Spirande Kraft…

0

Att återvända till Livet var visst inte så snabb process som jag trodde… Så fort jag får för bråttom, ignorerar being fucked over eller stressar på något som helst sätt så tar det tvärstopp. Jag sjunger verkligen långsamhetens lov och jäklars vad underbart det är! Har äntligen fattat och känslan är lugnt euforisk – som Etna på Sicilien. Min inre lava strömmar sakta, men ack så kraftfullt – hela tiden. Stannar när jag behöver, likaså springer när det känns bra, ryter vid behov och det är ju en jäääävla kick!

Just nu vattnar jag mina drömmar, de små plantor som jag så ömt vårdar. Vet inte riktigt hur det ska se ut, men litar på mig själv och andevärlden. Går inget vidare med mina grejer jag lägger ut, kanske har jag varit borta ur branschen för länge? Men inom mig vördar jag mina 30 år på den mediala vägen och känner att visdomen ska flöda, även om jag inte vet riktigt hur just nu… Vet ju också att min ärlighet och raktpåsakperson inte direkt försvunnit under min rehab-tid, snarare tvärtom, men litar även här på den heliga processen. Såklart det finns nyfikna människor som bara älskar ett ärligt medium! Även om jag kickar ass så det vulkaner om det! Under tiden njuter jag av att jag äntligen är en lycklig människa igen. Var lite tufft ett tag att inse att jag nog var lite körd i branschen, men det som är menat det händer ju. Spännande är det…undrar hur jag skulle vara som korsordslösande pensionär?? Näääeee, fy faaaa. Om folk tycker nu att jag är en bitch – hur skulle det då bli???

Kära Andevärld – visa mig en väg som rockar fett!

Dela.

Om skribenten

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke