Tiger eller Ior?

Såg på en video med Randy Pausch igår, den var från 2007 el nåt men den gick sannerligen rakt in i hjärtat. Föreläsningen gav han bara ett par månader innan sin död. Han vet att hans tid är oerhört begränsad och ändå lyckas han ta sig hela vägen in med sin entusiasm för Livet. Vilken fantastisk människa, är så rörd. Och för att hedra honom tänker jag fortsätta välja Tiger istället för Ior. Inte för att det är något fel på Ior – han är ju bara Ior!! Men när man nu inte är född till Ior, så blir det galet fel när Tiger går och hänger med nosen och svansen, är melankolisk och nästan lite depressiv med en djup uppgivenhet inför Livet och existensen. Det funkar bara inte. Har kört ett par testomgångar och bara fått konstatera att nej – det här är inte för mig.

Så efter det här lilla youtube-klippet med Randy Pausch, så blev Tiger blank i pälsen igen och Äventyret börjar igen. Det har varit lite extra bedrövligt i lilla kroppen med ett par följdsjukdomar till som utan överdrift ställer till det i mitt Liv. Men nu har jag stuvat om, tänkt över saker och ting och fått till det igen. Handlar ju så mycket om acceptans när det kommer till förändringar i Livet. Så nu känns det bra igen, Tiger BitchWitchen mår fantastiskt och skriver om och skriver rätt mest hela dagarna, måste ju få till boken snart! Och är inte ledsen för att jag inte kan göra alla dom där fysiska sakerna som jag brukar , det är helt ok. Jag kan ju skriva!

Fick mig en fantastisk lektör, som sannerligen gått igenom min bok punkt för punkt och det var så bra att jag väljer att följa hennes råd. Har ägnat en hel del tid åt att ta bort partier som inte känns bra längre och nu börjar arbetet med att få storyn att hänga ihop igen, för vissa partier känns väldigt rumphuggna och konstiga nu. Men som sagt; nu har glädjen infunnit sig igen och då går allt så mycket lättare. Och jag fortsätter med min veganmat, som jag blir allt bättre på för varje dag precis som mitt mående blir. Att vara Tiger är så galet mycket roligare och nyfiket kan jag skutta vidare i äventyret att hitta ännu fler sätt att må precis så bra som jag vill. Just nu är det att ha kört in på depån, skriva massor, vandra i skogen och vara lite så där allmänt asocial. Vet inte hur länge jag vill ha det så, men det känns alldeles fantastiskt bra så det blir nog ett tag. Drömmarna frodas, liksom idéerna som föds inom mig. Dom där idéerna som även involverar andra människor, för kursledartigern vill allt ha sitt också…. Följer flödet. Och njuter som fan av Livet.

Skrivardag

Idag blir det en magisk skrivardag, ska börja med att redigera mitt färdiga manus och sen fröjdas i att gå loss på nästa. Senaste tidens händelser, även om dom kanske inte var så roliga precis när det skedde, har gett mig inspiration i en kanske lite annan riktning än jag börjat med. Är så härligt med mina olika jobb, för med skrivandet är det precis som med mediumskapet – jag kan inte bestämma ett skit i förväg, bara att följa det böljande, brusande flödet och som jag älskar det. Finns inte en chans att vara uttråkad här inte.

Så nu blir det paus i mycket annat, har känt det ett tag och nu tog jag äntligen tag i det. Ibland kan väldigt positiva händelser som jag inte ens såg komma, lika lite som skiten för ett par veckor sedan, få fantastiska energier att vakna och plötsligt bara gör man det man behöver och vill göra.

Så i min väldigt viktiga livsvägkorsning har jag nu gjort ett stort och viktigt val – jag går vidare på den krokiga stig som bär framåt och som jag inte vet ett dugg om. Jo, jag har trott att jag valt bort den sidan hos mig själv förut, den som blir så galet förtvivlad över människor och händelser att jag slutar leva och glöda. Ett tag. Men si – den här gången känner jag skillnaden inom mig, just den här ouppklarade affären (varför låter unfinished business mycket bättre???) har äntligen fått sin upplösning. Och herregud, vilket karma det här var då!! Jag var visst tvungen att upprepa den typ 150 gånger det här Livet för att fatta vilken offerroll jag gång på gång påtog mig.

Skäms jag lite då? Tja, lite kanske, tycker nog i en del av mig att jag borde fattat bättre, borde sett det komma osv, osv. Men samtidigt skäms jag inte ett skit! För precis varenda en av oss gör det vi gör tills vi väljer att inte göra det längre. Basta. Som en förlossning. Hur gärna vi än vill resa oss upp, gå hem och glömma hela skiten när krystvärkarna sätter igång, så kan vi inte det.

Så jag har bitit i det sura äpplet, sett vad det är jag gör mot mig själv och priset jag betalat för allt detta. Ingen annans fel. Bara jag. Och frihetskänslan jag känner denna dag är obetalbar. Och jag har gjort såååå fint på mitt kontor – blir en fröjd att ta min ångande kopp kaffe med mig in och sätta igång!

Vandra mellan världarna

Här var det energier så det heter duga! Efter en liten paus i Livet ska jag iväg ikväll på en magisk afton och prata med dom som inte finns med oss längre och framföra deras vackra budskap, och tjohej vad det frigör! Jag städar, lägger in tomater och gurka, flödar av energi som värsta bokstavskombinationsmänniskan. Och vännen Iris Hall kommer äntligen och chattar med mig, det var ett tag sedan nu. Hon är lindrigt förtjust i mina pauser, förstår inte alls vad det ska vara bra för. Blir glad i hela kroppen och själen av hennes återkomst, denna raka, ärliga och så oerhört kärleksfulla person tillför ju så mycket i mitt Liv. Vi fanns där för varandra när Livet rungade på och var lite mer…olustigt kanske? Vi stöttade, peppade, sparkade varandras bakar och hjälptes åt att komma vidare hela tiden. En sjujäkla integritet, var nästan som en diva ibland, haha, och en humor som gjorde att vi hade så galet mycket roligt tillsammans. Saknar henne så mycket, vill ha henne här fysiskt i mitt liv igen. Men jag är ändå glad att hon kommer i den form hon är i nu, energin går inte ta miste på och Livet blir plötsligt mer mångfacetterat, inspirerat och så mycket lyckligare.

Hon har väl haft rätt då. Hela tiden. För det stämmer ju så in i själen väl – när jag påtagligt samarbetar med Andevärlden, då faller så mycket på plats, blir så hundraprocentigt och det som varit lite jobbigt får ett klarare sken i deras ljusa närvaro. Jag vet plötsligt så mycket mer hur mina steg ska se ut och kännas igen. Sen gör det ju inte sämre den här dagen att mitt bokmanus är mitt i en spännande filmförhandling – känns som jag lever mitt i den stora förändringstid som jag vetat länge skulle komma. Och det är galet spännande och roligt. Är ju väldigt förtjust i teamwork, där alla vill varandras absolut bästa och virvlar tillsammans i en uppåtgående, sjudande ljusspiral som sprider ett gnistregn av hopp och inspiration till alla som kommer i närheten.

Nu ska jag minsann räfsa lite löv och lägga i min fina kompost, solen lyser från en klarblå himmel och sån syssla känns ju helt rätt idag.

Galet bra råd för att bli lycklig & sova som en bebis

Det är en massa sanningar som kommer fram nu om både det ena och andra. Det är också en massa lögner som sprids och ”människor” som passar på att hämnas på ett ex eller någon dom tycker gott kan ha det. Lögner som sprids som en gräsbrand utan kontroll. Lögner som kan skada djupt och varaktigt. Själv har jag nu under en längre tid tillbringat mycket tid tillsammans med mina vapendragare, mina allra bästa vänner och coacher – spökena på Andra Sidan. Pappsen, Iris Hall, mitt andliga team med massa spännande själar. Varför har jag då gjort det? När det finns så mycket kul att göra här på Moder Jord? Jo, för att jag behövde det. Väldigt mycket.Råkade swishas in under en jävligt tung buss, tillsammans med några av mina allra mest älskade. Shit happens, right? Jajamensan. Inget att klaga över, så ser Livet ut. Parallellt med allt mitt skit, som jag tillät mig gråta över en dag eller två, och som ju är mitt karma att dyka djupare in i och förstå så har jag ju tagit del av en del av vad som händer med alla avslöjanden t ex. Det är ju rätt….rörigt i vår värld kan jag tycka. Ibland har jag fröjdats åt skitstövlar och huvuden som får rulla, det är vidriga personer som kommit undan i åratal med att övergreppa människor på olika sätt. För allt är ju inte sexuellt, det kan verkligen skada en annan människa när man snackar skit, värvar andra att deltaga i ren jävla mobbing, när man använder sin maktsituation till att trycka ner andra. Men ibland har jag förfärats när jag insett att det skrivs om något som verkligen inte verkar vara källundersökt – en människa som slängs in under bussen och utmålas som värsta övergreppparen men mellan raderna kan man tydligt se att det är ett galet svartsjukt X som står för skiten.

Ja, mycket är det som händer nu och nog tror då jag att Hopiindianernas profetia än en gång visar sig stämma 2000%. Nu pågår det – det tredje världskriget. Och det pågår inom var och en av oss. Jag tänker i detta ta ansvar för det som är mitt och deala med det, bl a den offerroll som jag intar när yxan ränner in i ryggen. Inser att det här har ju hänt förut – nu är det bara att dyka hela vägen in och se vad jag kan göra åt saken. Skylten ovan på bilden har står i mitt kök, mitt ledmotiv just nu. För jag vill inte längre. Jag har också gjort upp en liten levnadslista som jag tänker följa i varenda stavelse, en lista som jag tänker dela med mig. Känner att det kanske kan vara någon själ som råkar läsa och som får samma rusch av total livsglädje och passionerad kåthet på Livet som jag. Jag – när jag inser att jag faktiskt har ett stort, fantastiskt val att göra nu i detta tredje världskrig. Jag väljer livskraft. Sanning. Äkthet. Kärlek. Passionerad kreativitet. Och då måste jag vara skoningslös mot mig själv. Häpp.

Vill du sova riktigt härligt gott om natten, vakna full av livslust, göra något av ditt fantastiska liv, som kanske varit lite surt och trist, läs för all del.

1. Snacka inte skit. Du vet när du gör det, för det smakar precis så i munnen. Om du vågar vara sann förstås.

2. Ta inte skit. Du vet när du gjort det, för du blir trött, energilös, förbannad och ledsen. Tjut en skvätt, prata med en vettig person, det får vara dig själv om du inte har någon annan. Det kan hända att det är så, det finns många idioter. Sen gör du något åt saken.

3. Fega inte. Pratar någon annan skit, försöker värva dig till att dra ned någon annan eller på något som helst vis beter sig som ett asshole – säg ifrån. Gå därifrån, men säg först att det där beteendet inte är ok. Om fler öppnade sina käftar, skulle vi inte ha så stora problem som vi har med övergrepp, mobbing, skitsnack som knäcker personer osv.

4. Sluta skyll ifrån dig. Det är ingen annans fel om du jobbar för mycket, gör för mycket hemma, tar på dig för mycket i ditt liv, om du har problem med din kropp på något vis. Det är heller ingen annans skuld om du väljer att bli deprimerad och apatisk för att du blivit utsatt för något. Gå i terapi, prata ut med folk som gjort dig illa om det går, agera på ett sådant sätt att du känner att du VERKLIGEN går vidare!! Du kan behöva gråta, skrika, rasa, slå på kuddar – gör det för all del! Fullt ut, inget meseri. Men gör sedan något åt saken. Move on!

5. Agera. Vad det än är som du vet att du vill – börja NU att göra saker som tar dig dit du vill. Sluta säga ja till en massa skit som du egentligen inte vill, känna dig som ett offer och gnälla om att du aldrig har tid för dig själv. Och när jag säger agera – tänk på att om du tar för stora beslut och för många så fäller du krokben för dig själv. Du har dömt dig själv redan i förväg. Du kommer att misslyckas. Grejen är att göra små steg – hela jävla tiden! Gå vidare. För varje gång du går den där promenaden istället för att ägna dig åt soffhäng och tv-serier och för varje gång du äter och dricker det som får dig att må bra istället för att bryta ner dig, då är du på väg. Har du det som kallas addictive behavior, och det gäller precis allt – dataspel, pressa dig för mycket, cigg, vin – erkänn för dig själv vad som är ditt problem. Och stå för det.  Gå sedan stadiga, envetna steg bort från skiten. När du av olika anledningar har en riktigt låg dag, inse att du faktiskt KAN lyfta på arslet och göra någonting, även om det är en liten grej först, för att bryta neg-tänket. Men det är bara du och ingen annan som åstadkommer förändringen.

6. Bryt känsla av meningslöshet, hopplöshet, uppgivenhet. Jag ser åt helvete för många tappade lustar omkring mig, hör alldeles för mycket gnäll om det ena och det andra, fucking boring actually. Välj att prata med människor som har lite jävlar anamma i sig och vågar utmana dig, sluta välj dom som stryker dig medhårs och håller med om hur synd det är om dig. Läskigt, jag vet – men det är så du väljer Livet istället för Drama och Hopplöshetens träsk. Du får kämpa lite. Ju tuffare vän du har, desto bättre vän är det.

7. Om du trots dina förutsättningar ändå blir riktigt triggad, förbannad, upprörd, skitledsen eller andra lite jobbiga känslor – dyk in i dom!! Undersök, vänd på varenda sten, ifrågasätt dig själv! Har det här hänt förut? Känner jag igen känslan? Varför gör just den här personen eller händelsen mig så galet upprörd? Om du förlorar din livsglädje, blir förbannad, inte ser någon som helst humor i det som händer – då är det DU som har problem. Lägg inte över din skit på andra. Du äger problemet. Och vet du guldet med detta?? Då kan också DU göra något åt saken.

8. Har du skitit i det blå skåpet och gjort saker du inte är stolt över – sluta skyll ifrån dig och försvara dig! Patetiskt! Äg det. Stå för det. Jobba sedan som fan på att återvinna förtroendet du missbrukat. Här pratar vi superviktig karma. Tro inte att du slipper undan!! Haha – finns inte en chans. Fatta att Livet fortsätter! Om inte annat kommer din själsspegel när du checkat ut från det här Livet. Och då får du stå för skiten. Du kan inte slippa undan längre. Finns inga självförsvar i hela universum som kan ”rädda dig”. Så ta det bara. Ät upp det, smält det och agera modigt och rättframt. Finns väl inget mer patetiskt än en som blivit avslöjad som fan och försöker skylla ifrån sig?!! Herregud – DET är lågt. Så har du snackat skit – be om ursäkt, djup och innerligt. Gjort annat bedrövligt mer svårläkt? Då har du massa jobb framför dig. Men kom ihåg – det finns ingen väg ur det. Ingen. Bara stå för det.

Var en levnadsglad, nyfiken, vetgirig, ifrågasättande, ärlig, oerhört kärleksfull person i ditt liv. Var besvärlig. Fråga om du undrar. Har du sagt detta? Gjort detta? Tala sedan om för personen vad du känner inför detta. Var modig – inte tyst. Tyst är det slut med. Gör en ceremoni för dig själv och lova dig att sluta fega. Var alltid, alltid källkritisk. Och OM du skulle säga något om någon annan, var noga med att omedelbart kontakta den personen och tala om vad du sagt och just spridit vidare. Är det någon som du möter på din väg som är en riktigt trasig person och skadar andra, gör precis allt du kan för att det inte får fortsätta och att personen ifråga får stå för skiten dom åstadkommit. Men gör det som en hederlig, andlig polis med stor ödmjukhet och respekt. Gå vidare tills situationen är löst. Alltför många pyser ur sig lite upprördhet och släpper sedan allt för att det blir för besvärligt. Det ÄR ju läskigt med upprörda människor, kan ju skrämma vem som helst till tystnad!!

Om det blir riktigt galet upprört när du rör om i grytor det ska röras om i, ställ dig frågan vad är det värsta som kan hända? Om det inte hjälper, titta i din egen backspegel och fråga dig själv om du vill ha den här typen av situationer och människor omkring dig år efter år, liv efter liv?

Sist men inte minst; Var en god människa. Vi vet, varenda en av oss – även pedofiler och massmördare, djup inom oss vad det är. Jag säger inte att det är lätt att vara helt sann mot sig själv. Men det är rätt. Finns ingen annan väg att gå. Och när det smakar skit i min egen mun, då drar jag i nödbromsen fort som fan, för då är det illa i min värld. Varför tillät jag mig sjunka till den nivån? Vad fick mig så ur balans att jag kunde ens tänka sådana tankar?? Jag lär känna mig själv mer och mer för varje dag, varje liv. Och tänk – det är en härlig känsla när jag vet inom mig att jag är en bra typ. Då kan jag le åt skylten i mitt vackra kök, dra på mig gummistövlarna och vandra ut i skogen, lycklig som en unge för jag vet att om jag snubblar igen och ”beter” mig på något sätt som jag inte är stolt över, då kommer jag att agera snabbare än Fantomen. Och jag har läst att när han rör sig, står blixten stilla…

Igår firade jag Halloween med alla mina barn och barnbarn, skrattade så jag kiknade, kramade när dom blev rädda, dom små och älskade. Somnade och vaknade med ett leende. Livet är bra underbart. FAST jag var jätteledsen och uppgiven förra veckan! Eller kanske tack vare…

 

Vi firade, en annan fick sin dödsstöt…

Jag är omgiven av så oändligt mycket kärlek i mitt liv, är en så priviligierad person. All uppmuntran och glädje som jag får öst över mig inför mitt skrivande, som några av mina närakära tjatat om i åratal att jag ska göra något av, den saknar motstycke.

Igår kom jag ner till min älskade lilla familj som gjort iordning Stallet på gården och hälsades av det ni ser på bilden…Det är ju bara ett yttepytte litet steg i de flestas värld, men mina kära visste vad det betyder för mig att jag satt bollen i rullning och blivit med lektör. Vi bollade idéer om galna upptåg i reklamsyfte – dom är helt enkelt bäst på sånt, skålade och kände oss så glada och upprymda. Jag är så tacksam för att jag har dom och så många andra, jag har ett tryggt boende och ett fantastiskt liv. Så, så tacksam för det.

Idag på morgonen fick jag veta att en kille som blivit en ny vän i familjen fått avslag för andra gången och nu måste lämna landet inom några veckor. Chocken är helt förlamande. Det gör så jäääävla ont. I flera månader har en väldigt nära kär upplåtit ett rum i sin pyttelilla lägenhet för att han inte längre hade någonstans att bo – han hade fyllt 18. En annan när kär träffade honom här på Gården när han hjälpte till att bära vinterdäck och idén kom upp att han kanske kunde få jobba på Hyresgästföreningen i Stockholm, där två av oss som bor här på Gården jobbar. Han språkkunskaper är ju fantastiska och det behövs ju verkligen i det jobbet, det var ju dessutom perfekta språk just för detta. Dom fixade så att F fick komma upp och träffa cheferna där och yes – han fick en fast anställning och har nu jobbat sedan i augusti och är skitduktig. Ambitiös och så taggad för jobbet. Han har påbörjat heltidsstudier, då han vill förkovra sig så mycket som möjligt – på förmiddagarna pluggar han, drar sedan upp till Sthlm för att vara tillbaka vid 11-tiden på kvällen. Han har träffat en tjej och dom är så kära.

Vi har alla fallit pladask för den här killen, som trots att han varit med om vidriga saker innan han kom till Sverige, är så galet sympatiskt och genuint genomtrevlig. Han har inga anknytningar till Afghanistan alls och det han nu tvingas återvända till är helt enkelt en mardröm. Han har inga anhöriga, inget att komma hem till. Förmodligen blir det soldatliv och det är ingen picknick där kan vi väl säga…

Jag vill inte tro att vi är maktlösa. Jag vill tro att vi kan få samhället, människor att lyssna. Det här är helt enkelt inte rätt. Vi kan inte låta det här ske. F, hans tjej och min närakära som haft F boende hos sig är förkrossade. Dom bara gråter. För chansen att kunna få detta beslut upprivet är tydligen liten. Det kan inte vara så. Det känns aktivt som om jag ska gå sönder inuti. Jag kommer att göra precis allt JAG kan komma på, även om jag är en liten droppe i oceanen. Kanske kan jag göra en liten, liten skillnad så att det blir som en pyttesten man slänger i vattnet och som gör jättestora ringar efter ett tag….

Jag är fortfarande så glad för mitt liv, för gårdagskvällen och allt roligt som händer i mitt liv. Men glädjen grumlas jävligt mycket av det som nu händer med F. Hur kan vi andas, leva och låtsas som ingenting med dessa människoöden omkring oss? Den här gången kom det nära, väldigt nära så ingen av oss kan blunda. Och vill det inte heller.

Åh, gode Gud och Gudinna – låt mig få en fullkomligt exploderande bra idé så han får stanna! Och bygga sitt vackra liv med drömmar och kärlek i. Omgiven av vänner som lyckades hjälpa honom. Snälla….

En gård full av drömmar….

Händer så mycket bra i våra liv just nu.. och på vår Gård har vi ett höghus för älvorna….

Är det maten, yogan, vitaminerna..? Eller en kär vän?

I eftermiddag bara hände det… En känsla av total närvaro, en livslycka som bara sjöd inom mig och jag visste att den här hösten och vintern inte blir den mardröm jag var rädd för. Jag har vunnit. När jag kände för några veckor sedan att kroppen återigen började bråka med mig och inte alls ville må bra, så vaknade rädslan inom mig. Nej, inte en höst och vinter till när jag knappt kan röra mig, när min förlamande trötthet lägger sig som en våt yllefilt över mitt liv. Jag orkar inte. Vill inte. Blir lite galen inom mig. Men någonstans därinne bland alla känslorna, så fanns en stark övertygelse – nej, det kommer inte att se ut så. För varje dag blev jag allt sämre och så har det varit nu i veckor. Men jag har detoxat vidare,, gått till näringsterapeut, tagit del av olika kostråd, tagit det oändligt mycket lugnare än vad min hjärna och mitt ego någonsin hade lust med. Men nödvändigt. Detoxat vad gäller sociala media, kontakt med människor – allt för att ge mig den tid jag behövde för att deala med det som pågick i min kropp. Och igår kom det. Resultatet. Jag bara visste inom mig att nu blir det bättre, nu vänder det. Och en djup känsla av sådan livsglädje bara vällde upp inom mig, satt där på balkongen och bara fånlog.

Är det maten? Alla vitaminer? Yogan jag börjat på, som jag bara älskar och har saknat så mycket? Eller var det vännen jag mötte och tillbringade eftermiddagen med? Jag vet inte. Förmodligen och troligen helt visst och sant är det en kombo av alltihop. Och jag puttrar på i mopedtakt, en gammal tvåtaktare närmare bestämt. Ferrarin har jag sålt. Den gick för fort för mig och kostade för mycket. Moppen passar mig utmärkt. Och mm – det värker fortfarande i kroppen som tandvärk när jag hämtar tidningen, den är fortfarande inte där, men jag är så nöjd ändå. För det värker lite mindre. Det finns mer flödande energi idag än det funnits på flera veckor. Är så galet lycklig idag. Nu ska jag städa lite och sedan montera ihop min nya, lite exklusiva komposthållare jag beställt. Sen ska jag ha tre av mina barnbarn över natten – blir en ljuuuvlig lördagskväll! Och tänk – om ett par veckor reser vi till Parma i Grekland med lilla mor, brorsan, syrran, mostern och jag! Hon har drömt om att få bada i havet en gång till, min 85-åriga mor och visst ska hon få göra det!! Yeyyyy! Och på yogan var det en kvinna med som precis varit i Parma och hon var helt kär i stället! Bara det alltså…Synkroniciteten börjar funka också i mitt liv! Here we go, Livet! Igen!

Kropp, Själ & Ande…alla får sitt.

Provar allt möjligt i min nya kost utan varken kött eller mjölkprodukter och hittar ena guldkornet efter det andra! Igår mumsade vi och mmmmmm-ade allihop vid lunchbordet! Hittade soppan på trinityskitchen.com och den var så galet god! Så enkel också, passade ju fint när jag varit på frisörbesök! Till soppan mosade jag en avokado, tillsatte citron och finhackad grönkål samt rostade dadlar och pumpakärnor att strö över soppan. Sen myntavatten till alltihop och det var inte synd om oss alls…. Soppan består av en kokt potatis, man kokar bitar i lite vatten i 10 min, tillsätter en påse frysta ärtor, lite mer vatten och kokosmjölk samt en näve färsk mynta med lite salt. Koka en stund, mixa med mixerstaven och voilà! Mumssoppa!

Nu ska jag packa mig iordning för en magisk helg minsann! Träffade Helen DaVita på Stansted Hall i England i mars när jag tolkade för henne under Svenskveckan där. Nu ordnar Helena Rehn en djurkommunikationshelg med Helen och jag får träffa henne igen! Ibland träffar man mediala personer som också är andliga, hela vägen in. Helen DaVita är en sådan. Så jag tänker njuta av att bara sitta bredvid henne och bada i denna kärleksfulla energi, mumsmums för min Själ. Som en bieffekt får jag också lära mig massor av det här med att prata med djuren, något som jag faktiskt inte utvecklat i mitt mediumskap – ska bli så intressant!

Så kroppen, själen och anden får sitt i mitt Magiska Liv och jag tar för mig med stora tuggor! Det är bara den där tårtbiten i Livet som inkluderar en sådan där med lite skäggväxt som är tom…men jag är säker på att det dyker upp i Livet precis när det ska. Hoppas han inte dröjer, Mr Right….

Önskar er som råkar läsa en underbar helg – kolla efter norrsken idag också! Värsta solstormen på 10 år så dom har förutsett norrsken över stora delar av världen… wow!!

Kan själv!

Så där ja. När beslutet väl är fattat så känns det ju så galet bra inuti. Kan kanske inte riktigt förstå min tvekan, men det beror väl till viss del på att alla jag lyssnat på har såååå rätt, dom vet minsann och dom låter precis så trovärdiga att jag faktiskt gått på det. En lång tid.

Som bilden ovan antyder, så snackar jag om mat. Och genom åren har jag provat än det ena, än det andra och nya rön väller över mig. Hela tiden. Ena dagen är kaffe skitfarligt, nästa ska jag dricka minst fyra koppar om dagen. Myndigheter och reklam har sett till att jag tuggat och druckit i mig vederbörliga mängder av kött- och mjölkprodukter. Besserwissrar har övertygat mig om än det ena, än det andra och jag har ändrat, provat nytt, skrotat om och om och om igen… För att inte tala om alla sorts kurer jag provat för min vacklande hälsa. Jajaja,, nu ska vi inte bli tjatiga här…

Men grejen är – nu har jag, efter alla dessa olika tester, äntligen gett mitt inre kloka jag chefsläkarposten. Och jag måste erkänna – det känns hur bra som helst. Det härligaste är ju att jag läser, kollar dokumentärer, youtube och massa annat och tar till mig det som klingar bara så rätt inom mig! Och kroppen svarar. Jaa – det där gjorde gott dit det kom! Så nu blir det min detoxdrink direkt på morgonen, utom idag då…missade handlingen igår, gjord på gurka, citron, ingefära, selleri o äpple körda i juicemaskinen. Sedan blir det en smoothie med hallon, blåbär, havtorn, okra, dadlar, melon, ingefära, banan, äpple och annat gott jag har hemma. Toppar med lite spirulina, som gör färgen ytterst tveksam, men väldigt nyttig och detoxande…mums, mums! Nu har jag i lite droppar D och tar lite B-vitamin med 12 i för att förebygga brist.

Ovan har vi en lunch jag gjorde häromdagen, så galet god!! Rödbetssoppa kan ju vem som helst se – den här med äpplen, ingefära, lök, vitlök och kryddor. Hembakat dinkelbröd in i ugnen med karljohansstuvning med lök, vitlök, mixade caschewnötter m vatten. Stekte svamp o lök först, sedan i med de mixade nötterna. Såååååå gott!!! Fick väl godkänt av mina lunchgäster. Som brorsan sa – nu har du haft tur igen.

Precis så här har jag gjort med min andliga resa, det beslutet kom för en herrans massa år sedan och blev starkt och självklart i ett tidigt stadium – jag lyssnar på de andliga vetarna och väljer sedan själv min väg. Är väldigt skeptisk, kräsen, ifrågasättande men också överlycklig och kärleksfull så det svämmar över när något känns rätt. Så mycket andliga hittepågrejer jag sluppit tack vare mitt inkännande vad som är rätt för mig! Konstaterar att min kropp helt enkelt var för fucked up för att kunna lyssna själv. När jag övergick till vegankost för några veckor sedan, började något vakna i mig och nu känner jag direkt vad jag vill och inte vill ha. Som att en helt raw kost i en detox som Medical Medium förordar inte funkar för mig. Men jag kör en sorts egenpåhittad detox som jag drar ut på mycket längre tid än de 28 dagar som förordas. Och när jag blandar in varm mat, fortfarande vegan, så funkar jag och min kropp lysande!!

Som när någon andlig besserwisser uttryckte sig till mig för många år sedan – du kan inte blanda ihop olika saker! Du måste hålla dig till EN sak. Det mediala, bodyharmony och shamanism kan man INTE köra i mixern!!! Det var BS då och är BS nu. Jag kör min egen grej och det blir så bra så.

Igår färgade jag håret med organiska örter, grått var sannerligen inte snyggt på mig. Mina anhöriga började smygtitta på annonser från begravningsfirmor… Det blev inte så jämnt som jag önskade, men jag var ganska grå och lät det sitta i för kort tid – så nästa gång blir det perfekt! Och nu frissan… Får se vad min Jenny säger när hon ser min ”frisyr”. Mitt hår har inte sett ett proffs på månader och ser ut därefter. Men jag har känt efter hur jag vill ha det och färgen börjar sitta där, nu är det frisyren. Extensions kanske….? Sugen på långt hår igen.

Är synnerligen lycklig idag, tror det är maten. Och stämningen här på Gården med mina två barn o deras familjer. Och att jag hängde med mitt tredje barn hela helgen. Och att jag pratat med de de döda några gånger i veckan, mår synnerligen bra av det. Och att jag tappat några kilon till. Ja, ni ser vilket Liv jag har! Såååå mycket att glädja mig åt!

Idag ska jag göra soppa på färska ärtor och mynta – återkommer om rapport hur det blev….

Fick ändra lite i mina datum för kurser framöver – mina barns byggen tar lite längre tid än planerat. Har två av dem boende här på Gården medan dom bygger sina drömhus… Gå gärna in och titta på min hemsida – sugen på lite rejäl Magi kanske..? www.magiilivet.dinstudio.se

Mardrömmar om spöken

Idag fick jag ett telefonsamtal från en tjej som var intresserad av min mediala kurs och ville veta lite mer. För ett par år sedan var hon hos mig på en andlig kartläsning då hon hade mycket funderingar runtomkring det mediala, andevärlden och upplevelser hon haft. Nu berättade hon att efter i stort sett ett helt liv med mardrömmar och ren skräck för det hon varseblev och hade upplevt genom åren, plötsligt fick uppleva hur det var att sova tryggt och utan att vakna genomsvettig och skräckslagen. Sedan dess har allt varit lugnt och hon har en förståelse för det hon upplever och vet att det är hon som är kapten på skutan… Så underbar information – blir lika lycklig varje gång det händer!!

Hon är alltså en av alla dem som är lite extrainkännande och som har naturligt lätt att få kontakt med andra dimensioner. Tyvärr har media, filmer, tv-program och andra människor, som hon tagit del av i sitt liv, bidragit till att rädslan för andevärlden vuxit till faktiskt en mardrömstillvaro som hon inte tyckt hon haft någon kontroll över. Jag minns ju inte exakt vad vi pratade om och vad jag fick till mig, men jag har ju sådan enorm tillit till mitt och andras andliga team, så jag vet ju att hon fick höra exakt det hon behövde höra för att sluta vara rädd. Hon är ju verkligen inte ensam om dessa upplevelser, en del har det dom uppfattar som panikångestattacker då de blir så livrädda när de upplever att någon utan fysisk kropp kommer nära och dom faktiskt inte har en aning om vilka de är, hur dom ska bemötas och vad man kan göra av detta magiska möte. Som ju inte blir ens i närheten av magiskt, när skräcken slår klorna i en och man inte känner sig trygg någonstans, låsta dörrar och täcken över huvudet skyddar ju inte…

Jag har tjatat om det här i några år nu; först på alla mina kurser och resor, sen som moderator på ett andligt forum och sedan i bloggar och på alla sätt jag kan komma på. För det här ligger mig så varmt om hjärtat. Jag kan inte med ord beskriva det andevärlden betyder i mitt liv. Den trygghet, den glädje, den klarsynthet som dom bidrar med skulle jag för allt smör i Småland inte vilja vara utan!! Tvärtom – under perioder när det är väldigt mycket annat praktiskt i mitt liv som jag behöver ta hand om och samtalen med andra sidan uteblir en tid, då känner jag mig efter en tid helt ur balans.

Det handlar inte om att andevärlden på något vis ”fixar” mitt liv, absolut inte. För det varken kan eller vill dom. Inte ens Gud, om man nu väljer att tro på vederbörande, skulle någonsin lägga sig i mina beslut eller trossystem. Utan det är helt enkelt så ljuvligt sanna, äkta, ärliga, klarsynta och så visa varelser som jag kan ha mina samtal med när jag känner mig lite förvirrad eller undrar över något. Känner jag mig ledsen, låg, irriterad, förbannad eller något annat jobbigt så finns dom alltid, alltid där för mig att bolla mina känslor och tankar med. Helt enkelt mina allra bästa, innerligaste vänner och coacher. Sen har jag ju kärleken som väller över mig när till exempel lilla pappsen kommer på besök eller min kära, kära vän/mentor/extramamma Iris Hall, den saknar ju motstycke….

Så…varför skriver jag om detta igen? Jo, därför att samtalen, mejlen och frågorna aldrig slutar om detta. Kan andevärlden vara farlig? Kan dom skada mig? Kan dom vilja mig illa? Vill dom skrämma mig? Vad vill dom när dom dyker upp vareviga kväll precis när jag ska till att somna och skrämmer skiten ur mig?

Jag blir pirrig av glädje för varenda person som jag kan få vara språkrör för andevärlden till och som vänder sin skräckslagna upplevelse till något absolut helt magiskt som förändrar hela Livet och sättet att se på det. För det är verkligen en sagovärld, en magisk tillvaro där man får så mycket styrka, glädje, kärlek och tillit till Livet. Så när vi kan ha en annan tolkning än den som envisas vilja övertyga oss om att spöken är läskiga varelser som vi varken kan kontrollera eller tro att dom vill oss väl, då kan vi bjuda in den Magi som Livet kan erbjuda när vi inser att vi är så mycket mer än äta-skita-sova-jobba-bli-framgångsrik – vi är del av ett oändligt universum, fyllt av spännande mysterier som aldrig tar slut. Du kan lösa 100 och du har bara stött på en bråkdel… Blir aldrig någonsin tråkigt att hänga med andevärlden.

Sist men inte minst – det är alltid, alltid, alltid DU som bestämmer! Till skillnad mot grymma människor som vi kan ha svårt att kontrollera när dom attackerar oss, så kan du ALLTID kommunicera med andevärlden och sätta upp regler, riktlinjer och hur du vill ha din kontakt. Du kan säga ifrån om nattliga besök, du kan säga ifrån till lite stökiga, trassliga andar och dom är bara tvungna att lyda. Så är det. När du inser det, så finns det ju ingen anledning att vara rädd, eller hur?!

Vi kan hjälpa dig på traven att förstå mer om denna magiska tillvaro, många av oss seriösa medium. Men något vi aldrig kan göra är att stänga av den världen och få den att inte existera för dig, för det gör den ju! Men vi kan hjälpa dig att förhålla dig så till detta faktum att det blir den gåva det faktiskt är, en gåva som stöttar dig, hjälper dig, finns där för dig i Livets alla skeenden. Och det är något jag hoppas för alla människobarn här på Moder Jord – att begripa att vi alla hör ihop och att vi kan skapa något magiskt här nere på vår vackra planet. Tillsammans. Häpp!