Blir ett inlägg utan bild idag… ibland skriver jag inga inlägg, då jag är så långsam på att få det att funka med foto. Men är så sprängfylld av inspiration, skrivlust, pirret i hela mig av vikten att våga ta nya steg i Livet, undersöka nya rum, våga släppa taget om gamla mönster – både sådana jag har i mitt beteende och sättet jag jobbar på. Den här bebisen har växt länge i mitt inre, men envist har jag kört på gamla, säkra kort – trots att det inte funkar längre. Ler åt mig själv och mitt trygghetsbehov, och känner friheten, äventyrslystnaden inom mig när jag inser att jag äntligen bestämt mig. Nu hoppar jag bungyjump utan lina. Har inte en aning om hur det kommer att se ut, vet bara att det är nytt, nytt, nytt! Kreativt, andlöst och fullständigt befriande härligt då jag inte vet en enda kurva på den här nya vägen. Hur underbart är inte det?!!

Det som utlöser all denna härliga känsla, är möten med två av mina sanna vänner – den ena jurist och vän sedan över 20 år tillbaka. Så många turer vi upplevt tillsammans. Pausen som varit några år, då vi båda varit ute på respektive färdvägar, känslan av det inte passerat någon tid alls när vi väl ses. Pratar, pratar, pratar…. Helt underbart.

Nästa dag träffar jag nästa vän, relativt nyfunnen men så innerligt kär och nära redan. Två av samma virke, ett medium som jag älskar att hänga med och uppleva hur vi inspirerar varandra. Så j-la härligt med ett medium som Vivi – hon blingar, tar ett glas champagne när hon har lust, hon skriver som en Gudinna och delar med sig av sin klokskap – hinkvis och generöst. OCH hon vågar hela tiden ta nya steg, antaga nya utmaningar.

This is how you remind me, of who I really am…

Min dotter ska viga ett par idag, jag är stolt så ryggraden blir en halvmeter längre. I hennes tal, som jag nyss gråtit till, skriver hon definitionen av lycka, enligt grekerna;

Lycka är enligt den grekiska filosofin, känslor som följs av ett beteende bestående av det Sanna Jaget.

Helt fantastiska ord från en fantastisk dotter och några gamla kloka greker… Mitt Sanna Jag blomstrar. Jag har fyllt 60 och har idag 43 år kvar att leva – har lovat mina barn att leva till 103 och har ju inspiration från Dagny jag såg på dokumentären på SvTplay i veckan – hon mår bättre nu än när hon var ung. 102 år. Jag drar långa, djupa, härliga andetag idag. Ska hänga med mitt lilla barnbarn Oliver när min dotter viger vackraste paret och sen går på festen med sin fine make. Under tiden jag bara njuter av detta fantastiska barn, låter jag mina fantasier och tankar föra mig vidare i mina kreativa idéer. Det blir inga fler “traditionella” mediumkurser. Det blir kurser och resor, där människor anmäler sig som insett att det handlar om att Leva. Utav bara helvete. Känna Livet i varenda cell…. Bästa mediet, bästa coachen, bästa livspartnern – det är jag det!

Så underbar dag har hade igår… Uppe före tuppen, lite kaffe och sedan iväg med brorsan, ut på sjön för att vittja kräftburarna. Alldeles magisk morgon med svepande dimslöjor över hela Hjälmaren, stilla låg sjön och vi bara njöt i fulla drag. Har ett så oerhört priviligierat liv med massor med människor som älskar mig högt och som jag älskar ännu mer, ett jobb som aldrig slutar fascinera mig, kreativa idéer som jag får precis alla möjligheter att förverkliga, ett hem som jag bara älskar att bo & pyssla i… Helt enkelt ett fullkomligt Magiskt Liv.

Så ser jag bilderna, läser artiklar, förfasar mig, funderar på vilket sätt jag vill göra mitt. Vad hjälper bäst? Känner mig, precis som alla ni andra som bryr er ända in i själen, så maktlös. De är så många nu som flyr, som är utan precis allt. Vilken total kontrast till mitt Liv.

Tänk så olika det är, hur ödet kan drabba eller förtrolla oss. Fylld av djup tacksamhet, kramar jag lite extra på mina småkillar här i huset, Marius och Devin. Det kunde ha varit dom. Om vi bott i Syrien. Om vi varit tvungna att fly. Jag hoppas vi alla vaknar, vi som har det så här bra. Och att vi gör det vi kan och förmår för att hjälpa till.

Märklig känsla när hjärtat värker så det verkligen känns. Av dels sådan lycka och tacksamhet, dels av en sådan sorg över hur det är… bara några timmars flygresa härifrån. Önskar alla en så kärleksfull dag som det bara är möjligt, var vi än befinner oss. Vi kan göra en skillnad om vi har kärlek i våra hjärtan. För då kan vi inte stänga av. Vi förstår att vi måste hjälpas åt nu.

Med denna djupa känsla i mig, gör jag mig nu fin för dagens underbara kräftskiva, där nästan alla mina nära, kära är med. Solen lyser över oss och Livet är så underbart gott. Tillåter mig lyxen av att verkligen och innerligt njuta av det jag har och det jag får njuta av.

Kollade på SvtPlay igår, min favoritsajt på min Apple-TV och det blev dokumentären om Dagny, Sveriges äldsta bloggare. Massa leenden och en del tårar av rördhet blev det… Vilken människa. Kan inte med ord beskriva hur detta berörde mig… Har alltsedan min svacka i vintras, som blev ovanligt lång med en kropp som var i fullständig strejk med en sköldis som bara vägrade kicka igång. När jag nu kör min omfattande detox i mitt Liv, så kommer det svackor. Känner mig ledsen, som att allt är för sent. Typ. Har varit borta för länge från “branschen”, mitt tåg har gått. Vad skulle det vara för mening att börja köra kurser, resor igen? Finns ju nu en uppsjö av medium, att komma igen vid 60 kan jag ju bara glömma. Osv, osv. Babblet i knoppen är självgenererande.

Och så ser jag detta program mitt i en sådan svacka. Och denna, nu 102-åriga kvinna, lär sig data och börjar blogga efter att maken dog när hon var runt 90. Istället för att stanna kvar i depression och hopplöshet, så lärde hon sig snart att blogga och på frågan vad målet med bloggningen var svarar hon självklart: “Jag bloggar för att det är roligt, det är enda målet”. Det var inte det enda hon sa som bara gick rakt in i hjärtat… Jag bloggar för att det är roligt, inget annat. Jag skriver för att det ger mig en så sanslös kick, en riktig rusch av energi i hela mig varje gång jag “unnar” mig att sitta med Ipaden i knäet och bara låta fingrarna flyga, fantasin bära mig dit jag inte har en aning hur jag hamnar…

Ja, jag är 60. Och igår kändes det sådär. Tills jag träffade Dagny. Vilken skillnad detta möte gjorde för mig. Och så glad jag känner mig nu. Hur kunde jag tänka så negativt igår, tro..? Hm, kanske det helt enkelt var så att när detox de lux körs, så kommer skit upp till ytan – det ska ut helt enkelt. Jag tar bort en massa skräp i mitt hem, jag röjer, jag skippar vin och cigaretter, äter sundare än någonsin och skit kommer upp och sköljs bort.

Jag är en oerhört lycklig människa, har alltid varit det. Fylld av fantasier, omtanke och kärlek till dem runt omkring mig, härligt kreativ och påhittig, energi till tusen. Jag är en god människa. Och tänk – idag tycker jag väldigt mycket om mig igen. Tänk, vilken härlig 60-åring!! När jag fyller 102 ska jag vara härligt stolt över allt som jag gjorde efter jag fyllde 60! Bara för att det var roligt.

Nu ska jag jobba lite med lite andliga kartläsningar, sen hoppas jag få komma ut på sjön och fiska kräftor med älskade bror. Kräftskiva på lördag, fy f…. vad kul!!

Så lycklig när min lilla grekiska anteckningsbok bara plötsligt fanns där, precis när jag påbörjat en månad av detox på precis alla plan. Fick ju bara nog nu, kände mig mer och mer som en vinmarinerad askkopp där jag i sommarens namn “unnade mig” vin och en cigg både lite nu och då… Min långa sjukdomstid med slöaste sköldkörteln i Sörmland (tycker då jag!) har gjort att vikten inte ligger där jag tycker det är bekvämt – det mesta är jobbigt när det kommer till fysisk ansträngning och känslan var bara frustrerande.

Så kom då bara känslan, kristallklar och det kändes så härligt, underbart. Nu jävlar.  Blivit så mycket friskare, starkare, gladare och kroppen mår allt bättre. Nu ska den belönas med helt andra godsaker än vin, basta. Är ju dessutom en fantastisk painkiller, den där vinslurken, och jag har ju inte så ont i kroppen längre… Tack igen, Eva-Marie Janelo, världens bästa akupunktör och kinesisk medicinare.  Så varför inte belöna mig själv med en total detox på alla plan? Samtidigt som jag kör 28-dagars Soulcoaching med Lotta Sjöberg på nätet? Göra mig av med så mycket jag bara kan av sådant jag inte vill ha längre, allt från vinglas, cigarettpaket till kläder och prylar samt människor som gjort sitt i mitt liv.

Sagt och gjort. Nu kör jag. Andra dagen av Powerwalk på morgonen och nyttigheter rakt igenom. Rastlös emellanåt, inser jag att de där stunderna i skuggan, pauserna, varit ett sätt att inte bara belöna mig själv, utan att även sitta stilla och bara njuta… Hm, får hitta ett annat sätt. Just nu skriver jag och känner att det kanaliserar en hel del energi, ska fortsätta på mina romaner ikväll. Ja, jag skriver på ett par stycken samtidigt, jag blir så lätt uttråkad. Plus att energimässigt känns det helt rätt att koppla bort den ena romanen när jag skrivit länge – allt för att få perspektiv och ny input. Läser igenom nästa dag och vet precis vart jag ska gå som nästa steg i händelserna…

Ska nu göra mig en stor tekopp med Golden Milk, gjord av mandelmjölk, gurkmejepasta och honung – hjälper kroppens detox helt underbart. Sen skissa lite i min lilla grekiska bok. Vart bär det av härnäst..? Tja, imorgon sätta upp hemmasnickrad tvättställning, sååå fin! Ta upp kräftor med bror. Åka till tippen med allt jag rensat ut. Plus köra lite fysisk träning, mums för kropp och själ…

Men först av allt just nu ska jag slänga grejer – finns inte mycket som genererar så mycket energi som att göra sig av med ballast. Vill flyga högt och lätt nu…

Inget får mig så kreativ som när jag pysslar och fixar… Idag har jag blandat bakning, äppelmos och måla källargången – skitful!!! – med att låta mina planer och önskningar för framtiden få bara växa fram. Blev så galet inspirerad av min mågs syster, som jobbar som PT, nu utomlands. Hon är hur härlig som helst och kan verkligen få igång sina klienter… Idéen föddes egentligen inom mig för väldigt länge sedan, men nu kom den ut som en hel liten bebis och pirrigt inser jag att nu är det dags. Alla tårtbitarna vill den här APT:n (andliga personliga tränaren) förmedla; det mediala, andliga, fysiska, maten, känslomässiga upphängningar, precis allt som både kan hindra oss i Livet och hjälpa oss framåt om vi handskas med dem väl.

Men det får lov att vara tufft, precis som Alex är det när hon är PT för någon – det går ju inte att jamsa runt! Kör just nu en riktigt j-la detox, där jag tagit bort precis allt som för mig är gift, och ujuj vad det debatteras när kvällen kommer och jag varit flitig som ett bi!! Men hörru…. ETT glas vin och en cigg är väl ändå helt ok..?!! Min inre APT säger bestämt nej. Nu ska här rensas! Och låta nya idéer få skramla ut från min ivriga själ. Skissar vidare på den gigantiska PR-kampanjen jag ska köra – för nu vill jag jobba med det här. Det finns alltid något man kan göra eller uträtta, oavsett din situation. Så nu ska jag nå de där finingarna som av olika anledningar blev sittande… kanske sjukdom eller något traumatiskt i livet, whatever. Man kan alltid, alltid göra något. Och får man sedan en bra hjälp när man väl bestämt sig, då finns det inga hinder i världen för någon av oss!

Imorgon ska jag fixa inne på Cafe Fornborgen, mitt lilla 1600-talshus. Det ska bli kurslokal för APT De Lux!

Så Lycklig jag blir när jag fysiskt åstadkommer något jag kanske inte trodde jag skulle orka… Grävde, vinglade med skottkärror för att frakta bort gräs och jord, väv i botten, singel och sand och till slut stenar från överallt. På med fontänen och simsalabim – jag gjorde det! Har gjort en massa roliga, praktiska, kreativa saker den här sommaren och jag är så lycklig, glad och barnlikt stolt! Har haft en särdeles sjuk vinter förra året, så att få uppleva detta är stort för mig! Glad, stark och fylld med energi – det ni! Inte fy skam för en dam i sina bästa med en f d skitslö sköldkörtel. Viva la acupunktura och Eva-Marie Janelo!

Nu bokar jag för fullt och ser häpet i almanackan att den börjar fyllas på snabbt nu! Så rädd jag varit att min sjukdom gjort att det skulle vara kört att komma igen… men icke! Just fått glada mejl och sms från tidigare och blivande klienter som både vill ha hjälp att läsa kartan i Livet och kursa med mig för att väcka Gåvorna. Och Livspassionen!

För si – för mig är det här oupplösligt förenat. Som min älskade Iris Hall ofta sa – man kan vara medial utan att vara andlig, men inte vara andlig utan att vara medial. Så går vi in i Sanning, Ärlighet och galet passionerat varande inom oss själv, då j-klars! Då öppnas portarna till så mycket magiska upplevelser att man stundom får hålla i hatten…

Jag är stolt över mig själv. Både för min fina lovsång till elementen vatten, mitt på min gräsmatta framför huset OCH det faktum att jag idag mår så här! För energin som äger rum när man bestämmer sig för att inte ge sig, den är…. magiskt enorm.  Ser fram emot en höst med härliga klienter, kurser här i mitt 1600-talshus och resor i vår.

Nu drar jag till skogs, tänkte finna några kantareller att lägga bland alla blåbär, lingon och äppelmos!

Vilka härliga dagar det varit i mitt Liv. Igen. Nu fått hänga med den mest uppskattade av mostrar man kan tänka sig. 80 idag… hur jag än umgås med henne, så är det helt omöjligt att fatta. Som en liten energifylld silverhårig docka förgyller hon allas våra liv när hon kommer – vet ingen människa i världen som är så genuint positiv, glädjespridande och fylld av den där pirriga energin som man hade när man var barn och tonåring. Ni vet – när man bara måste hitta på något att göra för energin måste ut! Lilla Mor, 83, lever upp när hon är här och vi har utflyktat, gjort palt och njutit av veckan. Vilken gåva…

Dessemellan har jag dragit mig undan med lite annat “jobb” och alltid när jag umgåtts med de från andra sidan, så blir Livet så där alldeles extra blingigt magiskt… Det är som att alla mina sinnen blir förstärkta och när vi efteråt tillsammans gör pitepalt så är det nästan en klump i halsen av lycka…. För det är ju precis det här mina vänner på andra sidan nästan alltid påminner mig om. Om och om igen. Ta vara på Livet. Jobba inte för mycket, spring inte för fort, våga ta kvantumskutt när det behövs. Vad som helst för att behålla pirret och magin. Ååååh, milde himmel vad jag älskar mitt Magiska Liv!!

Idag fyller hon 80 och skålar nog precis just nu i den champagne jag bad hennes resesällskap köpa, ikväll bjuder vi på middag där i Split. Jag höjer min skål för piggaste, härligaste 80-åringen och ger mig katten på att mina ögon och min energi ska stråla lika kraftfull när jag är 80!!

I snart 30 år har jag varit medveten och öppen för andevärlden och mötena har varit många och starka genom åren. I min magiska vandring här på Moder Jord, så kom i min väg min vän/mentor/extramamma Iris Hall. Hennes mor arbetade som fysiskt medium, d v s ett medium som samarbetar med andevärlden så att fysiska fenomen uppstår, saker som precis alla kan se – alltså inte bara “uppkopplade” personer. Själv arbetade Iris i stora delar av världen under många år och hennes kontakt med andevärlden var självklar, humoristisk, respektfull och vis. I ett tidigt stadium fick jag alltså hjälp att veta hur jag handskas med denna fantastiska gåva – att vara öppen och medveten för denna kontakt med det vi kallar andra sidan. Liten förklaring på min bakgrund och utifrån detta min starka åsikt om det här med att bli besatt av en ande… Känner mig ibland lite maktlös och sorgsen över all “falsk marknadsföring” runt omkring våra andra fantastiska dimensioner. För det ska ju vara läskigt, skrämmande, mystiskt och få oss att hoppa till för minsta händelse som eventuellt kan vara ett spöke! Och särskilt ett som är ondskefullt, vill skada och skrämma oss – huuuuh då är det på riktigt!!!

Men se – jag tycker inte så. Visst kan de påverka oss, vi kan känna av deras eventuella frustrationer som kommer av den djupa viljan att vilja berätta sin historia, få komma till tals. För visst söker de kontakt!

Men inte för att skrämma oss. De kommer för att rätta till oförätter, berätta sin många gånger traumatiska livshistoria och övergång. För att skapa frid i sina egna och andras själar. För att göra helt.

I min värld är det vår uppgift som medium att lära människor hur man bemöter dessa andar som vill kontakta oss – att de är fantastiska själar som har så mycket att lära oss! Så mycket visdom det finns på andra sidan som många gånger försvinner i rädslan som skapas upp omkring dem… Mm, jag vet. Det är inte “bra TV”, inget man skriver om i pressen. Men si – jag vet också att när man har kontakten öppen och självklar, som Iris, då får man vara med om de mest fantastiska, spektakulära, magiska ting! Utan att vara det minsta rädd, få svårt att sova om natten för att det är “någon där” som man känner, men inte ser.

Är det verkligen inte dags att vi går vidare nu från spökfilmer och gastarnas hemska uppenbarelser? Och utvecklas, tar reda på vad det är som de egentligen vill oss? Och utifrån det kan börja skapa riktigt Sann Magi här på Moder Jord… För det de talar om till mig, och har så gjort alla dessa år, det är hur vi löser upp, gör helt, kommunicerar i Sanning och hur precis allt hänger ihop med allt.

Magi när den är som bäst – Magi i Livet, i vår vardag. Så när jag känner mig väldigt vemodig och får klart för mig att jag har någon med mig, tänk då lyssnar jag! Och pratar med dem, tar reda på, Inte fan ligger jag sömnlös och känner mig deprimerad för att jag fått en ande på tråden som är ledsen för något. Törs lova att det finns så mycket att upptäcka om oss själva och vår magi bortanför all den rädsla som byggts upp senaste åren, så vi behöver inte vara rädda för att bli uttråkade en enda minut.

Bästa vännerna, bästa coacherna. Dom har inga kroppar, de flesta kan inte se dem, inte höra dem. Men de är bortanför alla dramor och kan tala med oss på en helt annan nivå än vad vi många gånger gör, vi människor med kroppar. Dags att lyssna. Dags att vandra Magins Sanna Väg. Där precis allt är möjigt….. Tro mig, jag vet. Shit – vad många gånger de har förundrat mig….

Det har vänt… Vad var det? Alla kurer med kost och vitaminer? Akupunkturen? Andevärlden aldrig sinande stöd?  Mina älskade nära, kära som bara älskat och funnits där för mig? Ambulans & sjukhus dör jag jävla i mig valde Livet..? Att jag  aldrig, aldrig gav upp?

Allt har spelat in. Så sjuk som jag var i vintras… och nu går jag upp klockan sex, dricker mitt ljuvliga morgonkaffe, bakar bröd att ta med mig ut på sjön med bror när vi ska ta upp kräftor. ..Jag har grävt och skottkärrat och skapat en helg plats för Elementet vatten den här veckan…

Jag ställer in bröden i ugnen och tänker att jag skiter i vilket – så här bra har inte mått på åratal och jag tackar allt ovanstående för det…Vilket magiskt liv! Och vad jag orkar! Och vilken passionerad livslust! Fatta – för några veckor sedan orkade jag inte upp för trappan… Mirakel sker.

Mmm, vilken doft som fyller huset!

Veckorna går och fortfarande inget internet… Telia lovar och håller inte, väntar på utlovad tekniker, suck – tycks få vänta.

Gillar inte att tumblogga på mobilen, så är det. Längtar efter att skriva så fingrarna glöder!! Nåväl,  gör det bästa av Livet så länge – idag göra fint i vår cafelokal – den får bli kurs&happeningställe nu! Så fin gammal 1600-talsbyggnad där nu andarna ska få dansa&snacka, våra kanaler sotas och andliga kartläsarhelger blir återkommande…. Läs Lycka…

Mitt Magiska Liv går andas vidare, trots avsaknad av två ben! Nåja, viss jämförelse kan faktiskt göras – finns massor jag inte kan göra på grund av min hälsa. Men allt det jag KAN göra…OMG – det är massor det!

Tackar Mode Jord idag för hennes ljuvliga vädergåva; här ska njutas….

Och Telia – kom igen nu!! Får kramp i tummen av det här! Blir korta inlägg hädanefter.Med foton på Magi huset. …