Andlighet på Moder Jord!
Vi behöver mer kärlek & andlighet här, inget snack om saken. Så här på Internationella fredsdagen kanske vi skulle steppa upp energierna lite inom andlighetssektorn..? Ett litet förslag bara – lägg energin på att helt enkelt vara en bättre människa. Använd det sunda bondförnuftet som vi alla är utrustade med, även du som är nyfiken på den andliga, mediala världen och välj med hela hjärtat. Fokusera på din egen magkänsla – vad känns rätt hela vägen in? Köp inte in på allt. Var selektiv så att du blir en smittande människa som visar att samarbete, omtanke, aktiv och ibland tuff kärlek och en bubblande livsglädje är det som präglar oss ”sökare”. Bli en visare istället och hoppa det där med att ha rätt hela tiden. Om något känns bra – kör! Var sedan beredd att ändra dig om det spårar. Och våga säga ifrån om något spelar falskt.
Låt oss ändra på stridigheterna inom alla olika läger (vet inte en enda healingorganisation t ex som inte är delad i minst två ”läger”) och samarbeta istället. Världen behöver oss med andligt tänk och kärleksfulla sanna hjärtan. Inte vårt gnabb.
Lite tankar denna magiska fredag där vi vänder våra sinnen mot försoning, förståelse, glädje & och en sanslös fridfull frihetskänsla. Allt är möjligt… Tack Merlin, Jesus och Mia Skäringer för all inspiration ni ger!
Kraften i Många…
En ljuvligt vacker morgon efter en skitkall, grå, ösregnig gårdag blir lite symbolisk för mig. Känt länge att jag varit på väg tillbaka till mig själv, men den där sista ankartrossen ville inte riktigt släppa. Självkänslan ointakt, men självförtroendet nere på en skälvande, osäker botten. Tror nog det svåraste att ta sig ur, var insikten av hur lite jag faktiskt betyder, dom allra flesta försvann och den klibbiga sorgsenheten klängde sig kvar i mig; vad är det då för mening att bli stark, kreativ, inspirerande, passionerad om ingen ändå bryr sig? Hjälpte inte att min kloka Själ slet sig fördärvad för att övertyga den lilla ledsna därinne – hon vägrade lita på Livet igen. Skämdes en hel del – jag som är så stark???
Men så bestämde jag mig för att haka på en gammal väns onlinekurs om attraktionslagen – jag behövde draghjälp helt enkelt. Beslutet att få hela depressionsskeppet att hissa segel och finna ny destination var helt och hållit mitt eget, går ju inte annars. Men den där vinden som nu tagit tag i mina segel så jag formligen flyger fram igen – den kom av Kraften jag upplevde när jag kände energin i gruppen och från fab Cecilia Kärvegård. Själen hoppar fortfarande yrvaket omkring i mig, yrvaken och undrande – hur fan hamnade jag där med mig själv? Hur kunde jag bli så hjälplöst fast? Well, well. Jag lär mig hela tiden av Livet, den här erfarenheten vill jag inte vara utan. Alla, precis alla kan råka ut för saker, kommer aldrig döma lika hårt någon som är pytteliten och fastkletad i det.
Nu ska jag bara komma på vad jag ska göra med min härliga Kraft…
Finally back to happiness
Ett inlägg efter så många månader…äntligen för mig. Känns som att komma ut i Livet igen. Nyttigt att leva i en fruktansvärd smärta där Magin bara är borta helt enkelt, fått handla om att överleva dag för dag. Men idag har det vänt. På något märkligt sätt har min själ återvänt och jag vandrade långsamt genom min 33-gradig trädgård, vattnade från de fyllda regntunnorno och tog in Ljuset, Magin och den där vällande, flödande kreativa Kraften igen. Lyckan är total och i vetskap att allt är möjligt. Borta är känslan av meningslöshet, ledsenhet över alla som bara försvann. Istället kom Meningen tillbaka.
Kan inte med ord förklara hur nervsmärtan tar över ens liv. Visst, experterna förklarade att det skulle bli helvete, men att något skulle erövra mitt Liv, ta över allt – det kunde jag inte begripa. Men så blev det. Min självkänsla, min ständigt närvarande Lycka inför Livet försvann i morfin- och Paraflex-dimman. Hade inget val. Men för en tid sedan så lade jag bara av, stod inte ut med dimman längre. Mycket sömnlösa nätter är det, hettan gör värken olidlig. Dimman är borta dock och jag vandrar sakta omkring och KÄNNER igen. Mmmmm.
Är så galet tacksam för dom få som funnits där, utan det vet jag inte…
Idag är det en annan dag och jag vet att jag kommer igen. För när Kraften & Magin flödar in igen, då händer något med Själen.
Nu låter jag detta visa Vägen. För jag är inte färdig än, det är för mycket som vill födas. Just nu ska jag bara vara, njuta av att min vackra, visa Själ kommit ifatt. För då vet jag ju att Magi sker och jag kan äntligen delta, dela min visdom och spraka igen. Bara för att jag valt. Underbara Liv.
Tomt på kontot!
Ibland gör jag människor ”besvikna”, jag vet det. Sätter besvikna inom citationstecken, då ju allt sådant är helt och hållet ens eget val hur man ska känna. Men alla kan vi ändå känna viss frustration, om vi är ärliga, över hur vissa personer beter sig. Som att jag helt enkelt får planera extremt noga hur jag lever mitt liv, så jag inte får slut på kontot. Mitt eget så viktiga energikonto. Förr kunde jag övertrassera och det gjorde inte så mycket, jag fixade det på något vis ändå. Men kostnaden blev ju hög till sist – total konkurs på alla energikonton och jag kunde inte jobba som fan för att täcka upp det. För det gick inte. Jag har äntligen lärt mig och nu ser Livet helt fantastiskt ut. Jag har bara typ två spänn om dagen på mitt konto och dem använder jag på det mest briljanta sätt jag kan. Och jag övertrasserar inte. Någonsin mer. Det innebär, vilket mina vänner nog kan tycka är skittråkigt, att jag bestämmer precis vad de två kronorna ska användas till och det blir för det mesta lite medialt jobb, en massa omskrivande av mitt bokmanus och passionerat skrivande på nästa manus, lite lagande av mumsig veganmat (mitt hopp om långsamt tillfrisknande) och sen är det oftast slut. Då blir det någon superintressant dokumentär eller en serie som fascinerar.
När det är kursdags och jag vill köra en av mina magiska resor, då sparar jag på kontot. Förbereder. Gör det som behöver göras i löjligt god tid för stress går bara inte. När jag ser att allt funkar och känns bra, då fylls det på enormt på energikontot när vi sedan kör, kurs, resa eller vad det nu är, och Livet känns oerhört rikt och frodigt. Och tänk, så klok har jag också blivit att jag inte sätter sprätt på alltihop på en gång – nähä! För se, den som spar hon har. Och jag använder klokt överflödet till att orka det där som jag också vill; tjoa och leka med barnbarnen, göra iordning något rum eller i trädgården här på min magiska Gård nära vikingagravarna. Gå ut i skogen och förse mig med bär eller svamp eller bara sitta på en stubbe och finnas till. Åka till gamla mor och bara vara med henne eller ta henne med till Umeå så hon får träffa sin syster. Men även här får jag planera för jag har så många års vana att ha så j-la mycket på mitt konto att det räcker till både det ena och det andra. Och som sagt, det går nu alltså inte.
Jag har en autoimmun sjukdom med helt galet mycket antikroppar i mig. Mot mig själv. Första gången jag hörde vad det handlade om gapskrattade jag – allergisk mot mig själv??? Haha. Men satte skrattet i halsen efter några år när detta fenomen gav mig den ena följdsjukdomen efter den andra. Dom två som dykt upp senast är bedrövliga. Men skrattet har förvandlats till ett kärleksfullt leende och jag betraktar mig själv i spegeln. Klart jag blivit allergisk mot mig själv. Alla ekonomier brakar för eller senare om man bara kör på och övertrasserar precis allt. Det går åt helvete. Men efter kaos kan man reda upp, ta reda på var jag gick fel, göra min egen kartläsning och bestämma var jag är på väg nu med alla mina erfarenheter inom mig. Spännande värre.
Så…om någon råkar läsa detta och vara en av dom som undrar varför jag är så dålig på att höra av mig, tackar nej till en massa saker, är jobbigt uppriktig när något ringer fel och jag säger till om det – om du vill fortsätta vara min vän så vill mig väl. Jag bara lyssnar på mig själv äntligen så jag kan bli fri min allergi. Och jag önskar dig detsamma – att du verkligen lyssnar på DIG och gör det som är genuint bra för dig. För då, mina kära medpassagerare här på Moder Jords arena, då kan vi sannerligen ha mycket att prata och skratta åt när vi faktiskt ses.
Idag ska jag göra lite extra god veganmat, börjar vara grym på det äntligen. Men innan det ska jag inhandla lite nödvändigheter, ta det dagliga skrivandet och sen göra lite fint här hemma. En tur till skogen måste det blir också, handlar om överlevnad för min del. Och börjar det bli glest på kontot, då skippar jag något av det andra på agendan. För bara jag & skogen måste in. Fyller på bra på kontot.
Kan bara konstatera när jag skriver det här att det varit och är en intressant färdväg jag valt för mig själv. Ibland har ju skrattet varit jävligt långt borta. Men jag behövde göra precis så här, hur galet kanske någon annan än tycker att det varit. När jag nuförtiden får irriterade kommentarer över mig själv och hur jag hanterar mitt liv så tänker jag bara (och ibland säger jag det om jag tycker att det är värt det, någon mottagare mitt emot mig) att jag respekterar allas val. Precis alla. Att vara frustrerad över att någon inte gör som man tycker är ju fullständigt meningslöst. Hur kan någon vara en sån j-la idiot?? Det hör man ju ofta. Men om personen vore upplyst, skulle den ju inte göra så, eller hur?! Så om någon i vår omgivning dunkar huvudet i betongväggen så blodet sprutar, idiot i kubik, så kan vi bara tänka att så här måste det tydligen se ut för den här medmänniskan. Och som i #meetoo så sätter jag ned foten och säger ifrån när någon kränker mina gränser. Dom som respekterar även det blir kvar i mitt liv och vi fördjupar ständigt vår relation. Häftigt.
Och jag älskar mitt Magiska Liv idag med. Och gläder mig oerhört åt dem som jag har på min sida och som hela tiden vill mig väl. Det är dom enda som kommer mig nära nuförtiden. För varför ska man vilja ha något annat i sitt Liv? Nu dags för lite härlig citron-selleri-ingenfära-äpplen-gurka i en ljuvlig detoxjuice jag och Yohanna blivit helt beroende av. Magiska torsdag, vad ska du bringa…?
Ps. Gick med i en fantastisk onlinekurs med Cecilia Kärvegård, rockdrottningen. Den handlar om attraktionslagen och hur vi genuint väljer vad vi vill dra till oss. Det är så j-la kul!! Jag och Cecilia har delat fantastiska minnen på vår färdväg här på Moder Jord och har superroliga planer framöver. Som jag återkommer till. Oiiiiiiiii! Och det är helt sanslöst vilka energier man bygger när man är ett helt gäng som ror åt samma håll! Så det gör inte ett skit att jag bara har två spänn på kontot idag, jag fyller på hela tiden. Med riktiga pengar!! Inget j-la låtsasskit här inte!
Tiger eller Ior?
Såg på en video med Randy Pausch igår, den var från 2007 el nåt men den gick sannerligen rakt in i hjärtat. Föreläsningen gav han bara ett par månader innan sin död. Han vet att hans tid är oerhört begränsad och ändå lyckas han ta sig hela vägen in med sin entusiasm för Livet. Vilken fantastisk människa, är så rörd. Och för att hedra honom tänker jag fortsätta välja Tiger istället för Ior. Inte för att det är något fel på Ior – han är ju bara Ior!! Men när man nu inte är född till Ior, så blir det galet fel när Tiger går och hänger med nosen och svansen, är melankolisk och nästan lite depressiv med en djup uppgivenhet inför Livet och existensen. Det funkar bara inte. Har kört ett par testomgångar och bara fått konstatera att nej – det här är inte för mig.
Så efter det här lilla youtube-klippet med Randy Pausch, så blev Tiger blank i pälsen igen och Äventyret börjar igen. Det har varit lite extra bedrövligt i lilla kroppen med ett par följdsjukdomar till som utan överdrift ställer till det i mitt Liv. Men nu har jag stuvat om, tänkt över saker och ting och fått till det igen. Handlar ju så mycket om acceptans när det kommer till förändringar i Livet. Så nu känns det bra igen, Tiger BitchWitchen mår fantastiskt och skriver om och skriver rätt mest hela dagarna, måste ju få till boken snart! Och är inte ledsen för att jag inte kan göra alla dom där fysiska sakerna som jag brukar , det är helt ok. Jag kan ju skriva!
Fick mig en fantastisk lektör, som sannerligen gått igenom min bok punkt för punkt och det var så bra att jag väljer att följa hennes råd. Har ägnat en hel del tid åt att ta bort partier som inte känns bra längre och nu börjar arbetet med att få storyn att hänga ihop igen, för vissa partier känns väldigt rumphuggna och konstiga nu. Men som sagt; nu har glädjen infunnit sig igen och då går allt så mycket lättare. Och jag fortsätter med min veganmat, som jag blir allt bättre på för varje dag precis som mitt mående blir. Att vara Tiger är så galet mycket roligare och nyfiket kan jag skutta vidare i äventyret att hitta ännu fler sätt att må precis så bra som jag vill. Just nu är det att ha kört in på depån, skriva massor, vandra i skogen och vara lite så där allmänt asocial. Vet inte hur länge jag vill ha det så, men det känns alldeles fantastiskt bra så det blir nog ett tag. Drömmarna frodas, liksom idéerna som föds inom mig. Dom där idéerna som även involverar andra människor, för kursledartigern vill allt ha sitt också…. Följer flödet. Och njuter som fan av Livet.
Skrivardag
Idag blir det en magisk skrivardag, ska börja med att redigera mitt färdiga manus och sen fröjdas i att gå loss på nästa. Senaste tidens händelser, även om dom kanske inte var så roliga precis när det skedde, har gett mig inspiration i en kanske lite annan riktning än jag börjat med. Är så härligt med mina olika jobb, för med skrivandet är det precis som med mediumskapet – jag kan inte bestämma ett skit i förväg, bara att följa det böljande, brusande flödet och som jag älskar det. Finns inte en chans att vara uttråkad här inte.
Så nu blir det paus i mycket annat, har känt det ett tag och nu tog jag äntligen tag i det. Ibland kan väldigt positiva händelser som jag inte ens såg komma, lika lite som skiten för ett par veckor sedan, få fantastiska energier att vakna och plötsligt bara gör man det man behöver och vill göra.
Så i min väldigt viktiga livsvägkorsning har jag nu gjort ett stort och viktigt val – jag går vidare på den krokiga stig som bär framåt och som jag inte vet ett dugg om. Jo, jag har trott att jag valt bort den sidan hos mig själv förut, den som blir så galet förtvivlad över människor och händelser att jag slutar leva och glöda. Ett tag. Men si – den här gången känner jag skillnaden inom mig, just den här ouppklarade affären (varför låter unfinished business mycket bättre???) har äntligen fått sin upplösning. Och herregud, vilket karma det här var då!! Jag var visst tvungen att upprepa den typ 150 gånger det här Livet för att fatta vilken offerroll jag gång på gång påtog mig.
Skäms jag lite då? Tja, lite kanske, tycker nog i en del av mig att jag borde fattat bättre, borde sett det komma osv, osv. Men samtidigt skäms jag inte ett skit! För precis varenda en av oss gör det vi gör tills vi väljer att inte göra det längre. Basta. Som en förlossning. Hur gärna vi än vill resa oss upp, gå hem och glömma hela skiten när krystvärkarna sätter igång, så kan vi inte det.
Så jag har bitit i det sura äpplet, sett vad det är jag gör mot mig själv och priset jag betalat för allt detta. Ingen annans fel. Bara jag. Och frihetskänslan jag känner denna dag är obetalbar. Och jag har gjort såååå fint på mitt kontor – blir en fröjd att ta min ångande kopp kaffe med mig in och sätta igång!
Vandra mellan världarna
Här var det energier så det heter duga! Efter en liten paus i Livet ska jag iväg ikväll på en magisk afton och prata med dom som inte finns med oss längre och framföra deras vackra budskap, och tjohej vad det frigör! Jag städar, lägger in tomater och gurka, flödar av energi som värsta bokstavskombinationsmänniskan. Och vännen Iris Hall kommer äntligen och chattar med mig, det var ett tag sedan nu. Hon är lindrigt förtjust i mina pauser, förstår inte alls vad det ska vara bra för. Blir glad i hela kroppen och själen av hennes återkomst, denna raka, ärliga och så oerhört kärleksfulla person tillför ju så mycket i mitt Liv. Vi fanns där för varandra när Livet rungade på och var lite mer…olustigt kanske? Vi stöttade, peppade, sparkade varandras bakar och hjälptes åt att komma vidare hela tiden. En sjujäkla integritet, var nästan som en diva ibland, haha, och en humor som gjorde att vi hade så galet mycket roligt tillsammans. Saknar henne så mycket, vill ha henne här fysiskt i mitt liv igen. Men jag är ändå glad att hon kommer i den form hon är i nu, energin går inte ta miste på och Livet blir plötsligt mer mångfacetterat, inspirerat och så mycket lyckligare.
Hon har väl haft rätt då. Hela tiden. För det stämmer ju så in i själen väl – när jag påtagligt samarbetar med Andevärlden, då faller så mycket på plats, blir så hundraprocentigt och det som varit lite jobbigt får ett klarare sken i deras ljusa närvaro. Jag vet plötsligt så mycket mer hur mina steg ska se ut och kännas igen. Sen gör det ju inte sämre den här dagen att mitt bokmanus är mitt i en spännande filmförhandling – känns som jag lever mitt i den stora förändringstid som jag vetat länge skulle komma. Och det är galet spännande och roligt. Är ju väldigt förtjust i teamwork, där alla vill varandras absolut bästa och virvlar tillsammans i en uppåtgående, sjudande ljusspiral som sprider ett gnistregn av hopp och inspiration till alla som kommer i närheten.
Nu ska jag minsann räfsa lite löv och lägga i min fina kompost, solen lyser från en klarblå himmel och sån syssla känns ju helt rätt idag.
Galet bra råd för att bli lycklig & sova som en bebis
Det är en massa sanningar som kommer fram nu om både det ena och andra. Det är också en massa lögner som sprids och ”människor” som passar på att hämnas på ett ex eller någon dom tycker gott kan ha det. Lögner som sprids som en gräsbrand utan kontroll. Lögner som kan skada djupt och varaktigt. Själv har jag nu under en längre tid tillbringat mycket tid tillsammans med mina vapendragare, mina allra bästa vänner och coacher – spökena på Andra Sidan. Pappsen, Iris Hall, mitt andliga team med massa spännande själar. Varför har jag då gjort det? När det finns så mycket kul att göra här på Moder Jord? Jo, för att jag behövde det. Väldigt mycket.Råkade swishas in under en jävligt tung buss, tillsammans med några av mina allra mest älskade. Shit happens, right? Jajamensan. Inget att klaga över, så ser Livet ut. Parallellt med allt mitt skit, som jag tillät mig gråta över en dag eller två, och som ju är mitt karma att dyka djupare in i och förstå så har jag ju tagit del av en del av vad som händer med alla avslöjanden t ex. Det är ju rätt….rörigt i vår värld kan jag tycka. Ibland har jag fröjdats åt skitstövlar och huvuden som får rulla, det är vidriga personer som kommit undan i åratal med att övergreppa människor på olika sätt. För allt är ju inte sexuellt, det kan verkligen skada en annan människa när man snackar skit, värvar andra att deltaga i ren jävla mobbing, när man använder sin maktsituation till att trycka ner andra. Men ibland har jag förfärats när jag insett att det skrivs om något som verkligen inte verkar vara källundersökt – en människa som slängs in under bussen och utmålas som värsta övergreppparen men mellan raderna kan man tydligt se att det är ett galet svartsjukt X som står för skiten.
Ja, mycket är det som händer nu och nog tror då jag att Hopiindianernas profetia än en gång visar sig stämma 2000%. Nu pågår det – det tredje världskriget. Och det pågår inom var och en av oss. Jag tänker i detta ta ansvar för det som är mitt och deala med det, bl a den offerroll som jag intar när yxan ränner in i ryggen. Inser att det här har ju hänt förut – nu är det bara att dyka hela vägen in och se vad jag kan göra åt saken. Skylten ovan på bilden har står i mitt kök, mitt ledmotiv just nu. För jag vill inte längre. Jag har också gjort upp en liten levnadslista som jag tänker följa i varenda stavelse, en lista som jag tänker dela med mig. Känner att det kanske kan vara någon själ som råkar läsa och som får samma rusch av total livsglädje och passionerad kåthet på Livet som jag. Jag – när jag inser att jag faktiskt har ett stort, fantastiskt val att göra nu i detta tredje världskrig. Jag väljer livskraft. Sanning. Äkthet. Kärlek. Passionerad kreativitet. Och då måste jag vara skoningslös mot mig själv. Häpp.
Vill du sova riktigt härligt gott om natten, vakna full av livslust, göra något av ditt fantastiska liv, som kanske varit lite surt och trist, läs för all del.
1. Snacka inte skit. Du vet när du gör det, för det smakar precis så i munnen. Om du vågar vara sann förstås.
2. Ta inte skit. Du vet när du gjort det, för du blir trött, energilös, förbannad och ledsen. Tjut en skvätt, prata med en vettig person, det får vara dig själv om du inte har någon annan. Det kan hända att det är så, det finns många idioter. Sen gör du något åt saken.
3. Fega inte. Pratar någon annan skit, försöker värva dig till att dra ned någon annan eller på något som helst vis beter sig som ett asshole – säg ifrån. Gå därifrån, men säg först att det där beteendet inte är ok. Om fler öppnade sina käftar, skulle vi inte ha så stora problem som vi har med övergrepp, mobbing, skitsnack som knäcker personer osv.
4. Sluta skyll ifrån dig. Det är ingen annans fel om du jobbar för mycket, gör för mycket hemma, tar på dig för mycket i ditt liv, om du har problem med din kropp på något vis. Det är heller ingen annans skuld om du väljer att bli deprimerad och apatisk för att du blivit utsatt för något. Gå i terapi, prata ut med folk som gjort dig illa om det går, agera på ett sådant sätt att du känner att du VERKLIGEN går vidare!! Du kan behöva gråta, skrika, rasa, slå på kuddar – gör det för all del! Fullt ut, inget meseri. Men gör sedan något åt saken. Move on!
5. Agera. Vad det än är som du vet att du vill – börja NU att göra saker som tar dig dit du vill. Sluta säga ja till en massa skit som du egentligen inte vill, känna dig som ett offer och gnälla om att du aldrig har tid för dig själv. Och när jag säger agera – tänk på att om du tar för stora beslut och för många så fäller du krokben för dig själv. Du har dömt dig själv redan i förväg. Du kommer att misslyckas. Grejen är att göra små steg – hela jävla tiden! Gå vidare. För varje gång du går den där promenaden istället för att ägna dig åt soffhäng och tv-serier och för varje gång du äter och dricker det som får dig att må bra istället för att bryta ner dig, då är du på väg. Har du det som kallas addictive behavior, och det gäller precis allt – dataspel, pressa dig för mycket, cigg, vin – erkänn för dig själv vad som är ditt problem. Och stå för det. Gå sedan stadiga, envetna steg bort från skiten. När du av olika anledningar har en riktigt låg dag, inse att du faktiskt KAN lyfta på arslet och göra någonting, även om det är en liten grej först, för att bryta neg-tänket. Men det är bara du och ingen annan som åstadkommer förändringen.
6. Bryt känsla av meningslöshet, hopplöshet, uppgivenhet. Jag ser åt helvete för många tappade lustar omkring mig, hör alldeles för mycket gnäll om det ena och det andra, fucking boring actually. Välj att prata med människor som har lite jävlar anamma i sig och vågar utmana dig, sluta välj dom som stryker dig medhårs och håller med om hur synd det är om dig. Läskigt, jag vet – men det är så du väljer Livet istället för Drama och Hopplöshetens träsk. Du får kämpa lite. Ju tuffare vän du har, desto bättre vän är det.
7. Om du trots dina förutsättningar ändå blir riktigt triggad, förbannad, upprörd, skitledsen eller andra lite jobbiga känslor – dyk in i dom!! Undersök, vänd på varenda sten, ifrågasätt dig själv! Har det här hänt förut? Känner jag igen känslan? Varför gör just den här personen eller händelsen mig så galet upprörd? Om du förlorar din livsglädje, blir förbannad, inte ser någon som helst humor i det som händer – då är det DU som har problem. Lägg inte över din skit på andra. Du äger problemet. Och vet du guldet med detta?? Då kan också DU göra något åt saken.
8. Har du skitit i det blå skåpet och gjort saker du inte är stolt över – sluta skyll ifrån dig och försvara dig! Patetiskt! Äg det. Stå för det. Jobba sedan som fan på att återvinna förtroendet du missbrukat. Här pratar vi superviktig karma. Tro inte att du slipper undan!! Haha – finns inte en chans. Fatta att Livet fortsätter! Om inte annat kommer din själsspegel när du checkat ut från det här Livet. Och då får du stå för skiten. Du kan inte slippa undan längre. Finns inga självförsvar i hela universum som kan ”rädda dig”. Så ta det bara. Ät upp det, smält det och agera modigt och rättframt. Finns väl inget mer patetiskt än en som blivit avslöjad som fan och försöker skylla ifrån sig?!! Herregud – DET är lågt. Så har du snackat skit – be om ursäkt, djup och innerligt. Gjort annat bedrövligt mer svårläkt? Då har du massa jobb framför dig. Men kom ihåg – det finns ingen väg ur det. Ingen. Bara stå för det.
Var en levnadsglad, nyfiken, vetgirig, ifrågasättande, ärlig, oerhört kärleksfull person i ditt liv. Var besvärlig. Fråga om du undrar. Har du sagt detta? Gjort detta? Tala sedan om för personen vad du känner inför detta. Var modig – inte tyst. Tyst är det slut med. Gör en ceremoni för dig själv och lova dig att sluta fega. Var alltid, alltid källkritisk. Och OM du skulle säga något om någon annan, var noga med att omedelbart kontakta den personen och tala om vad du sagt och just spridit vidare. Är det någon som du möter på din väg som är en riktigt trasig person och skadar andra, gör precis allt du kan för att det inte får fortsätta och att personen ifråga får stå för skiten dom åstadkommit. Men gör det som en hederlig, andlig polis med stor ödmjukhet och respekt. Gå vidare tills situationen är löst. Alltför många pyser ur sig lite upprördhet och släpper sedan allt för att det blir för besvärligt. Det ÄR ju läskigt med upprörda människor, kan ju skrämma vem som helst till tystnad!!
Om det blir riktigt galet upprört när du rör om i grytor det ska röras om i, ställ dig frågan vad är det värsta som kan hända? Om det inte hjälper, titta i din egen backspegel och fråga dig själv om du vill ha den här typen av situationer och människor omkring dig år efter år, liv efter liv?
Sist men inte minst; Var en god människa. Vi vet, varenda en av oss – även pedofiler och massmördare, djup inom oss vad det är. Jag säger inte att det är lätt att vara helt sann mot sig själv. Men det är rätt. Finns ingen annan väg att gå. Och när det smakar skit i min egen mun, då drar jag i nödbromsen fort som fan, för då är det illa i min värld. Varför tillät jag mig sjunka till den nivån? Vad fick mig så ur balans att jag kunde ens tänka sådana tankar?? Jag lär känna mig själv mer och mer för varje dag, varje liv. Och tänk – det är en härlig känsla när jag vet inom mig att jag är en bra typ. Då kan jag le åt skylten i mitt vackra kök, dra på mig gummistövlarna och vandra ut i skogen, lycklig som en unge för jag vet att om jag snubblar igen och ”beter” mig på något sätt som jag inte är stolt över, då kommer jag att agera snabbare än Fantomen. Och jag har läst att när han rör sig, står blixten stilla…
Igår firade jag Halloween med alla mina barn och barnbarn, skrattade så jag kiknade, kramade när dom blev rädda, dom små och älskade. Somnade och vaknade med ett leende. Livet är bra underbart. FAST jag var jätteledsen och uppgiven förra veckan! Eller kanske tack vare…
Vi firade, en annan fick sin dödsstöt…
Jag är omgiven av så oändligt mycket kärlek i mitt liv, är en så priviligierad person. All uppmuntran och glädje som jag får öst över mig inför mitt skrivande, som några av mina närakära tjatat om i åratal att jag ska göra något av, den saknar motstycke.
Igår kom jag ner till min älskade lilla familj som gjort iordning Stallet på gården och hälsades av det ni ser på bilden…Det är ju bara ett yttepytte litet steg i de flestas värld, men mina kära visste vad det betyder för mig att jag satt bollen i rullning och blivit med lektör. Vi bollade idéer om galna upptåg i reklamsyfte – dom är helt enkelt bäst på sånt, skålade och kände oss så glada och upprymda. Jag är så tacksam för att jag har dom och så många andra, jag har ett tryggt boende och ett fantastiskt liv. Så, så tacksam för det.
Idag på morgonen fick jag veta att en kille som blivit en ny vän i familjen fått avslag för andra gången och nu måste lämna landet inom några veckor. Chocken är helt förlamande. Det gör så jäääävla ont. I flera månader har en väldigt nära kär upplåtit ett rum i sin pyttelilla lägenhet för att han inte längre hade någonstans att bo – han hade fyllt 18. En annan när kär träffade honom här på Gården när han hjälpte till att bära vinterdäck och idén kom upp att han kanske kunde få jobba på Hyresgästföreningen i Stockholm, där två av oss som bor här på Gården jobbar. Han språkkunskaper är ju fantastiska och det behövs ju verkligen i det jobbet, det var ju dessutom perfekta språk just för detta. Dom fixade så att F fick komma upp och träffa cheferna där och yes – han fick en fast anställning och har nu jobbat sedan i augusti och är skitduktig. Ambitiös och så taggad för jobbet. Han har påbörjat heltidsstudier, då han vill förkovra sig så mycket som möjligt – på förmiddagarna pluggar han, drar sedan upp till Sthlm för att vara tillbaka vid 11-tiden på kvällen. Han har träffat en tjej och dom är så kära.
Vi har alla fallit pladask för den här killen, som trots att han varit med om vidriga saker innan han kom till Sverige, är så galet sympatiskt och genuint genomtrevlig. Han har inga anknytningar till Afghanistan alls och det han nu tvingas återvända till är helt enkelt en mardröm. Han har inga anhöriga, inget att komma hem till. Förmodligen blir det soldatliv och det är ingen picknick där kan vi väl säga…
Jag vill inte tro att vi är maktlösa. Jag vill tro att vi kan få samhället, människor att lyssna. Det här är helt enkelt inte rätt. Vi kan inte låta det här ske. F, hans tjej och min närakära som haft F boende hos sig är förkrossade. Dom bara gråter. För chansen att kunna få detta beslut upprivet är tydligen liten. Det kan inte vara så. Det känns aktivt som om jag ska gå sönder inuti. Jag kommer att göra precis allt JAG kan komma på, även om jag är en liten droppe i oceanen. Kanske kan jag göra en liten, liten skillnad så att det blir som en pyttesten man slänger i vattnet och som gör jättestora ringar efter ett tag….
Jag är fortfarande så glad för mitt liv, för gårdagskvällen och allt roligt som händer i mitt liv. Men glädjen grumlas jävligt mycket av det som nu händer med F. Hur kan vi andas, leva och låtsas som ingenting med dessa människoöden omkring oss? Den här gången kom det nära, väldigt nära så ingen av oss kan blunda. Och vill det inte heller.
Åh, gode Gud och Gudinna – låt mig få en fullkomligt exploderande bra idé så han får stanna! Och bygga sitt vackra liv med drömmar och kärlek i. Omgiven av vänner som lyckades hjälpa honom. Snälla….
En gård full av drömmar….
Händer så mycket bra i våra liv just nu.. och på vår Gård har vi ett höghus för älvorna….