Idag blir det en magisk skrivardag, ska börja med att redigera mitt färdiga manus och sen fröjdas i att gå loss på nästa. Senaste tidens händelser, även om dom kanske inte var så roliga precis när det skedde, har gett mig inspiration i en kanske lite annan riktning än jag börjat med. Är så härligt med mina olika jobb, för med skrivandet är det precis som med mediumskapet – jag kan inte bestämma ett skit i förväg, bara att följa det böljande, brusande flödet och som jag älskar det. Finns inte en chans att vara uttråkad här inte.

Så nu blir det paus i mycket annat, har känt det ett tag och nu tog jag äntligen tag i det. Ibland kan väldigt positiva händelser som jag inte ens såg komma, lika lite som skiten för ett par veckor sedan, få fantastiska energier att vakna och plötsligt bara gör man det man behöver och vill göra.

Så i min väldigt viktiga livsvägkorsning har jag nu gjort ett stort och viktigt val – jag går vidare på den krokiga stig som bär framåt och som jag inte vet ett dugg om. Jo, jag har trott att jag valt bort den sidan hos mig själv förut, den som blir så galet förtvivlad över människor och händelser att jag slutar leva och glöda. Ett tag. Men si – den här gången känner jag skillnaden inom mig, just den här ouppklarade affären (varför låter unfinished business mycket bättre???) har äntligen fått sin upplösning. Och herregud, vilket karma det här var då!! Jag var visst tvungen att upprepa den typ 150 gånger det här Livet för att fatta vilken offerroll jag gång på gång påtog mig.

Skäms jag lite då? Tja, lite kanske, tycker nog i en del av mig att jag borde fattat bättre, borde sett det komma osv, osv. Men samtidigt skäms jag inte ett skit! För precis varenda en av oss gör det vi gör tills vi väljer att inte göra det längre. Basta. Som en förlossning. Hur gärna vi än vill resa oss upp, gå hem och glömma hela skiten när krystvärkarna sätter igång, så kan vi inte det.

Så jag har bitit i det sura äpplet, sett vad det är jag gör mot mig själv och priset jag betalat för allt detta. Ingen annans fel. Bara jag. Och frihetskänslan jag känner denna dag är obetalbar. Och jag har gjort såååå fint på mitt kontor – blir en fröjd att ta min ångande kopp kaffe med mig in och sätta igång!