utan hud just nu. Konstaterade att det blir en väldigt lugn helg med mycken kontemplation, allt behöver landa inom mig. För även om jag är ett medium och ideligen pratar med andra sidan, så blir det smärtsamt i det här Livet när något händer…

Jag gör en alldeles egen kartläsning den här helgen…Vill ta till vara på varenda insikt och känsla i allt som skett.

Ska jag se något väldigt vackert i det som skett, så kan jag i båda fallen se kärleken och samvaron mellan människor som bara blossar upp som häftigaste vulkanen – alla släpper allt de har för händer och bara finns där för varandra. Så vackert… Och det faktum att lite dramor som hände strax innan våra sorgebesked blev just det – dramor utan någon som helst betydelse. Med lätt känsla släppte jag det som jag bara straxt innan tyckt varit jobbigt och den känslan har stannat kvar inom mig.

Tänk att allt smärtsamt som händer i Livet alltid kan bli till mer kärlek och sann närvaro med vackra människor, hur j-la ont det än gör när det sker. För Livet ser ju ut så – shit happens. All the time. Men när jag satt i ett vackert rum på Stansted Hall, eleverna i vacker transhealingenergi – då bara hände det i mig. Mina bittra VARFÖR rann bort inom mig och jag insåg att jag kanske aldrig får veta exakt varför men jag kunde acceptera och se att så här ser ju Livet ut! Det finns ingen “orättvis Gud” som tar ifrån oss liv för att jävlas med oss. Det bara händer ibland. Och som vi gråtit. Jag satt där inför ett 60-tal personer och grät så jag hickade när en av de fantastiska lärarna höll en ceremoni och vi alla skickade kärlek och styrka till de drabbade. Jag som är så privat….

Men jag hade ingen chans till mitt privatliv. Dragkedjan var inte bara neddragen – den fanns inte att finna! Och vilket fantastiskt stöd jag fick. Så många kramar. Så många vackra ord. Så jag kan lätt säga att det var den mest unika svenskveckan jag varit med om som tolk. Naken. Omsluten av värme, kärlek och omtanke. Magisk upplevelse…

Blev fler sorgebesked när jag kom hem. Dödsfall som känns så oerhört meningslösa – unga liv ska inte släckas!! Men än en gång – Livet. Känner verkligen inom mig att det är en mild, sann energi som flödar upp inom mig. Ger ingen som helst tid eller energi åt det som känns fel eller obalanserat, det får helt enkelt vara. Gå och lek någon annanstans men inte med mig om du kör dramor och skit. Tack, men nej tack. Det som var så svårt att släppa innan jag drog till England och alla händelser drog igång, det saknar så totalt betydelse nu…

Livet är sannerligen så magiskt… I helgen blir det stillsam magi. Som Fornborgen med lite picnic. God middag med dom jag älskar så. Åka till fine sonen och hans fina fästmö, kika på hur deras drömhem växer fram lite till. Hämtar kanske lilla mor på vägen, hon älskar när vi åker dit och hon får se de ungas drömmar förverkligas. Pratar Livet över ett glas rött med mina kära. Blir en bra lördag det här…