Dricker mitt morgonkaffe och blickar ut över den helt sanslösa morgonhimlen, lycklig som få… Nej, 2015 bringade inte Honom in i mitt Liv. I år heller. Vet ju precis hur han ska kännas, så när Han kommer, då vet jag… Några har uttryckt att jag stänger av, så jag ser inte. Men haha – när Han kommer, då finns det inget att missa. Då sjunger hela Universum och det blir bling så hela världen känner av det. Precis som det alltid blir när två som är ämnade möts…

Men med det sagt, så känner jag mig så lycklig med det 2015 som var. Så mycket underbart har hänt och nu blir det ju bara ännu bättre – ångesten inför att fylla 60 är totalt över och helt botad av så massa Kärleksdränk så jag inte kunde behålla den. Så ångestfri och helt enkelt bara en särdeles lycklig människa, så går jag in i 2016 med det löftet till mig själv: Så mycket mer Jag. Så mycket mer bling&bubbel, så mycket mer våga-ta-för-mig-av-livet-och-göra-allt-det-där-jag-vill!

Nu ska här handlas – min älskade fantastiska och ärligt en av de mest blingade människor jag känner, min fina svärdotter, har önskat sig en läcker chokladtryffeltårta till efterrätt. Såklart gör jag en då!! Med massa bling på…

Önskar er alla – mina tusentals följare – en helt underbar nyårsafton. Oavsett hur ni firar den, glöm inte skåla för dig själv och allt du nu kommer att ge dig som du kanske glömt att du ville ha….

I måndags var det eldceremoni här med några ljuvliga människor jag har förmånen ha i Livet. Att ge sig hän i Kraften när Mörkret är exakt lika stort som Ljuset, känna att den fyller hela mig och delas av cirkeln runt elden…ja, det är magiskt. Fortfarande fylld av den frid som lägrade sig i hela mig och som nu ska få styra alla mina beslut och dagar.

För det handlar ju helt och hållet om att välja. Hur mår jag? Hur ser Livet ut – är det exakt som jag vill ha det? Vad ska jag göra härnäst? Något jag saknar och vill ha mer av?

Passionen & livsglädjen var det största fokuset under ceremonin och jag håller detta så, så högt. För utan den är vi ingenting. Absolut ingenting. Den fullkomligt exploderar när vi vågar släppa alla barriärer och vara bara helt fyllda av kärlek och inget annat. Jag blir hög på Livet än en gång. Känns som det varit en tid av att balansera på en tunn, tunn lina som närsomhelst kan brista eller jag vingla till och rasa handlöst. Det kollektiva känns inte så lockande, alldeles för mycket uppgivenhet, ilska, hat, bitterhet, hämndlystnad och annat plock.

Jag väljer Ljuset och gläds oerhört åt att det nu blir lite ljusare för varje dag som går. 2016 blir ett oerhört framgångsrikt år för mig. För jag springer inte längre, tagit mig 60 j-la år att fatta att jag kan välja att vara stilla, i frid, och livet kommer till mig! Har redan börjat hända; får anmälningar till min kurs i januari hela tiden, mejl om mina fantastiska resor och jag fröjdas! Livet är stort och magiskt…

Precis som bilden. Mina små, älskade killar! Såååå förväntansfulla, så pirriga, så där nästanrädda när den så fina Tomten kommer genom grinden. Vi står där tillsammans på min balkong och är pirriga tillsammans. Livet. Kärleken. Lusten till allt! Lycka. Så, så fantastiskt känns det när jag väl valt…. Nu blir det mycket som händer 2016, yeyyyyy! I fullkomlig frid..

God jul till alla!

Efter alla år så får jag fortfarande alldeles hjärtkramp när jag ser den här bilden… Ska be min begåvade dotter göra något av den, så jag kan förstora och rama in i en av silverramarna som väntar på motiv…

Alltså, den här ungen… Det går helt enkelt inte att beskriva vilket charmtroll han var! Och är. Efter en liten återvändsgränd som han var tvungen att ta några år…

För ganska precis fem år sedan kulminerade droger, panikångest, paranoia att vara förföljd och köpa pistol, kontakt med värsta maffiagänget här, hoten som kom precis innan jul… Depressionsavdelning på psyket, ingen hemma alls i mitt charmtrolls ögon… Apatisk, likgiltig, smal som en elsladd…

Idag fyller han 28. Och jag fixar festmiddag med massor av ljus, fin dukning och hans önskemat. Kikar på bilden igen och känner den där härliga, djupa känslan av en kärlek som det helt enkelt inte finns ord för. Jag älskar den här numera tatuerade och coola unge mannen som nu bor i mitt hus med sin lilla familj- Jenny & småbusarna – medan huset deras byggs. Han är så bra. Han gjorde det han sa i sitt sms när jag blev tvungen att släppa taget och åka från sjukhuset. Efter att jag sagt det hemska – jag gör vad som helst för dig, men det här kan jag inte göra. Du får göra ditt val nu. Den gråten var lika djup som kärleken jag känner för honom. Ylade som en varghona, grät tills tårarna tog slut, ut i skogen och pratade till honom, beskrev våren som gjort sin entré, vitsipporna som kommit… Släppte taget, ylande.

Så kom smset. Du är världens bästa morsa. Jag ska ta det här.

Och det gjorde han. Fått en underbar sonson, en närhet med mitt charmtroll som är en sådan gåva. Få kan bo ihop med sitt vuxna barn och ärligt säga – det här blir bara bättre och bättre.

Jag älskar dig min son. Tröttnar aldrig på att säga det, du måste ha hört en miljon gånger, minst. Ikväll festar vi! Blir väl julmust, haha – för du dricker ju inte ens längre! Stolt, så stolt….

Har en sådan där älska-mitt-liv dag igen, hur lycklig är jag inte för det..? Idag blir det härligt jobb, är galet förtjust i mina kartläsningar och vad det ger på dem som kommer och mig själv… För jag kan ju inte låta bli att höra klokskaperna som kommer! Mums för själen.

Sen blir det äntligen ett kundaliniyogapass med gongbad efteråt, alltså det finns inte ord för hur underbart detta ska bli! Min själ hoppar jämfota av glädje! Kroppen pirrar för den vet ju också att den får må sååååå j-la gött ett tag… Bästa livet har nog jag, misstänker jag ibland. Nåja, det är inte perfekt på något vis, men jag har äntligen fattat hur man gör för att vara lycklig hur det än ser ut. Sjuk, värkig, orkar bara små, små portioner av att göra – men är mer än ok med allt detta. För jag gör ju! Hela tiden. Bara i så lagom doser. Nu hopp in i duschen och fixa till mig inför tarotkorten & kartläsningar!

Ända sedan min springa-in-i-väggen-upplevelse och mitt andliga uppvaknande, för att låta lite spännande, för snart 30 år sedan så har en sak varit extremt tydlig för mig; När min älskade lilla kropp behöver stanna upp för att vänta in den flämtande själen några mil bakom mig, då gör jag det. Neeej… ska erkännas – ibland lyssnar jag inte. Fortfarande. Än. Envis som en röd julgris springer jag på emellanåt. Fastän kroppen och själen ylar på mig. Men jag är sååå mycket snabbare än jag var då, för länge, länge sedan.

Jag blir nog, i mångas ögon, en rätt trist person under mina nu-sitter-jag-stilla-på-en-stubbe-och-väntar-in-min-själ, men si det kan jag inte bry mig mindre om… För jag vet priset om jag inte lyssnar. Den här gången fick det bli ett litet, men ack så ilsket, virus som fick mig att den här gången slänga mig i soffan och vänta… För stubbe gick inte så bra med feber och allt. Men igår kom jag äntligen ut i skogen, vilken lycka!!

Många tankar och insikter blir det. Och lyckan som infinner sig när Själen kommer seglande som en liten fé och landar i mig igen, den är obeskrivlig. Tittar ut på “min” morgonhimmel utanför mitt sovrumsfönster och tänker, som så många gånger förr, det HÄR ska jag aldrig göra om igen… hahaha. Nykter utbränd.

Men för just nu så är allt väl och jag har lyssnat. Idag blir det carpe diem för hela slanten – först jobba lite, sedan skogen, sedan mer pyssel av mitt väääldigt stora hem. Många rum som ännu inte fått något julpyssel… Och jösses, vad himlen är fantastisk just nu….

Skönt är det också att känna pirr inför att bli lite mer online…

I talk when I am inspired and shut up when I am not…

I min kamp för att få ett nyslipat väldigt vackert parkettgolv, som är värsta hantverket, klart till jul så har jag använt väldigt gripande argument för en tjutande brud som ser katastrofen framför sig – det ser ut som skiiiit! Och vad jag än gör, så tycks det bli värre.

Argumentet jag köpte av mig själv, blev att det finns ju människor som betalar massor för att en pryl ska se gammal och sliten ut. Finns t o m metoder där man slipar och slår med verktyg för att göra nytt till gammalt… Ja, jag vet – bara babbel. Men jag gick på det. Så bara lite slipa till nu på morgonen, ett tunt lager vax till sen blir det att adventspynta! Och jag är säker på att jag kommer att tycka det är jättefint när det är klart..

Mm, väldigt ytligt och extremt själviskt inlägg här. Men hade ett så vackert, givande och inspirerande snack med min morfinhöga dotter häromkvällen när hon kom hem, nyopererad, tapper och full med morfin.

Vi konstaterade att vi båda, jag lite längre än henne (läs åratal) försökt beiga till mig själv, vara mer “lagom”, passa in. Med förfärligt resultat.

Så nu går vi båda all in…. Här blir det pärlor och paljetter, naglar och bling. Yta i kombo med det djupaste djupa… Älskart. Så jag har redan börjat. Och se där – varit lyckligare sen det där samtalet än på länge. Varit på väg in i värsta isoleringsbubblan, verkade som en trevlig utväg när man inte är så förtjust i sina medmänniskor som bara dömer och fördömer. Men hej och hå – skittrist ju! Så nu har jag dansat ut ur den grottöppningen och Livet känns fantastiskt roligt! Nu slänger jag mig på min yttepyttelilla slipmaskin och ger mig på´t igen. In till 69:an för en burk vax till. Sen blir det lite mossplockning innan stormen kommer, sen är det glögg, Idol och bling för resten. Livet är för underbart…

Undrar bara vad alla små djuren tar sig till när stormar och annat otygsväder drar in..? Antar att dom bara gillar läget och söker skydd någonstans. Kloka som dom är.

Ibland kan ett telefonsamtal ändra ens sinnesstämning i ett nafs! Fick ett sådant idag från en klient jag träffade för en tid sedan. H*n kan ju bo och leva var som helst, så ingen kan ju veta vem det är… Tystnadsplikten är ju helig.

När vi sågs för en tid sedan, så var det en numera klassisk historia som framdukades under kartläggningen; In i väggen efter åratals springande som supermamma, fenomenal på jobbet, massor av aktiviteter. Osv, osv, osv. Sjukskriven, därefter duktig flicka på att vara det som vi ett tag kallade utbränd. Sprang hos olika terapeuter, allt från olika healingformer till medium och psykologer. Började på yoga, mediterade och gick i skogen, blev skitbra på att stänga av allt och alla och bara ta hand om sig själv. Slutade titta på nyheterna och fokuserade bara på att vara ett med allt och Ljuset. Eliminerade energitjuvar i sitt liv på löpande band, här rök alla de med en massa slukande, negativ energi! Huj bara! Nu var det bara ett stort frågetecken – varför blev hon inte bra, hon som var så bra på att verkligen ta hand om sig själv?

I sin färd mot att förverkliga sig själv och inte längre vara ett offer, hade hon missat några världsviktiga avfartsvägar för att hamna rätt. Som till exempel den där vägen som handlar om Sann Kommunikation med dem man älskar.. Maken var numera placerad i “energitjuvarna som aldrig växer upp, som springer ifrån sig själva och som är OMÖJLIGA att prata med…” Och vilken smärta som fanns häri…

Det fanns andra relationer och oklarheter förstås, men den här var den viktigaste. Telefonsamtalet handlade om det ömtåliga, sköra, vackra som nu höll på att växa fram igen mellan dessa två makar. Lycklig insåg jag att den här kartläsningen inneburit, hittills i alla fall, att någon lyssnat. Och agerat. Och vågat. Blotta sig själv, vågat titta bakom bakom bakom och vad som hittades där.

Lika kul som att prata med en döing jag fått på tråden, som tagit kontakt med mig & klient för att äntligen få reda upp! När jag snackar med döingarna, så finns ingen förljugenhet, ingen önskan efter att mörka, sopa under mattan. Bara en djup önskan till den oerhörda förändring som det innebär när man talar sin Sanning. Utan dimslöjor bara pratar man det som behöver pratas. Lyckan infinner sig, precis som i mötet med en som gått över till andra sidan, när det blir en dialog – någon lyssnar och är också villig till förändring.

Jag kan meditera tre timmar om dagen, gå på massage, vandra i naturen, göra alla möjliga saker som sägs ska göra att jag mår bättre efter en kollission med Väggen. Men om jag inte blottar tills jag är helt naken, då blir det ingen Närvaro. En klokis som levde för sisådär 2000 år sedan lär ska ha sagt; Sanningen ska befria oss.

Att prata med en maken som det inte funnits någon riktigt ärlig kommunikation med på ett bra tag, utan mest sårade egon som fightas med varandra och stänger av allt mer, och känna att det blir ett svar, ett möte, en kärlek som blossar upp igen, det är Lycka det. Säger jag. Som ju inte har någon sådan. Men jag vet ändå. För jag pratar med dom döda och har gjort det ett tag. Och jag vet att när säger precis vem jag är då kan Det hända. Livet, närvaron, lyckan…

Spelar ingen roll hur länge jag mediterar och tänker på mig själv och gör det som är Rätt enligt dagens protokoll. Tar jag inte bort plåsterlappen från oljetryckslampan och inser vad jag behöver göra, så skär fordonet ihop.

Känner mig väldigt lycklig inuti. Jag har ingen aning om den här kartläsningen kommer att leda till att de fortsätter vara nakna tillsammans och fördjupa relationen hela tiden, eller om de, som de allra flesta, väljer att gå tillbaka till E20 igen och köra den vägen som känns “lättast”…. Men jag hoppas och vågar känna Lycka inför att jag verkligen tror på det här.

Nu fortsätter min magiska dag med att jag ska stryka hårdvax på mitt nyslipade golv i vardagsrummet. Är djupt fascinerad av det hantverk som detta golv från 50-talet är… Varenda liten planka i denna vackra parkett är ditlagd för hand – inget klickgolv här inte! Lilla kroppen går fortfarande i Slow motion efter viruset, ingen hit alls rent fysiskt just nu. Men bara älskar det som jag kan göra….

Morgonkaffet intages tillsammans med morgontidningen, en sådan där lyx som dinosaurien tillåter sig ännu – papperstidning.

Idag blir jag sådär alldeles speciellt glad att läsa om J A Selander, en särdeles modig man som vågade skriva det nästan ingen annan vågade. Det är som värsta thrillern och jag hoppas någon gör film om det här. Tänk om fler vågade vara som honom, tänker jag… Och nästa tanke är förstås – hur mycket vågar jag själv? Jag som nästan vågat sluta tycka något till någon? Bara för att det fanns dom som inte gillade mig. Tough luck. Förlorat mig själv några år, bara för vad Folke tyckte. Folke är namnet på dom där “Alla tycker” som jag och andra använde som argument när jag var tonåring. Och attans vad Folke tyckte om mig då.

Men seriöst. Hur fint somnar inte jag om natten när jag varit sann och ärlig, vågat kommunicera det jag velat, vågat tycka, vågat vara precis det som känns helt rätt för mig. Och ja, jag tycker mycket. Och är rätt mycket, har jag fått höra. MEN – det jag också fått höra av en väldigt speciell Body Harmony-person, är att när jag försöker verka någon som jag inte är då märks jag ännu mer och det blir stickigt och jobbigt att vara i närheten av mig…. Det var tuff feedback man fick på den tiden i Body Harmony-världen. Men shit, vad jag växte. Och lärde mig om mig själv och vad som egentligen styrde mig.

Don McFarland bara älskade se människor vara sina autentiska själv och han var inte ett ögonblick rädd för att adressera det som han såg stod i vägen för det äkta, sanna. Så jag provar lite till i livet. Känner efter hur det egentligen känns idag, vad vill jag? Vad tycker jag? Vad känner jag? Hur uttrycker jag allt detta utan att vara en naturkatastrof som drar fram, driven av en massa sparat outtryckt..?

Perfekt läge, för idag har jag middag för/med några av dem jag älskar absolut mest i mitt liv. Och de små? Haha, dem kan man aldrig någonsin lura. De små rackarna läser av mig direkt. Älskar mig när jag är på, dissar mig totalt när jag är av och kör något race i offpisten…

Tack Livet för all inspiration du ger mig. E-Kuriren, Idol igår när alla tre!!! får gå vidare, shit vad jag, sonen o sonfiancen tjoade! Att jag är så mycket friskare idag efter en veckas virusskit som tog musten ur mig ett tag. För Första Advent, där jag tar fram lite röda gardiner, stjärnor och ljusstakar, gör trerätters i sån glädje över att vi blir ett helg gäng runt bordet i eftermiddag. Kärlek. Massa sånt har jag.

Vi vandrar, vi svettas, vi lever ut & in, vi besöker magiska platser, små kapell med lång historia; Theologos har bjudit på äldre än 5000 år gamla fynd. Vårt enkla hotell, där jag står på trappan, är just precis det: Enkelt. Och så vackert. Precis som jag älskar det – oregelbundet, ingen fyrkantig bunker här inte… Älsklingsrestaurangen vid havet, Vangelis gör den mest gudomliga vegetariska maten man kan tänka sig och här hänger vi när vi inte vandrar, ägnar oss åt magiska regressioner, meditationer, yogarörelser, heta-stolen-kommunikationer eller annat som våra Andliga Team guidar oss i….

Det här är ön där precis allt har hänt. Skulle kunna skriva en bok… eller rättare – håller på att skriva en bok. Magin går inte att förklara. Som med all magi. Antingen vet man, eller också inte.

Du känner i hela dig om ön kallar på dig. Det är som om man bara vet. Kanske låter megaflummigt, men precis så är det.

Kopierade det här från min Magi i Livet-sida på Fb. Kanske också något man inte “får göra”. Men nu gjorde jag det. Vill du göra något riktigt märkvärdigt för dig själv, res med. Spanien el Grekland..? Varför inte båda?? Då j-lar händer det grejer… Bilderna från det absolut magiska stället vi tar tag i oss själva i Spanien…

Fått en hel del förfrågningar om mina resor och återkommande är frågan om skillnaden mellan Amorgos och Spanien. Väldigt enkelt kan jag beskriva ungefär så här:
Amorgos – en djupgående resa in i dig själv, där du villigt lämnar din gamla bild av dig själv där hemma och under två veckor låter dig själv få upptäcka slumrande, ibland helt bortglömda gåvor. Du möter det som står i vägen och jag är din guide/vägskylt som visar på vad som är i vägen för din strålande själ. Vi viker inte undan för något och fokus är att var och en av oss på resan får verkligen uppleva hur vi känns när vi är hela oss… Omtumlande, utmanande, oerhört starkt med alla kristallenergier som hjälp och inga hemligheter lämnas därhän. När du åker hem, är det med en djupare medvetenhet att det är just DU som väljer vad du åker hem till. Din gamla bild har blivit skärskådad in i djupet och du har chansen till en transformation. Som en kursdeltagare sa, som varit med flera ggr, det som tar tre år hemma går på tre dagar på Amorgos. Alltså en resa för dig som bara vet i hela dig – bort med ego-motstånd och in i Ljuset utan barriärer och dimridåer. Hit känner man om man ska.
Spanien – så mycket vi vet att vi “borde” göra för att må bättre; motionera, äta bättre, kommunicera bättre, göra den där yogan vi mår så bra av, skippa en massa konstiga besattheter som data, tv, spel och annat som vi distraherar oss med. Det här är en se-på-fan-resa. Men wow – jag kunde ta tag i mig själv! Och tänk vad gott det är med maten vi lagar tillsammans som inte innehåller socker, vetemjöl och annat skit.
Vi kan kalla den här resan – Bring Heaven to Earth. För du är fordonet som du tar dig fram i Livet med. Och balans mellan Kropp och Knopp är helt nödvändig för att du ska må bra. Vilken kanal du är om du verkligen lever i Kraften och ingen annanstans. Du vet vad som är bra för dig, och du väljer det.
Båda resorna kommer att förändra en hel del i ditt liv, men mest om du väljer att vilja förändras.

Så lockar detta, känn efter om du är villig att släppa taget och inte ha armarna i kors. I flera år har jag sagt till mitt Andliga Team – jag vill inte jobba med dom här nere på Jorden som inte vill. Som säger att dom längtar efter förändring, men som klamrar sig fast i beroenden och flykt av olika slag. Nu har jag klart och tydligt sagt till mina eteriska vänner – Jag vill. Skicka dom som är intresserade av Sann Kartläsning. Hur fan kom jag hit, där jag är idag?? Hur ser det ut nu – verkligen??? Och hur, säg mig bara hur, kommer jag dit jag vill?? Och hur är jag pirrande passionerad medan jag är på väg, var jag nu vill någonstans??

Hmm, vad kul det här låter!! Jag tror jag anmäler mig till båda…. WTF – finns väl inget att förlora..?! Sådana här resor hör man ju inte om så ofta… Lets go.