Efter gårdagens kartläsningar, som blev så där alldeles extraordinärt magiska, var jag alldeles vimmelkantig av alla fantastiska energier med så mycket bullseye view och så rörd över hur alla slöjor mellan världarna tycktes helt borta… Vilken information, vilka möten…

Så jag gav mig av ut i skogen – bor ju bara en minut från den, tack goda Gudinnan för det – och blev liggande bland mossa och blommande blåbärsris. Vilade blicken på trädtopparna och himlen och kände en sådan harmoni och livslycka att jag knappt ville gå därifrån…

Vilken magisk lycka mitt liv är. Efter åratal av inte så mycket magi kanske, även om sjukdomar och tester gett mig en massa erfarenhet, så är detta något som gör mig så rörd, så tacksam. Tar verkligen inte något som helst för givet längre. Fördelen med att ha varit nere på rock bottom… Idag nya äventyr – flera på raken som vill prata med dom på andra sidan, sen blir det drömseminarum med Agneta Oreheim, ska bli skitkul. Och imorgon drar jag till Västervik i en liten hyrbil för nya spännande möten. Livet är bra gött.

Jag har varit på väg till Västervik i flera veckor nu… Fick på ett fint sätt veta av andevärlden att något inte stod rätt till, så jag ringde till en av mina käraste vänner därnere som jag drömt om och fick då veta att en kvinna, som betyder oerhört mycket för mig, fått cancer i hela kroppen. Bestämde mig direkt för att jag måste ner, måste få träffa henne, denna mest osjälviska person och ljuvliga ufo-varelse… Men det har varit mycket nu ett tag i mitt liv… Suck – någon som känner igen sig..? Och jag skulle ju i alla fall ned nu för att ha kurs, så om inte förr skulle jag se till att slå ihop detta med att äntligen träffa finaste vännen…

Men så blev det inte. Hon svävade vidare i dimensionerna förra söndagen. Jag pratade länge med kär vän i telefon när jag fick veta. Vi konstaterade bägge två att hon skulle ha sagt – allt är precis som det ska, allt sker precis som det ska. Men jag grät ändå. Timme efter timme. Över hur jag handskas med tiden. Över hur jag fortfarande kan låta omständigheterna styra och inte känslan, hjärtat och intuitionen.

Så efter all gråt känner jag mig naken, skör och urstark. För hjärtat är bart och äkta igen. Hädanefter släpper jag allt när något känns viktigt för mig. Oavsett vad det är – ibland kanske det är jag själv som behöver uppmärksamhet, ibland någon annan. Jag tänker bara göra det. Bums. Så från djupet av mitt hjärta, tackar jag dig, underbaraste B-M – det du gav mig i Livet kan inte beskrivas med ord, och jag kan bara föreställa mig vad du ska ge framöver när du kommer på besök från andra sidan…. Hehehe…

För denna magiska kvinna, hon kunde hon…. Gränserna till alla dimensioner låg vidöppna och hon slutade aldrig sin vetgiriga, nyfikna, glädjefulla upptäcktsfärd… Som jag älskade denna varelse.

Jag säger verkligen inte vila i frid. Jag säger – vi ses och då vill jag veta ALLT!! Och jag är innerligt ledsen att jag inte kom. Direkt. För jag hade sannerligen velat se dig en gång till i det här Livet….

Suger fortfarande på den underbara karamellen kursen i helgen, smakar verkligen mums!

Tror bestämt att höjdaren var vår lilla skeptiker, som trots sitt motstånd ändå bestämde sig för att komma.

Iris Hall, min vän, mentor, lärare, medium från England som betytt hur mycket som helst för mig, sa ofta, ofta; Det finns inget mer underbart än att se när ljuset går på i någon. Och i helgen blev det verkligen så, det blev laserljus för vår fina skeptiker. Ja, det blev en hel del tårar en stund – det här är så stort, så det går nog inte att förstå för någon som inte varit med om det. Som en när kär till mig sade för några år sedan, när jag förmedlat en person som jag inte känt när han var i livet – du måste ju förstå att det här förändrar hela min världsbild!! Det var mycket tårar den gången också. Fast det var en kille. Tårar av djup och innerlig glädje, tårar av en kraft som bara strömmar genom hela ens varelse när man inser att världen är så oändligt mycket större än vad man trodde….

Denna underbara kvinna, som var med på kursen i helgen, såg banne mig ut som en helt ny person när hon åkte hem. Självlysande på något sätt… Herregud, vad jag fortfarande är lycklig över att få ha varit med om detta… Det är stort.

Så jag älskar skeptiker. Inte dom där skiträdda, som tar till vilka elakheter som helst för att ta kål på oss medium, utan dom där som inte köper allt rakt av, som vill bli övertygade innan ljuset slås på. Dom som, trots väldig misstänksamhet, ändå är villiga att prova och låta det sedan ske. Det ni, det är grejer det! Och vilka trovärdiga medium det blir av sådana!

Idag jobbas det lite på förmiddagen, sen är vi ett helg gäng underbara, skitglada tjejer som drar till Åsby, ett fantastiskt ställe med växter, heminredning och ett fik som heter duga bland alla blommor och blader. 1 år är yngsta tjejen, 84 den äldsta. Så lite blandade åldrar dessemellan – höjdardag! Lycklig.

Andra dagen på helgens kurs – är så otroligt roligt, jag är som ett litet barn, och hur härligt är inte det.

Att se när axlarna, tyngda av krav på sig själv, bara lättar, ansikten som bara börjar glöda av inspiration och glädje – det är svårslaget kan jag säga…

Så igår var det mycket intutionsövningar för att lära sig lita på den delen, idag blir det länkning med andevärlden för hela slanten. Alla har med sig ett fotografi i ett kuvert, det blir en av övningarna – att känna in personen på korten och ge så mycket beskrivning som möjligt.

Solen lyser över oss, så en del övningar kör vi nog ute i min fantastiska trädgård! Känner mig så lycklig denna dag.

Allt får planeras in i minsta detalj. Och inte för många saker för tätt. Oförutsedda saker som dyker upp, skapar en inre stress som är svårförklarad för den som aldrig valt att springa in i den numera världsberömda Väggen…

Psykiskt insufficiens kallades det för snart 30 år sedan, när min typ kollaps inträffade. Fast jag väljer ju att kalla det mitt andliga uppvaknande, för det som inträffade efter smällen, det var inget annat än ren Magi….

Men fortfarande, efter ett par djupdykningar till i Duktiga Flickan och Ekorrhjulet, så kan jag bara inte stressa. Det blir error.

Jag är inte det minsta dum i huvudet, tvärtom. Jag är heller inte dryg som inte kan “ställa upp” på allt och vid alla tider på dygnet. Den härliga, lite sönderkokta visserligen, hjärnan jag har behöver precis lagom mycket att göra, blandade sysslor och positiva människor. Och jag är fantastiskt nöjd med det livet numera och känner att magin jag äger numera är ovärdelig. Önskar att alla runt omkring mig kunde förstå det. Men det händer ju tyvärr inte alla gånger, så jag väljer att fokusera på mig själv. För när jag mår bra, då gör andra runtomkring mig det också. Så jag fortsätter mitt lagomliv i full magi i härligt maklig takt. För stresströskel det har jag ingen.

Nu dags för dagens härliga människor som vill träffa mig, vilken gåva är inte det!

Efter min vecka på magiska AFC, fått tolka för en fantastisk person och suveränt medium, Simone Key och än en gång är jag fulltankad av energi igen och bara njuter av att vara så boostad. Denna vecka är fullbokad, jag är lika full av energi som det och än en gång har jag insett skillnaden på att tro på andevärlden, att den finns där någonstans och på att verkligen veta att de är där/här för oss. Skillnaden när någon kämpande försöker beskriva den från andevärlden som är på besök, någon som tror på det hela, javisst, men som samtidigt är så full av tvivel, oftast på sig själv men även på våra nära kära och när sedan någon annan som bara vet i varenda cell att besökarna från andra sidan är lika närvarande som oss… Det är magi. För om och om igen kan man backa tillbaka i sinnet, prata lite till med sitt kära spöke, få ännu mer värdefull information så att den älskade verkligen kan bli igenkänd.

För om jag ska vara ärlig, så är det så mycket mer vanligt att jag ser människor som tror än de som vet. Så det ska bli galet kul att ha kurs i helgen, där målet är precis just det: Lämna tron därhän, ta steget in i att veta…

Här lyser solen idag, strålande vårdag där jag faktiskt kan SE hur löven spricker ut, knopparna växer och trädgården kommer till liv. Så efter förmiddagens “jobb”, blir det deklarationslämning och sedan SKOGEN! Och trädgården…. Min patio (som jag kallar vår nya uteplats som vi redan kallar Solsidan) växer fram, fick hjälp i helgen av  sonen och hans fästmö – nu är allt snart urgrävt och markväv, grus och sedan de vackra stenarna kan komma på plats. En plats på tomten där solen försvinner sist – mums vad många grillkvällar i njutning det blir! Den här veckan, som mitt magiska liv överhuvudtaget, är en olika-vecka. Tänk vad jag älskart.

Så härlig Valborg här, ceremoniade och eldade upp skit vi inte tyckte vi hade någon nytta av längre… Diskussionerna flödade, om Livet och allt det nu för med sig. Vi hade haft en halvgalen morgon innan kalaset och det blev lite hett ett tag, då kändes det så där alldeles extra bra när vi bara satt runt den stora elden och pratade från hjärtat… Tror bestämt att har har jordens klokaste son. Mums på den!

Vi är nykära allihop, har vi kommit överens om och vi är ju förstås då våra allra bästa jag, i precis alla situationer. För så gör man ju när man är nykär. Det är ju först om ett tag det där mer trista i ens person kommer fram.

Så nu kör vi! Vi ska prova i en månad hur det känns att vara våra allra bästa jag, där vi helt naturligt inte ens en sekund visar det som är på en lägre nivå av oss. För varför ska man någonsin gå tillbaka till att vara en sämre version av sig själv?? Det konstaterade vi att det gör man. I stort sett alltid. Så nu är det en månad av så j-la härlig närvaro i Livet! Som jag är väldigt kär i. Och mig själv. Som jag också är väldigt kär i. Känns ostoppbart på något vis….

Sjätte året i rad jag är här för att tolka på Svenskveckan – Stansted Hall, urgammalt Spiritualistiskt center med utbildningar av klass i mediumskap och healing m m. Lika fantastiskt varje gång att få träffa människor från hela vårt avlånga land med samma intresse!

Blev väldigt tidig morgon för den här madamen, så jag anlände även tidigt hit. Aprilväder – sol och regn huller om buller. Just nu skiner solen, så det får bli lite trädgårdskoll, här blommar magnolian för fullt och en massa annat vackert.

Ska bli en underbar vecka, full av möten med härliga människor!

Passar på att slörpa i mig av den här magiska energin som byggts upp här under så lång tid – fattar hur många medium som arbetat här, besökt, varit med på kurser – bl a har min älskade Iris Hall varit här som gästlärare för länge, länge sedan. Väldigt speciellt, må jag säga. Blir ännu en extrakick i min mediala magivärld, yes på den!

Ja, ibland sticker jag ut näsan. Och tycker en massa saker, säger sådant som jag tror på och delar med mig av det. Det innebär inte att jag tycker att alla i världen ska hålla med mig. Det handlar inte om att få bekräftelse på att jag har rätt.  Men det handlar om respekt för varandra och att leva och låta leva.

När jag får mejl, mestadels från religiösa människor, efter att ha varit med i en underbar pod som Vivi Linde står för, då respekterar jag i allra högsta grad de åsikter dessa människor framför. Men inte hotfulla ordalag och så-här-är-det-bara-så-du-vet-mejl. Helt ointressant för min del. Så jag svarar ungefär så. Du får tro precis vad du vill.  Och det får jag också. Men hota mig aldrig, aldrig för att jag står för det jag känner är rätt för mig. För då är du inte en god person. Och tänk – det föreställde jag mig att en religiös människa skulle vara. Fast å andra sidan… Världen ser ju ut som den gör, full av krig i Guds namn, eller Allahs eller någon annans.

Jag blir inte rädd för dessa mejl, heller inte ens upprörd. Men jag vill väldigt gärna stå för den här åsikten också. Låt mig få tycka vad jag vill. Amen.

Jag ser alltid för allvarlig ut på bilder, sägs det mig… Nåväl, så är det nog – ett helt livs försök att inte le för att munnen är sned sitter fast i sinnet. Har bokat tid till mästerfotograf som ska lyckas ta bilder när jag skrattar – har ju skett ibland när jag råkat slappna av med något av mina barnbarn i famnen och dom har varit så där lysande skitroliga! Här är jag i en av alla mina funderingar…

Och funderingar blir det när mejlen haglar in om husrensningar och osaliga andar. Ibland är det som jag inte hörs, när jag säger att var och en kan få kontakten med andevärlden att vara en magisk, underbar, livsglädjande del av Livet. För alldeles för många vill bara inte tro att det de upplever i sina hem kan vara något gott… En pappa som kommer för att han har något viktigt att säga, en mormor som vet precis vad som pågår och vill komma med viktiga, livsförändrande råd. Om dom som bor där vill lyssna… Om viljan finns att höra att det är ett djupgående beslut inom var och en att faktiskt vara skeppare på sin egen skuta, vara chefen i sitt eget liv och inte ett offer som bara låter saker och ting hända och pågå i sina liv.

För jag vet ju att det funkar. Både att lyssna på ivriga andar som kärleksfullt vill ha kontakt och de kanske lite mer oroliga andar som inte riktigt vet vad dom håller på med för ögonblicket. För även dom är pratbara och i allra högsta grad intresserade av att utvecklas, gå vidare och få slippa rädslan, ensamheten och förvirringen. Det är i min värld ett av de mest fantastiska upplevelserna, precis som med en levande person som är eländig – att få kontakt, att se att insikten är ett faktum och Ljuset får komma in, rädslan ger vika för visdom och befrielsen är enorm när Själen äntligen får gå vidare.

Så mitt Städbolag bokas icke för återkommande städningar. Nej. Det enda jag är intresserad av om jag någonsin väljer att åka hem till någon, det är att vara en städcoach. Vad behöver göras för att hålla precis så fint, hemtrevligt, kärleksfullt och vacker i hemmet? Inget annat. Jag är ingen spökjägare som ger mig efter onda andar, talar om att det är osaliga själar, demoner, mörkermästare och gräsliga portaler som släpper in all möjlig skit….och så vidare, och så vidare.

Jag säger det igen – jag är inte mediumet som underhåller rädsla och lägger på massor av bränsle till skräcken som råder. Andevärlden är mina bästa vänner och coacher, jag kan inte nog understryka hur gärna jag vill vara delaktig i att låta det Ljuset få spridas mer och mer…  Historierna som får berättas när dom som stökar i ett hem få berätta. När lilla mormor äntligen får komma till tals och energin i hemmet blir klar i kommunikationen och kärleken istället för frustrationen får bo där igen…. Tja, det är så coolt att jag sannerligen inte behöver tappa andan i skräck för att vara fascinerad. Och jag är synnerligen intresserad av att fortsätta gå i kurs hos andevärlden – vad mer kan man inte göra tillsammans med dem?? Herrejösses, vad kan inte ske när våra kanaler är vidöppna för andevärlden?? Gå på vatten kanske,. Kommunikation de Luxe på alla sätt och i alla dimensioner?? Inkluderande den mellan oss människor i allra högsta grad…

Så jag städar inte bort demoner eller onda andar. Jag städar bort rädsla. För dom som vill gå in i Magins värld istället….