Gravid i v 42

0

Några härliga kort som jag plötsligt hittade, fortfarande inplastade- dagens kisse gillar jag skarpt. Snart exakt ett år sedan min olyckshändelse, ett år av mycket isolering. Snubblade ut i världen igen för ett tag sedan för att sedan ”råka ut för” en riktigt ilsken magbakterie som isolerade mig 10 dagar till. Jobbigt år? Absolut. För jävligt har jag tyckt många gånger. Men så värt ändå – vilken process! Har nu känt en tid som under min första graviditet; så lycklig och harmonisk i djup vetskap om miraklet som väntar. Ingen aning om vad det skulle bli, hur den lila skulle se ut eller vara, bara att allt var som det skulle och lyckan skulle bli total. Nu, liksom då, går jag rejält över tiden. Nu, liksom då, har jag tagit ricinolja för att skynda på processen, bara för att få åka hem igen med outrättat ärende, haha. Hon kom när hon var klar. Punkt. Nu 40 år senare är processen så lik.

Tvivlen har varit många det här året – is this it?? Borta från livsarenan ett år, kan jag överhuvudtaget hitta vägen tillbaka?? Ett medium på 60 plus i en bransch som fullkomligt exploderat av utbud? Och vilket utbud sen! Vill jag ens hitta tillbaka??

Nej, det ville jag ju inte. Den senaste lilla isoleringen med påtvingad, men så välkommen, detox gav mig slutligen klicket inombords. Det är fullkomligt blankt i min almanacka och det känns alldeles pirrigt. Nu är det dags. Känner dom första små, diskreta värkarna men dom gör inte minsta ont, bara väldigt kraftfulla. Tagit bort allt, det nya får komma in. Det enda jag vet är att andevärlden är med. Min passionerade själ är den som är stigfinnaren – ja är ja och nej är nej – är verkligen med. Glädje på djupet – jag är en galet dedikerad passionär, inget annat går an. Total närvaro – fan vad jag saknat den!!!!!! Fattade inte riktigt hur den försvunnit mer och mer i mitt Liv…

Så…efter snart exakt ett år sedan så är jag vaken igen, nyfiken och så jävla lycklig. Vill inte för allt i världen uppleva det här året igen, men vill definitivt inte vara utan det.
Vad spännande denna förlossning detta blir! Andevärlden har upprepat igen och igen och igen – sitt stilla båten!! Och jag har som vanligt trotsigt ifrågasatt, haha. Hur länge då??? Jag orkar inte den här skiten längre!! Men som vanligt hade dom rätt. Haha – tur dom är som dom är och alltid står kvar när jag tjafsat färdigt. Nu bjuder dom mig att modigt stiga iland och deltaga igen, djupt inkännande vad som är rätt steg för mig…
För det vet jag ju – jag är INTE klar med Livet och Magin än. Vet bara inte vad det blir… Ljuvligt och pirrigt.

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke