Så inspirerande att få alla dessa frågor… Efter podden har det satt ny fart och känner i hela mig hur fascinerande jag ännu tycker att den mediala världen är… För varje fråga så spritter det i både hjärna, kropp och själ och funderingarna sätter fart. För en sak är ju den sammanhållande länken i just det faktum att det aldrig slutar fascinera; Vi här nere på Jorden vet inte allt!! Ingen.

Även om många låtsas veta, så är vi fortfarande kanaler med egna minnen, information vi kan tänkas ta in från andra sfärer och en Kunskapshall, som finns tillgänglig för alla med öppna sinnen – allt detta i en salig mix. Och vi har ett filter. Ett tydligt sådan med prägling från barndom, uppväxt, skola, föräldrar, upplevelser, historia och den djupa prägling som finns i oss ursprungen ur en enorm rädsla för det magiska, för det osedda. Och den här rädslan – tro mig, den skapar monster.

Många av de mejl jag får är genomsyrade av denna rädsla. En rädsla som hela tiden späs på av media – film, tv, dokumentärer, människor som mer än gärna sprider sina “upplevelser” och sin s k kunskap om hur hotfull och skadlig den andliga världen kan vara…

Jag har skrivit när jag var moderator på ett forum, jag har bloggat, jag har föreläst, jag har sagt det på mina seanser, kurser, konsultationer och jag säger det igen: Dom skadar oss inte. Efter snart 30 år med en medveten kontakt med andra dimensioner, så tror jag mig åtminstone kunna säga att jag har rätt i det här. Även om jag inte vet allt.

Ja, det kan vara väldigt fysiskt när de kommer nära från andra sidan.

Ja, dom kan åstadkomma fysiska fenomen runt omkring dig. MEN – det är för att komma i kontakt. När ingen svarar, så knackar man ännu  hårdare på dörren när man vet att någon är hemma, men förmodligen inte hört att man söker kontakt, vill komma in. That´s it.

Det som behövs är kunskap. Visdomen som överkommer rädslan. När man tar reda på hur kontakten med andevärlden fungerar, tja – då försvinner den där skräcken. Vad jag önskar att den kunskapen kunde komma fler till del….

Jag brukar likna dem som jag stött på, som varit lite stökiga och inte riktigt varit i balans ännu, från andra sidan vid trotsiga barn, kanske lite rädda och i lite ångest för att dom inte vet vad som händer. Och vad gör vi med ett skräckslaget litet barn? Jo, vi sätter oss på huk, försäkrar dom om att vi ska hjälpa dom hem, att dom inte behöver vara rädda. Och vi gör det som behövs för att lillknatten ska komma dit han ska.

I min värld är andevärlden mina bästa vänner och coacher. I min värld är det ett av de mest fantastiska saker att inse att dom finns där, olika precis som vi, vilsna precis som vi ibland, lyckliga när dom finner tryggheten och kärleken igen. I min värld är vi sammanlänkade med andevärlden som ler och långhalm (gammalt dinosaurieuttryck) och enda skillnaden är att vi har kroppar och det har inte dom.

I min värld är kontakten med de andra dimensionerna det som fick mig att komma hem i mig själv. Där fann jag tryggheten i mig själv, min mörkerrädsla var som bortblåst. Precis som mina jordiska vänner, så fixar dom inte mitt liv åt mig. Utan dom finns där och peppar, coachar, vägrar låta mig gå lost i dramor och offerroller. Ser på mig som den själ jag är och bara älskar när jag minns vem jag är. Och växer in i min kropp, full av den strålglans som det ger att veta att det är så mycket mer. Så oändligt mycket mer…

Dags att kunskapen får regna över oss… För de andra världarna är här och dom knackar på… Så skit i att vara rädd! Möt dom och ta magin tillbaka….

Snart 30 år i den mediala världen… Tänk att då få en sådan energikick av en sann medsysterhäxa som jag fick när vi gjorde podden! Det är mer än guld, det är Livsenergi de Luxe!

Alla frågor Vivi fått in – så intressanta och ledde till ännu mer prat mellan mig och Vivi, det ena gav det andra. Skrattande konstaterade Vivi att det nog blir en lång podd, inte särskilt godkänt i de “osynliga” reglerna. Men något som hon fullkomligt bryr sig absolut ingenting om. Älskar henne för bland annat det, gör sin grej och så är det med det.

När jag skildes från henne, kände jag sånt j-la pirr igen för andevärlden, för all den kunskap och visdom som jag samlat under åren och som det fortfarande finns oändligt mer av när jag är i kontakt med mina sanna vänner och coacher i de andra dimensionerna. Glädjen har varit lite beige sista åren, mycket för skit som hänt i branschen och jag har inte riktigt hittat var jag vill vara i loppcirkusen. Men nu så… Vi pratar om en fortsättning, Vivi och jag, vilket jag hoppas på. Sätter ju fart på funderingarna och frågor väller in från fantastiska, öppna, undrande människor. Kanske blir det en bok om den andliga kontakten, hur den påverkar oss, massa iakttagelser som jag gjort genom alla dessa år. Tänkt det länge och nu vibrerar energin igen.

Bloggat om det förr, säger det igen – det som händer när man möter en annan själ, som det bara klickar med, då slår det gnistor energimässigt. Så fantastiskt…. Så magiskt.

Nu ska jag fixa till mig, idag ska jag träffa en annan systerhäxa för lite magiskt “jobb”. Känner mig så priviligierad i mitt Magiska Liv. Framåt kvällen blir det att besvara en hel massa mejl som bara drällt in. Hur kul är inte det här? Leker med tanke på en vlogg oxå… Häxhatten på och lättsamt, men djupt, prata om galenskaper, roligheter, mirakel – allt som händer när man öppnar medialluckan i sin livskalender…

The sky is the limit….

Varje ord, varje ton, hennes röst – att ha på högsta volym i badet – jag tar en tripp till himlen tur och retur, berörd in i själen… Har ingen aning hur många gånger jag lyssnat på den här, men den försätter mig fortfarande omgående in i Magins Land. Texterna är dessutom så klockrena, så rakt in i kropp, knopp och hjärta. Bästa CD:n ever… Trots att den nu har några år på nacken, så är den mer aktuell än någonsin. För berörda vill vi ju bli….

När låten Lust & Love kommer, haha – då sjunger den här damen med så det skrålar, tur jag bor på landet och ingen annan är hemma….

När jag igår riktigt fattade beslutet att det blir Amorgos i år, då händer det ju något svårförklarligt men väldigt tydligt… Hela jag går in i en slags rebirthingkänsla, det händer så med den här ön. Utan överdrift.

Så det blev skogen ett par timmar, njutningen, intensiteten helt underbar.. Jag är på väg igen. Kliver rakt ut på Livets arena. Deltar. Delar med mig. Finns till. När jag kommer hem blir det äntligen badet och Cosmica, var ett tag sen nu skall erkännas. För när jag inte är på arenan och deltar i Magin som det innebär att liera sig med mina bröder och systrar, då gör jag inte så snälla saker… Men nu så! Varmt bad, ylang ylang & Cosmica på högsta volym. Take off! Online så kroppen är helt bortdomnad. Lycka. Amorgos here I come again…

Har ju bloggat och delat på facebook om några helt fantastiska systrar jag har i mitt Magiska Liv, inte helt självklart faktiskt efter åratal av sjöhäxor som kastat yxor okontrollerat, men nu är dom här några stycken. Dessa magiska kvinnor har stor del att jag deltar på Livets arena igen. Sen har jag ju också fördelen av att ha biologiska systrar, en av dem är Camilla i Cosmica….

En kursdeltagare hos mig sa en gång; “Hon sjunger själarna in i himlen..”. Väldigt beskrivande….. Tänk att min lillasyster med den stora rösten fortfarande får mig att rysa, rysa och rysa… Fast jag ligger i ett hett ylangylangbad! Så välsignad jag är….

Får många mejl nu, vilket får mitt hjärta att skutta av glädje, om Amorgos. Då samma frågor dyker upp, så tänkte jag skriva lite kort lite detaljer:
Vi flyger till Aten 12 juni.
Tar båten därifrån till Amorgos, tar ett antal timmar men är som en medelhavskryssning modell enklare, men så vackert.
Vi bor på enkelt, men overkligt charmigt hotell. Vi kan laga enklare frukost där, men övriga måltider intar vi oftast på Vangelis taverna vid havet.
Du behöver orka vandra och flåsa en del, då platserna vi tar oss till inte har vägar, utan åsnestigar. Bra fysiskt skick alltså, även om du inte behöver ha maratonstatus…
Under kursens två veckor följer vi ett magiskt flöde, inte något hjärnstyrt schema – väldigt kraftfullt och hela-vägen-in-kvalitet. Meditationer, yogaövningar vid havet, regressioner, sharing&coachning ofta, medial kontakt som sker väldigt lätt här nere, så du bekantar dig med dina gåvor på ett djupt och varaktigt sätt.
Vi vandrar var och varannan dag, med täta stopp för vatten & övningar.
Vi besöker ufoön Niquoria, magisk healing i det overkligt turkosa havet.. Vi har mött delfiner där, men ingen garanti. Förstås.
Flyget kostar runt 3-3500:-, söker fortfarande billigaste och bästa alternativet. Hittar jag tillräckligt bra pris, så flyger vi till Santorini istället.
Hotellet ca 4500:-
Färja ca 1000:-
Hotell i Aten på hemfärden: Ca 500:-
Kursavgift: 4500:-
Din mat o ev shopping betalar du själv.
Har du fler frågor, skriv dem gärna här så får andra ta del också.
Känns det i hjärtat – pm:a mig el mejla på elinor.hedlund@gmail.com
Nu kör vi!!
Ps. This is a dramafree Zone – så är du inte beredd på att verkligen möta det som hindrar dig från att stå i din hela kraft, så nej, då är det inte för dig. Men för dig som vill ha själens hela möte med Kraften, som inte är rädd för vare sig egodraman eller oerhört starka, andliga upplevelser – skriv till mig nu.
Greece – here we come!

Tjatar kanske lite om det, men skit samma – som jag älskar mitt olika-liv! I april är det dags för en av höjdpunkterna i olikat – Stansted Hall i England. Det är den gamla, hederliga skolan i medialitet och spiritualism och tänk, varje gång lär jag mig så mycket. Sen att miljön är som här ovan, gör ju inte saken sämre… I april kommer ju precis allt blomma och jag längtar redan! Så lycklig att Mia Ottosson tänkte på mig för sex år sedan när dom behövde en tolk – sedan dess har jag åkt varje år!

Kommer människor från hela Sverige och det är så kul att möta alla dessa öppna, nyfikna, erfarna, nybörjare i en salig kompott. Det finns en seriositet som gör mig innerligt lycklig i den här gammeldags spiritualismen. Kanske jag inte lever efter precis allt själv, men själva grunderna är fantastiska! Rekommenderar varmt en resa dit om medialiteten lockar… Mumsig vår jag har framför mig…

43 shades of Pink… Det var festnamnet i lördags, OMG vilken j-la fest!!

Och jag fick sådan lust att blogga om just Lotta, födelsedagsbarnet… För i min värld så liknar hon verkligen ingen, ingen annan. Hon är alfalejonhonan som söker sin flock. Aldrig ger hon upp om honorna hon ser och det enda hon vill och önskar är att vi, som hon fått ögonen på, reser oss upp, minns alfahonan inom oss och glittrar som hon. Hon har inga ambitioner om att bli någon kändis på det här, när hon pratar om sina planer, oftast med magiska vännen Christine, så handlar det om planer hur man inkluderar andra och får klanen att växa. Idéerna handlar enbart om hur hon vill skapa än mer samhörighet, totalinspirationpassion med andra.

Låter som jag dyrkar. Och det gör jag också. Fast inte på det här totalt utslitna och uttråkande sätt som varit gällande bland människorna alldeles för länge med en guru som tillhör en annan liga än man själv och som man ser upp till och förminskar sig själv inför. Nej, här är det den där djupa kärleken som infinner sig när man verkligen, verkligen SER varandra. Minns och agerar. Som den alfalejonhona man är…

I lördags var alla nyanserna av rosa något som fick min själ att bara jubla, då vi var så många som bara kände likadant. Inget traditionellt skitspel, inga tjejdramor med utspel, inget sådant – bara alfaenergi. Som en massa drottningar som kom ihop för att diskutera och minnas hur man verkligen styr sitt rike. Mmmmmm.

Tänk om vi alla kunde fatta det där beslutet..? Att veta vem man är, möta andra likasamma… Då skulle världen helt plötsligt se helt annorlunda ut. För i alfaenergin, då blir det ju så självklart att lever jag så, då finns bara utrymme för kreativitet, kärlek, inspiration, passion. Inget annat.

Och skulle du Lotta råka läsa det här – tack för överraskningen mitt i festen, Hahaha – snacka om att bli utmanad…

Livet är fantastiskt idag. För så blir det när man möter likasinnade…

Släppt kontrollenheten igen. Fylld av en massa härlig Elinorenergi – äntligen!!! – så upptäcker jag att det är en del som inte funkar i mitt liv. Hmmm. Vandrade upp till Fornborgen igår, lade mig på rygg och öppnade sinnena… Mitt Andliga Team är ju där på direkten. Tja, dom är ju med mig typ hela tiden, men inte alltid jag öppnar dörrarna för jag är ju en så upptagen person att jag inte har tid att lyssna på dom jämt.

Men nu behöver jag lyssna. Vi sitter i ett härligt, långt möte – mina bästa vänner och coacher och jag. För det blir inte av, det jag så gärna vill – mina kurser, mina resor. Och jag förstår att jag behöver gå ännu längre in och känna efter. Hur kickad är Själen? Vad är det jag inte uppfattar inuti mig? Varför infinner sig inte det där välbekanta, sugande, kickande pirret??

Är det självkänslan som fått för hård törn efter dessa år av sviktande hälsa? Är det lättheten att bara hänga med mig själv, där jag mår så bra och pirrar så mycket att det blir för….jobbigt helt enkelt med att engagera mig i andra igen? Är det helt nya vägar jag ska vandra, som jag inte sett ännu? Jag vet inte. Än.

Att följa tecknen och det stora flödet, det är för mig det viktigaste av allt. Så länge har det varit oändligt långa perioder där jag bara stått stilla, inte kunnat annat. Nu när jag gjort det jag behövde, så är Själen, Kroppen & Knoppen så hungriga!! Och jag hugger efter det jag vet, det jag kan. Mina kurser och resor är ju suveräna, så tycker jag verkligen. Men det kanske inte är så det ska se ut längre? Uppenbarligen, eftersom ingen anmäler sig. Eller rättare sagt – alldeles för få för att det ska funka att arrangera något.

Hade en dag igår när jag kände mig ledsen, misslyckad. Ni vet – den där barnrika känslan av att inte duga till riktigt. Då äntligen lägger jag mig på rygg och öppnar alla spjäll. Snacket vi har är bra. Andevärlden säger ju aldrig, aldrig någonsin vad exakt vi ska göra. Inte mina polare i alla fall. Men dom ställer frågor till mig, får mig att ifrågasätta mig själv och vad jag tänker, vill, känner…. Och jag vet fortfarande inte. Men det jag känner är att pirret, äventyrslystnaden är tillbaka. Jag vet inte. Och det är jäääävligt spännande, för jag vet att nu börjar mina vargtassar smyga sig framåt igen. Hitta flocken. Följa vittringen.

På väg igen…

Att få uppleva denna magiska ö, bara det är ett mirakel i sig – har knockat mig varendaste gång. Och nu blir det artonde gången jag reser dit med grupp. Det finns aldrig ord för det som händer på denna till synes lite karga ö, full med kristaller och energi under det karga… En kursdeltagare, som rest med många gånger, sade att det som tar tre år hemma går på tre dagar på Amorgos. Vi pratar då förstås om den egna, andliga, inre utvecklingen. Det är alltså inget rosa lulllull,, där vi går omkring och ler lyckligt, även om vi gör det mesta delen av tiden. Det handlar om att ta resan. Full ut. Hela vägen in. Möta det som behöver mötas, både rädslor och oerhörd Magi som oftast skrämmer vettet ur oss för att vi inte vet hur vi ska bemöta och hantera den när den gör entre med full kraft.

Här är allt så…. Äkta. Ovan ett par av mina favoritbilder, dels healing i det magiska havet, här utanför det vi kallar ufo-ön, Niqouria, dels en bild på mig och min far, som nu är på Andra Sidan. Alla de andra dimensionerna blir så tydliga här, liksom våra egna krafter. Så vi tar steg både med vår egen utveckling, stora jättekliv, och med våra förmågor till healing, medialitet, intuition och andra gåvor som legat slumrande.

Är alltid pirrigt när jag beslutar mig för att resa igen. För här finns ingen blundavariant. Ryggraden rätar på sig, Kraften flödar… Välkomnar modiga medresenärer!

En ljuvlig detoxperiod tar sin början. Igen. Nu var det ett tag sedan, har liksom inte riktigt velat sig efter jul… Någon sorts uppgivenhet hade dykt upp, som jag inte tog mig ur. Spelar ju ingen roll vad jag gör – jag blir ju bara sämre i min sjuka och fetare för var dag…

Men så träffade jag Vivi, som jag skrev om förut, förra veckan. Och blev så där jävlaranammainspirerad! Så igår blev det linsgryta med härliga indiska garamsalakryddor, vitkålssallad med citron, såååå gott! Imorse kanske inte så mycket fysisk detox, men morgonhimlen till kaffet var detox de lux! Ren och skär livsglädje som pirrade…

Kör vidare och det blev citron, ingefära, blåbär, äpple, kokosolja, basicapulver m m i morgondrinken, en skål med ansiktsmask också De Lux – kokosolja & bikarbonat som jag masserat in precis hela mig i! LJuvligt skön peeling som nu får verka med bikarbonatsextrahering av diverse gifter… Mm, erkännes. För värken (har jag skyllt på) så tar jag ett glas vin då och då, flera gånger i veckan. Sen på det tröstar jag mig med en cigg. Då och då. Blir ju, som sagt, inte bättre i alla fall.

Men inte nog med att jag utmanat Fru Jante, nu utmanar jag Fröken Offerkofta också! Kom an bara, ni har fått snacka alldeles för länge. Blivit lite väl styriga. Gäsp. Orkar inte höra era haranger längre, nu kör jag…. Mät och vägt igår. Bilder – Hahahaha – nej så långt tänker jag INTE gå.

Händelserika dagar har det varit nu ett tag.. Förmedlat oerhört starka möten från Andra sidan till först livrädda, sedan så lyckliga klienter – tänk vilken skillnad det gör när man lyckas beskriva utifrån sina egna djupa rötter i Moder Jords mylla så att ett starkt möte med en avliden blir en fantastisk och så vacker upplevelse… Den ena klienten var en ung kvinna som mist sin mor på så tragiskt vis. Skräcken för att få kontakt med andevärlden, vilket hon ju redan hade visade det sig, hade varit så stor att hon helt enkelt inte vågat gå till ett medium. Såklart hade andevärlden berättat för mig innan hon kom om hennes djupa rädsla, som kom utifrån allt hon sett och hört om hur hemsk andevärlden kan vara, så vi gick försiktigt fram, andarna o jag…

Tänk att då sedan gå ut i skogen och bara vara… Svårt att beskriva den närvaro och lycka jag känner. Varenda cell i hela mig är närvarande och i sådan frid att det nästan känns overkligt..

Efter en händelsrik vecka, drog jag så upp till Stockholm & Vivi Linde för en intervju, eller snacksession mer, för hennes pod. Det är bara så magiskt när man träffar någon ur sin egen yrkeskår, där allt bara klickar. I en kontroversiell och stundom cirkusartad bransch, är det en sådan gåva när allt bara stämmer. Timmarna flög iväg och det ena gav det andra i vårt prat, kändes som vi bara börjat samtala när frågorna Vivi skrivit ned, både sina egna och frågor hon fått från medialt nyfikna på Facebook.

Astrid Lindgren skrev i Emil en gång; “När två pojkar av samma sort möts för första gången, då händer något alldeles särskilt..” Något sånt.. Och sannerligen – när två Ljushäxor möts, då händer något alldeles särskilt. Magisk, Vivi -magiskt. Det var vad det var. Inspirerad känner jag Iris Hall så nära mig… Hon vet att jag är redo nu. Efter många år av…låt oss säga funderande på hur och när jag vill igen, det mediala, mitt älskade andliga jobb här nere på Jorden, så har Hjärtat äntligen bestämt sig och fått råda. Igen. Den här världen med alla dimensioner, där kunskapandes aldrig tar slut – den är min. För gott denna gång. Som en unge på Disneyland för första gången känner jag mig. Det tar ju aldrig slut, nyfikenheten, oändligheten av visdom.  Hela tiden nya lärdomar, mer att upptäcka, förstå.

Tack, allra käraste syster Vivi för din självklarhet som just det. Syster. Andlig syster. I see you. And you see me. Yeyyyyy!